söndag 30 november 2014

Utbildningshelg och advent

Jag har tillbringat hela helgen i Örebro tillsammans med ett gäng andra underbara rbufare på utbildningshelg. Jag fotade knappt något alls, men lite fint finns det att visa.

Jag var på två workshops, en om skrivande och poetry slam och en om street art. På den sistnämnda fick vi måla banderoller.


Jag fick något konstigt ryck igår natt, blev sugen på coca cola och drack en hel burk. Jag har inte tyckt om det sedan jag var jätteliten, men igår var det gott. Om det skulle vara det nu vet jag inte, jag föredrar att tänka på det som en engångsgrej.

Helgen har präglats väldigt mycket av att det har varit kallt, så pass att allas fashionsense blev aningens modifierat. Så här fin var jag på tåget hem.


Nu sitter jag hemma och dricker te med en liten tallrik med fyra värmeljus på. Jag insåg nämligen att jag har köpt en adventsljusstake av den modellen en ställer i fönstret, men helt glömt bort att köpa en att tända varje söndag, så det fick bli lite provisoriskt påhitt. Nåja, det fungerar det med. Glad advent på er.

torsdag 27 november 2014

Samtyckesbrott istället för våldtäkt?

Så, jag hörde att de vill kalla våldtäkt samtyckesbrott istället för våldtäkt, vad jag har förstått det som så mest för att göra det till något som går att prata om, eftersom ordet våldtäkt är så tungt. Detta vill jag säga om det:

NEJ! SLUTA! IG! DUMT I HUVUDET!

Våldtäkter är svåra och obekväma. Att göra det enklare att prata om genom att ta ett ord som är lättare känns som att det försöker ta udden av hur allvarligt det faktiskt är. Nu vet inte jag om det bara är jag, men i mina öron låter samtyckesbrott som ett samlingsord och som mer rör saker som att kyssa någon som inte vill och liknande saker som också är fel. Inte explicit en våldtäkt. Att kalla en våldtäkt samtyckesbrott vore att förmildra den. Det vi måste jobba med att få folk att förstå att våldtäkter inte bara är något som sker i mörka parker med skumma främlingar, utan att våldtäktsmannen oftast är någon offret känner väl.

Jag vet knappt ens vad jag ska säga om detta, för det känns som en så basic grej att vi inte ska förmildra våldtäkter. Lady Dahmer skrev en bra krönika som ni kan hitta här. Läs den.


onsdag 26 november 2014

Diktatorn

Okej, Paradise Hotel är ju som vanligt all the rage i höst, men eftersom jag inte tittar på det och inte kan säga så mycket om det tänkte jag tipsa om ett av mina favoritprogram just nu, Diktatorn.

Till en början påminner konceptet lite om Big Brother, det vill säga att en grupp människor låses in i ett hus utan någon som helst kontakt med omvärlden och utan att ens få se ut. Där slutar alla likheter. Inne i det här huset blir gruppen nämligen ett samhälle, ett samhälle som styrs av en diktator. På väggarna sitter samhällets värderingar, som främst kretsar kring arbete. I takt med att tiden går blir diktatorstyret hårdare och hårdare och fler och fler förbud tillkommer. Det är väldigt, väldigt intressant att följa och att se hur gruppen reagerar och förändras i takt med att tiden går.

Igår släpptes 5 avsnittet av 8, så det börjar närma sig sitt slut, men jag skulle ända rekommendera er att titta ikapp, för som sagt, det är sjukt intressant. Första avsnittet hittar ni här:

tisdag 25 november 2014

Rebecca och Vitalia skryter om sin Londonresa, del 3

Vår sista dag i London började jag och Vitalia med gå till Hatchard's. Vad vi lyckades läsa oss till är det Storbritanniens äldsta bokhandel och dessutom så ser den ju ut som något som skulle kunna ligga i Diagongränden.


Vi hittade pingviner i John Lewis skyltfönster på väg därifrån till svenska kyrkan och jag blev alldeles squeeig.



Vi såg även någon som gjorde movember på sitt eget sätt.

Vid svenska kyrkan var det återigen dags för julmarknad, där Jessica-Therese hjälpte till. Idag gick vi däremot inte in, utan vi mötte uppe henne och drog med oss henne ut på lunch för vår del och brunch för hennes.

Jessica-Therese i motljus.

Vitalia snodde hennes hatt och var allmänt cool.

Därefter traskade vi iväg till Tate Modern och gick i museishopen i ungefär en halvtimme och på en av utställningarna i ungefär 20 minuter innan vi blev tvungna att ge oss av mot Old Street för att hinna med bussen till flygplatsen.


Jag lyckades hitta min absoluta favoritsaft innan det var dags att åka.

Sedan var det slut på bilder även om fortsättningen var dramatisk. Det hela började med att vi blev  en halvtimme sena till flygplatsen (tips: åk inte med easybus, även om de är sjukt billiga). Det ledde till att både jag och Vitalia var väldigt stressade när vi kom fram och när min väska stoppades för extrakontroll i säkerhetskontrollen var paniken lite av ett faktum. Jag fick en panikångestattack där. Det var jobbigt, men om vi ska se något positivt så gjorde den i alla fall att vi fick min väska (och däri min medicin, för det där med panikångest och flyg känns allmänt som en dum idé) och sedan var det bara att rusa till gaten. Vi hann, tack och lov, och det var till och med kö utanför, men jag tror inte att någon av oss varit mer slut än vi var där och då speciellt många gånger.

Resten av resan hem var tack och lov ganska händelselös. Vi åt lite chili cheese nuggets och pommes frites på McDonalds och lyssnade på The Hanging Tree på bussen från Göteborg till Jönköping innan vi båda två slocknade och så var det inte så mycket mer med det innan det var dags att stiga av och gå hem till Vitalia. Dagen därpå åkte jag hem till Uppsala och något motvilligt kom fram sent på kvällen. När en varit tre favoritstäder det senaste dygnet, då är det svårt att komma hem och bo i en stad som känns så grå och tråkig i jämförelse.

måndag 24 november 2014

Fangirl av Rainbow Rowell

Ni vet de där böckerna som känns som att de hade kunnat skrivas av en själv. Inte på det där negativa sättet när författaren inte skriver så bra och det känns som att "men varför har inte jag gett ut en bok då, jag skriver så mycket bättre än det här" utan mer att det är för att så mycket i boken är sådant som en själv har erfarenhet och kan relatera till.

Den boken är Fangirl för mig.

Cather, oftast kallad Cath, är en artonårig tjej som tillsammans med sin tvillingsyster Wren ska börja på college. Bara det att Wren från början gör det klart att hon inte vill dela rum med Cath eller umgås lika mycket med henne. Hon vill komma ut och leva collegelivet och tycker att Cath ska göra det samma. Cath själv har inget större intresse av att gå ut och festa massor, utan hon är väldigt introvert och föredrar att sitta inne och skriva fanfictions om Simon Snow. Hon är till och med lite känd i fan fictionvärlden med sin fic Carry On Simon. Att börja på college blir för henne en upplevelse där hon får nya vänner, om än inte de personer hon trodde att hon skulle hänga ihop med och samtidigt jobbar med att försöka hinna klart med sin fan fiction innan sista boken i serien kommer ut , med att klara av krusen i kreativt skrivande, där läraren inte är speciellt imponerad av fan fiction och med familjedrama och kärleksdrama.

Som sagt, jag älskar denna bok. Det finns så mycket jag relaterar till och jag är speciellt glad över att Rainbow Rowell skrivit en bok om hela fan-kulturen´, för vad jag vet finns det inte speciellt många böcker om det och de jag har läst har aldrig varit särskilt bra skrivna. I den här märks det att författaren själv är en del av den. Jag älskar också sättet saker händer på, att det bara händer på något sätt, ungefär som i verkliga livet. Det är ingen bok som bygger upp mot någon slags spännande final, utan det flyter på i en bra takt hela tiden och blir lite mer spännande ibland. Språket är också något jag tycker mycket om, speciellt sättet hon beskriver karaktärer på. De känns så levande och jag personligen känner att jag har en väldigt tydlig bild av hur de ser ut.

Det här med att ta upp någonting som inte var superfantastiskt med denna är rätt svårt, för jag älskade den verkligen och det är definitivt en av mina nya favoritböcker. Möjligtvis att det störde mig väldigt på ett ställe där Harry Potter nämns, för det är så tydligt att Simon Snow är baserad på på Harry Potter att jag tänkte att i Fangirl-universumet finns inte Harry Potter, utan det är Simon Snow. I och med att Harry Potter är min stora fandom kändes det lite som att vi var en del av samma fandom, tills vi tydligen inte var det.

Hur som helst, denna bok är fantastisk. Läs den! I synnerhet om du också tillbringar stor del av din tid med att fangirla över något.



En del av denna.

Hemma

Sådär. Nu sitter jag i min egen säng, i mitt rum, i Uppsala. Jag har till och med lyckats med att packa upp väskan och jag tycker nästan att det borde ge mig lite vuxenpoäng. Vanligtvis brukar den få stå där ouppackad i ungefär två eller tre veckor, tills jag ska iväg igen eller tills jag har kris på kläder och inser att jag kanske behöver tvätta dem också för att få garderoben att räckas lite längre.

Nåväl. Nu planerar jag att fortsätta äta chips, dricka te och titta på Modern Family. Annat tror jag att jag har svårt att orka med. Alla andra blogginlägg som jag lovat antingen i bloggen eller mentalt kommer.


lördag 22 november 2014

Rebecca och Vitalia skryter om sin Londonresa, del 2

Vi är fortfarande i London och sitter just nu och äter frukost. Anyway, London genom mobilikameror efter Starbucks.

Vi åkte till Clapham, där jag bodde förra året, för att gå lite på mina gamla gator och självklart gå en lov utanför Ed Sheerans hus. Av någon anledning fick vi nästan inga bilder därifrån, mer än några Vitalia tog på en fin väggmålning.

Därefter bar det av till Svenska Kyrkan julmarknad för att säga hej till Jessica-Therese som var där och hjälpte till. Jag åt dessutom julens första lussebulle. Trevlig tillställning, fin kompis vi inte sett på länge och fika var en väldigt bra kombination.

Därefter gjorde vi vad alla svenskar i London gör och gick till Primark och shoppade innan det var dags att gå tillbaka till hostelet och sova. Nästa bild är från imorse, när vi irrade runt som D turister vi är och försökte hitta till en mysig bokhandel och råkade gå förbi en bild på var favoritvaxdocka.

Till sist hittade vi i alla fall Daunt Books. Så mysig bokhandel!



Jag återförenades med mina älskade favoritkakor, Sainsbury's triple chocolate cookies.

Vi begav oss till Covent Garden och tittade på mysiga affärer. Bland annat en jättefin leksaksaffär med denna skylt...

...och en affär med enbart Muminsaker.


Vi klarade även av Forbidden Planet och Hamley's innan vi kom till Disney Store och jag fick mer utlopp än vanligt för min Frozenförkärlek.

Därefter åkte vi till Portbello Road, gick i second handaffär och drack kaffe innan det var dags att gå på bio. Filmen var jättebra och jag planerar att skriva lite mer om den sedan.

Bion vi gick på heter Electric Cinema och jag kan rekommendera den för alla som ska på bio i London. Biljetterna var dyrare än vad jag är van vid, men då fick vi sitta i supersköna fåtöljer med fotpall till, det var bra ljud och hela biografen var väldigt, väldigt fin. Bekvämlighetsmässigt som att titta på film hemma, men i jättefin miljö.


fredag 21 november 2014

Om Stina Wirséns Liten

Det här handlar om en bok, men är inte en bokreccension, utan mer ett tips på en så himla fin barnbok.

Liten är skriven av Stina Wirsén och ges ut i sammarbete med Brottsoffermyndigheten. Den handlar om Liten, som är ett barn och lever i en destruktiv hemmiljö. Boken riktar sig främst till barn i liknande situationer för att berätta för dem att de inte är ensamma, att de vuxna inte har rätt att behandla dem så och att de därför kan prata med någon annan vuxen som kan hjälpa dem, vilket är jätteviktigt. Själv bröt jag ihop lite grann när jag läste den och fick tröstas av Vitalia och läsa klart den med henne, så jag kan lova att den berör, även för den vuxna läsaren. Plus att jag älskar Stina Wirséns illustrationer, vilket är ett stort plus i kanten. Som sagt, jag älskade den och ville bara låta er veta om den också.

torsdag 20 november 2014

Rebecca och Vitalia skryter om sin Londonresa, del 1

Jag och Vitalia sitter just nu på starbucks vid South Kensington och äter lunch och jag behöver nog kanske inte ens förklara för er att det är väldigt bra med oss.

Nåja, lite mobilbilder från igår morse till nu.

Svintrötta, men snart på flyg.

På Stanstead fick vi åka ett läskigt tåg som påminde om Hungerspelen helt själva. Så går det om en stannar och sminkar sig lite för länge.

På kvällen, när vi letat efter hostelet ganska länge, ätit mat och var rätt trötta bestämde vi oss för att trotsa tröttheten och åka in till Picadilly Circus för att därifrån gå ner till floden.


Vi träffade en pingvinkompis.

Turistbild

Dagens första dos av extrem brittiskhet

Vi tog en promenad genom Kensington Gardens för att komma till Natural History Museum. Eftersom hösten fortfarande är fin och inte sådär novembertråkig som i Sverge än här var det allmänt vackert.


Någon vars ridtur verkade gå sådär.

Cirka finaste museumet någonsin på en bild som inte gör det rättvisa.


Vi lekte lite fotomodell

Plastdjur som kan vara min nya favorit

Lunch

Och där är vi nu, det vill säga, vi har ätit upp och utnyttjar just nu bara gratis internet överlag.

onsdag 19 november 2014

Ett par favoritpodcasts

När det här postas sitter jag antagligen på planet på väg till världens bästa stad, men jag kan ju åtminstone försöka se till att lillbloggen uppdateras i alla fall. Försöka var ordet, vid det här laget vet vi alla att jag inte är jättebra på det.

Hur som helst, jag är en person som lyssnar väldigt mycket på podcasts. När jag är på väg någonstans, när jag håller på med hushållssysslor, när jag ska sova, åtminstone så mycket att jag klämmer oftast åtminstone ett eller två avsnitt av något per dag. Tips på podcasts är något i alla fall jag uppskattar och därför tänkte jag att jag kunde ta och tipsa er om några av mina favoriter.

Karin och Sara: Egentligen så tänkte jag inte rangordna podcastsen jag tipsar om, för jag är allmänt dålig på att sätta saker i ordning, men det här är nog faktiskt min absoluta favoritpodcast. Karin Jansson och Sara Togstad är två kvinnor som är bästa vänner och som sagt har en fantastisk rolig podcast där de pratar om det mesta mellan himmel och jord. Feminism, Karlsson på taket och varför festivaler är vedervärdiga är några ämnen som avhandlats. Mycket av det de pratar om är vardagssituationer som de flesta kanske kan relatera till och om ni har lite samma humor som jag så borde ni kunna tycka om detta.

Allt vi säger är sant: En podcast om ungdomböcker av Lisa Bjärbo och Per Bengtsson, som båda två själva skriver ungdomsböcker. Formen är den att de båda läser samma bok och diskuterar den genom ett speciellt tema och tar då även in referenser från andra böcker. Tidigare teman har varit syskon, sex, mat och så har de haft ett par specialavsnitt om författare som till exempel David Levithan och John Green. Tyvärr kommer inte avsnittet speciellt ofta, det är ingen "en gång i veckan"-podd som de flesta andra podcasts är, men den är definitivt värd att lyssna på för den som är intresserad av ungdomslitteratur.

Hanapees otroliga podcast: Den här podcasten har min favoritbloggare, Hanna Persson, och hennes kompis Martin Huss. Precis som Karin och Sara handlar podcasten om allt mellan himmel och jord och är fantastiskt rolig. En bonus är att Martin gör väldigt roliga imitationer, Björn Ferry och Black Ingvars är mina personliga favoriter. Återigen typiskt min humor, men om en har lite samma humor kan det gå hem.

Moas och Matildas podcast: Av två kvinnor som heter Moa de Bruin och Matilda Magnisson. De är båda två gifta och har barn och deras podcast handlar ganska mycket om familjeliv, så för min del är det en värld jag inte är inne i på samma sätt (även om jag kan relatera till ganska mycket av sakerna de säger om barn med så små småsyskon), men jag tycker ändå att den är himla mysig att lyssna på och att den oftast är rolig i alla fall. Det här är nog en av de jag lyssnar mest på när jag ska sova, för både Moa och Matilda har väldigt mysiga röster. Just nu gör de tvodd på svt som jag inte har hunnit titta på än, vilket tyvärr innebär lite glesare mellan poddavsnitten, men de har hållit på ganska länge, så det finns många podcastavsnitt att ta sig igenom innan det.


Glädjeflickorna: Det här är en ganska ny podcast, än finns bara tre avsnitt tror jag, men jag tycker ändå väldigt mycket om den. Natashja Blomberg, Lisa och Hanna (vars efternamn jag inte hittar, men de har bloggar vid namn mondo kanel och flickvänsmaterialet). Den handlar främst om feminism och hittills har de haft lite av ett tema för varje avsnitt. En vettig och rolig podcast som jag ser fram emot fler podcastavsnitt av. Det märks fortfarande att de är lite gröna, men jag tror verkligen att det här kommer att utvecklas till något jättebra.


Medan jag har skrivit det här har jag för övrigt konstaterat att ett tema bland de podcasts jag lyssnar på är vit medelklass. Ni som har tips på podcaster som inte är så för väldigt gärna tipsa mig om dem, alternativt om ni bara vill tipsa om någon bra podd överlag.