fredag 31 oktober 2014

Tips för att överleva NaNoWriMo

Det är sista oktober, så vad händer imorgon?

Nanowrimo börjar.

Det här blir tredje gången jag deltar (fjärde om den gången jag gav upp första veckan räknas) och jag har klarat det en gång. Lite har jag lyckats lära mig gällande vad som funkar eller inte, rent vad det gäller att överleva månaden november och jag tänkte dela med mig av ett par tips till er.
  • Lär dig hur snabbt du skriver. Seriöst, this is crucial. Om du vet ungefär hur mycket du hinner skriva på en kvart, en halvtimme, en timme och så vidare så är det så mycket lättare för dig att planera din tid. Om du inte redan vet om det, försök hålla lite koll under första dagarna under nano, så märker du. Förutsättningen är ju då också att du till exempel är mitt inne i en scen eller vet exakt hur du ska börja den, så att det bara är tiden du faktiskt skriver som du räknar.
  • Belöna dig själv och gör det absolut i den mån du tycker känns värt just där och då. De riktigt tuffa dagarna är 500 ord värt ett 45 minuter långt serieavsnitt och det är helt okej, bara det inte är så varje dag och du ibland har de där dagarna då du kan pressa dig själv till att skriva 3000 ord utan att behöva ta nästan en timmes paus efter 500 ord. Att belöna sig själv är viktigt och det är helt okej att göra det i förhållande till hur jobbigt det känns just där och då snarare än att du ska ha skrivit ett visst mål, bara du ser till att klara det också. Sedan är ett annat tips att ha någon lite större belöning för alla 10k-gränser, som till exempel en ny påse av ett väldigt gott te eller liknande.
  • Skriv så fort du får lite tid över. 10 minuter över bara sådär? Toppen, det är skrivtid. Det är klart att vi alla önskar att få kunna sitta ner längre stunder och verkligen fastna i skrivandet, men ibland har en inte riktigt tid med det mitt i vardagen och då är det bra att lära sig att komma igång med att skriva snabbt. På tio minuter är det absolut ingen omöjlighet att få ner 200-300 ord, kanske till och med 400 om du skriver väldigt snabbt. Tre stycken lösa tiominuterspass under dagen kan då bli en hel massa ord som gör det betydligt enklare att klara dagens ordgräns.
  • Använd hemsidan. Nanowrimo har en jättefin hemsida som du kan hitta här. Dels så finns där ett statistikverktyg där du kan fylla i hur mycket du skrivit varje dag som jag bara älskar eftersom den visar hur mycket som är kvar, hur mycket du skriver varje dag i snitt och så vidare. Dessutom finns det forum där du kan få idéer, adoptera plots, karaktärer och liknande och allmänt diskutera. Att skriva tillsammans med andra gör det lite roligare att skriva så mycket, för ska en göra det själv kan jag tänka mig att det är ganska tråkigt och tufft.
  • Mat som lagar sig själv är din bästa vän. Alternativt mat som går väldigt snabbt att göra, men det bästa är sådant som du antingen bara kan ställa i ugnen eller koka på plattan och även om du tittar till det då och då inte behöver stå och pilla med hela tiden. Passiv matlagningstid=ett par extra minuters skrivtid.
  • Skriv alltid lite mer. Egentligen är snittet för ord per dag 1666, men jag personligen tänker alltid att det är 2000 när jag skriver och jag försöker att alltid skriva minst 2000, absolut gärna mer om skrivandan vill infinna sig. Det kommer väldigt väl till pass de dagarna det är svårt att få ur sig ens 500 ord. 
  • Kom ihåg att det bara är ett första utkast. Är du osäker på stavningen på ett ord och kan inte kolla upp det där och då? Skriv det som du tror och markera det så att du inte missar det senare. Osäker på vad något heter? Gör samma sak. Vill du byta namn på något mitt i ett stycke? Kör! Det du gör nu är ändå bara ett första utkast, så det går alldeles utmärkt att skriva sjukt fel. Det ska ju ändå redigeras senare.
  • Du får i alla fall inte ner något. Inser du efter ett tag att "Nej, jag ligger alldeles för mycket efter, jag kommer inte klara 50000 ord"? Det är okej. Saken är den att så länge du har skrivit någonting har du ju fortfarande mer än vad du hade innan och det är inte fy skam. Det året jag klarade nano var berättelsen inte klar vid 50000, så jag behövde ändå skriva mer efter att novembewr var slut och det vet jag flera andra som också har behövt göra. Att inte klara 50000 innebär egentligen bara att du får skriva mer för att bli klar efter november, vilket ändå inte är hela världen. I och med nano så har du ju i alla fall börjat.

torsdag 30 oktober 2014

Palestina erkänns som egen stat

Vet ni vad?

(Det hoppas jag att ni gör.)

Idag erkänner Sverige Palestina som stat och även om det finns så sjukt mycket kvar att göra så är det åtminstone ett steg i rätt riktning.

Nu gäller detta:

Hey Dolly av Amanda Svensson

Oj, vad jag har hört mycket om den här boken. Det känns som att nästan alla bloggare vars bloggar jag läser älskar Amanda Svensson och har i och för sig mest hypat hennes senaste bok, men många har nämnt denna också. Själv sprang jag på den på bokrean och plockade sedan ut den ur bokhyllan ett par månader senare.

Hur som helst, Dolly är en ung tjej som är trött på det mesta. På sin tråkiga pojkvän, på sina kompisar som hon tycker strular för mycket och på sina syskon som fått sina namn efter Astrid Lindgren figurer. Allt i Dollys värld tycks röra sig väldigt fort, associationer flyger åt alla håll och kanter och eftersom allt utspelar sig i Dollys huvud är det fullspäckat med känslor. Hon har dessutom väldigt livlig fantasi och ibland är det svårt att veta om det händer på riktigt eller bara är en av hennes fantasier.

Jag tyckte om Hey Dolly. Jag vet inte riktigt om jag förstår hypen kring den, men jag tycker helt klart att den var läsvärd. Formen på den, att den utspelar sig så mycket i Dollys egna huvud är väldigt intressant och jag tycker att Amanda Svensson skriver den på ett bra sätt, för samtidigt som det är så mycket tankar och känslor i ett enda virrvarr så går det att känna att tid passerar och det är något jag annars har saknat i liknande böcker.

Det jag möjligtvis kan kritisera är karaktären Dolly, att hon är så intensiv och att hon med bokens gång känns mer och mer hysterisk och overklig. Kanske är det för att på något sätt visa att Dolly tappar greppet lite, men det gjorde sig inte helt bra ändå. Sedan är ju boken i sig väldigt kort. Jag tycker inte att den ska vara längre, för det hade inte passat storyn, men korta böcker är något jag annars har lite svårt för. De tar ju slut så snabbt, i alla fall om en är en snabbläsare. Denna är ungefär 150 sidor och jag tror jag läste den på någonstans mellan en och två timmar, då medräknat att jag blev lite störd av ett gäng småsyskon under tiden.

Hur som helst, en bra bok i alla fall. Om ni gillar lite mer poetiska drag rent stilistiskt rekommenderar jag den absolut, kanske inte riktigt lika mycket om ni vill ha full ordning och reda.

Selfie med bok:

En del i denna utmaning.

onsdag 29 oktober 2014

Mörkhårig

Jag hade lite tråkigt igår efter att ha suttit inne hela dagen. Det hela slutade med att jag tog mig iväg till affären och köpte...hårtoningsmedel.

Jag tror att jag kan behöva fundera över vad jag gör med min tid när jag är uttråkad.

Hur som helst, så spontant var det inte, för dels har jag haft lite lust att testa vara brunhårig igen, bara för ett tag. Dessutom ska jag spela en spansk 30-talskvinna i en uppsättning om ett par veckor och jag är väldigt säker på att hon inte är blond.

Problemet igår kväll var bara att när medlet var ursköljt och håret fönat insåg jag att jag för visso hade mörkare hår, men att det fortfarande fanns sådär spännande spår av blondhet kvar. Jag var inte helt sugen på att acceptera mitt öde som nybliven grävling, så det var bara att ta sig dit imorse och göra om det en gång till.

Nu är jag lite charmigt ljusare i vissa delar av håret, men jag tror ändå att det är rätt okej jämnt.

tisdag 28 oktober 2014

Ge mig höstlov!

Ursäkta, men kan vi inte ta och införa höstlov även för vuxna? Seriöst, ge mig höstlov! Jag behöver/vill nämligen göra allt detta oviktiga:

  • Se på serier, eftersom jag ligger efter med Doctor Who, alla andra serier också har släppt avsnitt och jag fortfarande ska se Sherlock, In the Flesh och Game of Thrones. 
  • Spela sims. Min familjs son har varit bebis i över en månad, här behövs föränding.
  • Rita. Jag har så sjukt mycket idéer och även om jag är rätt dålig på att rita så vill jag göra något av dem.
  • Titta på Disneyfilmer. Seriöst, när behöver en inte det?
  • Läsa om En prinsessas dagbok-serien. Jag älskade den när jag var yngre och vill läsa om, typ nu!
  • Googla katter. Någon gång ska jag ju köpa mina egna små pälsbollar och då behöver jag ju veta vad det är jag ska ha. (Eh, det vet jag ju redan, men ja)
  • Googla namn till tidigare nämnda katter.
  • Hänga på hemnet och drömma om bostäder.
Ja, ni hör ju. Seriöst, ge mig höstlov låg- och mellanstadiestyle, ni hör ju att det behövs och jag tror inte att jag är ensam om det.

Avslutande selfie:

måndag 27 oktober 2014

The Social Media Book Tag

I woke up like this
Jag vet att klockan är halv elva, men jag har suttit och skrivit sedan frukost, så det är typ okej att jag fortfarande inte kommit ur pyjamasen och morgonrocken. Annars kände jag även för att uppdatera denna lilla blogg, men jag har egentligen inte så mycket att skriva om, så här kommer en Social Media Book Tag. Egentligen ska en bli taggad och sådär, men jag rebell, så varför bry sig om det.

Twitter: En kort favoritbok
Den här är jättesvår, för mina favoritböcker tenderar att bli minst normallängd och ofta lite längre. Det får nog bli Nicks och Norahs oändliga låtlista av David Levithan och Rachel Cohn, för den är väldigt kort och jag tyckte väldigt mycket om den, även om jag nog inte nödvändigtvis skulle räkna det till en av mina favoritböcker.

Facebook: En bok alla andra fick dig att läsa
Hungerspelen av Suzanne Collins måste jag nog säga här. Jag hade ett antal vänner som älskade dem innan de ens blev populära och det är nog mest tack vare dem jag började läsa första boken i serien och blev nästan lika kär jag.

Tumblr: En bok du läste innan den blev populär
Jag är ju nästan aldrig hipster och lyckas läsa böcker innan de hypas, jag har liksom fullt upp med att typ försöka hänga med i hyparna. Jag vet att jag i alla fall läste Twilight av Stephanie Meyer innan majoriteten av mina vänner, men i och med att jag aldrig har tyckt om den känns den rätt tråkig att nämna. Möjligtvis att Divergent av Veronica Roth kan räknas, för den läste jag åtminstone något år innan filmen kom.

Myspace: En bok du inte kommer ihåg om du tyckte om eller inte
Men om jag har bra minne och minns vad jag tycker och oftast tycker något om böcker då? Jag kanske kan ta de böcker jag har läst i serien En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella, mest för att jag egentligen tycker att de är jättedåliga, men på något sätt tyckte om dem ändå. Typ. Jag vet inte.

Instagram: En bok som är så fin att du vill instagrama den
Omslaget eller vad? Eftersom jag tycker att det känns lite tråkigt att tolka det som omslaget så tar jag efter är fin boken är rent stilistiskt och sådär och då får det bli Det handlar om dig av Sandra Beijer.

Youtube: En bok du vill ska bli film
Den här frågan har jag ställt mig sedan jag var 13 år, men när ska Som jag vill vara av Katarina von Bredow bli film? Jag tror absolut att den skulle bli bra som det och med tanke på att den ändå är ganska populär (åtminstone var för ett par år sedan) förstår jag inte varför något filmbolag inte har nappat än.

Goodreads: En bok du rekommenderar alla
Alltså, finns det ens böcker som fungerar för alla? Jag fick dock precis syn på Om inte nu så när av Annika Thor och den är himla bra, plus att den här ett tema som känns himla aktuellt idag, så jag tar den och En ö i havet-serien, som hon också har skrivit.

söndag 26 oktober 2014

Söndag

Jag har insett att Uppsala har en sjukt stor fördel som inte de två av mina favoritstäder jag har bott i senaste året har och det är att det inte är så långt hem till familjen. Det kanske kan ses som överskattat när en fortfarande bor hemma, men det är jätteskönt att bara kunna åka hem ganska spontant eller ha någon som kommer till en, som till exempel i torsdags när mamma och lillasyster kom att hjälpa mig för att handla.

Nu i helgen var jag som sagt hemma i alla fall, eftersom min låtsaspappa fyller år idag. Jag blev hämtad av mamma och äldsta lillebror efter högskoleprovet och när väskorna var färdigpackade styrdes bilen mot Eskilstuna.

Vi åt på vägen hem och jag såg mamma dela en coke med tomten.

Hemma finns ett gäng underbara katter, bland annat Ginny som är den kelsjukaste varelse jag någonsin har träffat. Så här såg det ut imorse när jag var trött och ville sova längre. Så ser det i och för sig ut varje morgon, i någon säng i det Haglundska hushållet.

Födelsedagstårta. Jag blir nog inte gift än på ett tag, men god var den.

Amena Discusses: Feminism

En fellow RBUFare gjorde en väldigt bra video om vad feminism är. om någon av er fortfarande inte har fattat: SE DEN!! Ni andra som har fattat kan titta på den i alla fall, för som sagt, den är bra och ni kanske har någon i er närhet som behöver se den.

lördag 25 oktober 2014

Högskoleprovet

Jag kommer ihåg att i våras när jag skulle skriva högskoleprovet så var jag så sjukt nervös för matten, på den nivån att jag innan mådde illa och stod och lyssnade på Harry Pottermusik för att det var ungefär det enda som jag kunde komma på som kunde lugna där och då.

Så är det inte denna gången. På förra provet så hade jag fler fel än rätt på en av mattedelarna och jag blir liksom inte så förvånad om det blir så igen. Däremot så vet jag ju också att jag är fett kick-ass på svenska och engelska, så pass bra att jag skrev bättre än snittet allt som allt, trots matten på förra provet, så jag tror at det ordnar sig denna gång med.

Hitta hit var också spännande. Stället jag skriver på ligger på andra sidan stan och väl på plats var det sjukt svårt att hitta rätt hus. Lägg till ett par kryckor och jag har typ dött för att komma in på en utbildning om jag skulle göra det med detta resultat.

Nej, men lycka till alla ni andra som också ska skriva. Vi ses på andra sidan.

fredag 24 oktober 2014

Kryckolle!

Mamma och lillasyster kom upp hit igår och lämnade saker, hämtade saker och hjälpte mig att handla lite. Egentligen skulle jag ha tagit mig fram med kryckorna, men så hörde en i personalen oss skoja om att vi skulle ha tagit med en rullstol istället och så fick vi låna en sådan. Jag som aldrig har suttit i en rullstol tidigare tyckte att det var rätt kul att få prova det, samtidigt som det dessutom gjorde att handlingen blev väldigt mycket mindre smärtsam och gick snabbare, för om det är någonting jag inte är just nu är det snabbgående.

Jag och syster på Ica Maxi sådär halv tio.

Annars då? Min lillefot röntgades idag så jag vet säkert att det är en stukning.  Nu är jag hemma igen och tänker inte vara uppe och springa mer än nödvändigt. Tack och lov för att jag är ett barn av min tid och kan titta på serier, plugga, starta ett aktiebolag och ta över världen härifrån. Tack gode Gud för internet!

torsdag 23 oktober 2014

Varför får inte barn rösta?

Ursäkta, men detta är knasbra. Dessutom är RBUFs awesome ordförande med, så jag tycker att alla ska titta på det. Alla, verkligen och sedan ställa sig frågan om varför det är artonårsgräns. Varför egentligen?

Stukad fot och kinesiska spioner

Jag konstaterade precis att "Shit, för ett år sedan kunde jag ju faktiskt skriva bra blogginlägg" och bestämde mig sedan för att det ska jag göra nu också. Nu vet ni, det här ska alltså bli ett bra blogginlägg. Jag tror redan att jag har satt för mycket press på att det ska vara bra nu, så frågan är om det verkligen blir det.

Nej, men idag är det sådär med mig. Fram till att jag skulle cykla till skolan var det rätt okej, men så bestämde sig min cykel för att det där med att åka på hjulen är ju överskattat och jag sitter numera här med en stukad fot, ett kompressinpackat knä och en tumme som känns lite spännande. Om vi ska se något positivt i situationen är det väl att jag passade på att vurpa så pass med cykeln när Jessika var här och hälsade på, så jag har någon som har kunnat åka till apotek för att handla åt mig och sådär.

Nåja. Jag har i alla fall inte anklagats för att vara kinesisk spion, alternativt suttit i kontrollrummet på SVT och råkat anklaga någon.

tisdag 21 oktober 2014

Naomis och Elys kyssförbudlista av David Levithan och Rachel Cohn

Jag tror att jag köpte den här boken för att jag förstod det som att Naomi och Ely var två tjejer som skulle inleda någon form av kärleksrelation. Kanske hade det lite med att göra att jag även väldigt lätt efter att ha läst boken kallar den "Naomis och Emilys kyssförbudlista" och på så sätt kopplar den till mitt all time favourite OTP (och vi ska inte ens prata om hur sugen jag blev på att titta på Skins nu när jag började tänka på dem), men så visade det sig att det inte alls handlade om två tjejer, utan om en tjej och en kille. För visso är killen gay, så nåväl, det var inte helt straight i alla fall.



Hur som helst, Naomi och Ely har varit bästa vänner sedan de var små. Naomi är den där typiskt snygga tjejen som kan få alla killar hon vill, men trots det vill hon bara ha Ely, som inte är ett dugg intresserad eftersom han som jag nämnde tidigare är homosexuell. För att inte förstöra vänskapen har de en gemensam lista över killar ingen av dem får kyssa, men så blir allting väldigt upp och ned ändå eftersom Ely kysser Naomis pojkvän Bruce.

Jag tror jag hade lite för höga förväntningar på den här boken, antagligen för att jag tyckte väldigt mycket om Nick och Norahs oändliga låtlista som är av samma författare och även om den här boken inte var dålig så var den inte riktigt lika bra. Egentligen så har jag lite svårt att sätta fingret på vad det var som inte var lika bra, jag tror bara att det känns sådär för att jag helt enkelt väntade mig mer på något sätt. Kanske började det redan med associationen till naomily.

Det finns dock mycket bra i boken. De beskriver känslor fint och karaktärerna känns välarbetade och komplexa. Jag tycker även om att det är så pass många berättarperspektiv, även om jag ett tag blev lite förvirrad över att det fanns två Bruce. Dessutom älskar jag alla musikreferenser, dels för att jag älskar musik överlag och älskar när det refereras till låtar i böcker, men så hade karaktärerna också lite samma musiksmak som jag, så flera av låtarna är sådana jag lyssnar ganska mycket på och det är ju alltid kul.

Som sagt, den var bra, men jag rekommenderar alla alla naomilyfans där ute att inte bli överexalterade bara för att det nästan står naomily. Det är bra, men det är inte naomily.

Denna bok är en del av detta projekt.

måndag 20 oktober 2014

Nyheter, te och Dobby

Jag hade en fantastisk helg med väldigt fina personer och var dessutom för första gången på evigheter inte hemma jättesent efter att ha varit borta ett par dagar, utan redan vid femtiden rullade mitt tåg in på perrongen på Uppsala C. Vad jag gjorde för att inte lyckas med att blogga igår är beyond me, men så blev det i alla fall inte. Vi kan låtsas att jag var för upptagen med att uppdatera mig om vad som hände i världen och att jag härmed därför kan komma med en liten recap till er.


  • Någon vid namn Bodil Siden som på något sätt är en ganska högt uppsatt person i MUF tyckte att det kändes som en bra idé att klä ut sig till Malala och måla brownface på sig själv. Själv skulle jag säga så att folk som tänker lite förstår att det inte är lysande att göra något så pass rasistiskt som brownface om en ska klä ut sig till sin idol, men det verkar inte Siden göra. Hur MUF lyckas värva medlemmar är också en sådan där sak som jag inte heller förstår med tanke på att det känns som att de och mufare som personer hittar på idiotiska saker hela tiden. Inte nödvändigtvis rent rasistiska, men ändå. Vad ens?
  • Ebola har kanske kommit till Arlanda. Jag tycker att en av mina kompisar som tipsade alla Eboldarädda på twitter att flytta till Madagaskar för att undvika smitta. Alla som har spelat Pandemic 2 förstår precis vad det handlar om och alla som inte har gjort det borde göra det och kommer att förstå inom tvåomgångars tid.
  • Det ligger tydligen någon u-båt i Östersjön eller om det bara var att de misstänker att det finns en u-båt. Jag tror att den kommer från Ryssland och vi kan även se det här som ett exempel på hur det blir om en ska berätta om något som har hänt, men inte har gjort research.
Annars misstänker jag att någon åkte ut ur idol, någon kändis hade någon "skandal" för sig och något lag förlorade en fotbollsmatch. Sådär ja, rapporteringen av helgens nyhetsläge avklarat.

Nu ska jag fortsätta dricka chai-te och snart åka iväg på teaterrep.
Det där är för övrigt en av mina favoritmuggar. Jag tror att ni har sett den förut, men den är jättesöt och så står det "Dobby is a free elf" på. Liksom, vem älskar inte Dobby?

fredag 17 oktober 2014

Vems psykiska ohälsa ska vi prata om?

Här är jag just nu:

Om fem minuter rullar tåget mot Stockholm dit jag ska på styrelsekick-off. Jag är hur peppad som helst på detta och tror att jag kommer att ha en alldeles fantastisk helg.

Annars i världen då? Jimmie Åkesson är utbränd och ska sjukskrivas för detta. Till att börja med tycker jag att de stolpskott som säger saker som "nu vet vi att han är sjuk i huvudet" ska sluta med det. Det är inte okej att säga så om psykisk ohälsa, oavsett vem den rör. Den period förra hösten och vintern då jag var utbränd var en av de jobbigaste perioder jag någonsin varit med om och jag tycker inte att någon ska behöva gå igenom det oavsett vem det är. Samtidigt tycket jag att det är ganska ointressant att prata om Jimmie i denna fråga. Utbrändhet drabbar otroligt många och han är väldigt privilegierad i detta, han som kan sjukskriva sig och få hjälp. Jag tror inte att det alls är lika enkelt för de som blir utbrända under till exempel en asylsökningsprocess där risken att skickas tillbaka till ett land som mest är en fruktansvärt osäker krigszon, kanske tillsammans med familj och små barn. När ska vi prata om den psykiska ohälsan, som är så fruktansvärt aktuell nu när Svergiedemokraterna är Sveriges tredje största parti?

Anna hade en vän med en bil och vi åkte långt bort

Nu har jag skrivit min första tenta på Uppsala universitet. Jag vet inte riktigt hur det gick egentligen, men eftersom jag tycker att grammatik är för oviktigt för att må dåligt över tänker jag inte fundera så mycket mer på det i nuläget. Jag tycker däremot att det här med salstenta var ett rätt spännande koncept. När jag gick i Göteborg så skrev vi liksom bara en hemtenta och någon halvflummig tentavariant som liksom ägde rum på skolan, men inte var en salstenta. Här däremot, här var det långa rader med bänkar i ett väldigt välupplyst rum med personer med stränga blickar som pratade i mikrofoner i  början. Det kändes som slåtterdagen i Hungerspelen. Undrar vad det egentligen säger om min inställning till tentor. Kanske mest bara att jag lever mer i fiktionen än i verkligheten.

Annars har jag haft en ganska bra dag, allt som allt. Jag var rätt arg i eftermiddags, har varit svintrött eftersom jag bara sov fyra timmar i natt och andra småmissöden, men å andra sidan har jag pratat med båda mina BFFs och ytterligare en kompis jag tycker väldigt mycket om över skype idag och varit på ett väldigt roligt teaterrep, så det känns rätt bra. Jag är glad.

Teselfie. För sådana är himla bra, jag lyssnar på låten som citatet i rubriken kommer från och jag borde redan ha gått och lagt mig.

onsdag 15 oktober 2014

Byggare Bob, grammatik och laserdome

Okej, jag vet att jag ofta bloggar som saker i samhället som är upprörande, men nu är det verkligen allvar.

Vem är han till vänster och vad har de gjort med Byggare Bob?

Jag vet inte riktigt vad detta är för sjuk konspiration, men vi måste göra något snarast. Kämpa Bob!

Annars har jag grammatiktenta imorgon. Jag är inte det minsta peppad på detta. Ärligt talat är jag inte helt säker på vad det riktigt är jag håller på med alla gånger och de gånger jag faktiskt vet vad jag gör så minns jag ju inte vad det där svåra ordet för det är.

Lista över saker jag i nuläget hellre skulle göra imorgon bitti än att åka iväg och skriva tentan:

  • Diskutera skolpolitik med ett hängivet Jan Björklund-fan.
  • Gå i jeans en hel dag.
  • Hångla med valfri kille ur min första högstadieklass (jag minns alla utom möjligtvis en som mer eller mindre vedervärdiga)
  • Inte dricka te på en vecka.
  • Ta arsenik
Fast nej, faktiskt inte det sista. Jag öppnade nämligen lite rbuf-mejl och såg att jag och de andra som ska iväg på Kick Off i helgen ska spela laserdome på fredagen. Jag vet inte hur länge jag har haft en slags väldigt stark inre längtan efter laserdome, men det är länge. Därför känner jag att jag otroligt gärna vill överleva i alla fall till på fredag nu.


måndag 13 oktober 2014

Reva på steroider

Vet ni vad som ger mig ont i magen och ångestkänslor idag?

Om ni på fullaste allvar svarade något annat än Mos Maiorum behöver ni hänga med mer i nyheterna.

Hur som helst, om ni minns Reva där polisen stoppade personer som de ansåg inte hade ett svenskt utseende i tunnelbanan så är det här ungefär samma sak, fast mycket större. Under de kommande två veckorna kommer sådant här pågå i hela Europa eftersom EU vill ha reda på vilka vägar flyktingar tar in. De kommer att bevaka olika tåg, bussar, flygplan, vid motorvägar och så vidare.

Detta gör mig så sjukt arg och ledsen. Vad är det egentligen för samhälle vi lever där folk inte ska kunna transportera sig med kollektivtrafiken på grund av sin hudfärg? Vad är det för samhälle där människor ständigt ska leva under skräcken att bli haffade av polisen? Det är inte ett samhälle jag vill leva i, så mycket är säkert.

Sak en som inte är direkt drabbad av detta kan göra:

Det är nämligen jätteviktigt att vi hjälps åt nu. Vi måste visa att det här inte är ett samhälle vi vill leva i och vi måste stå upp för varandra. Även om det inte är du som drabbas direkt denna gång kanske det är det nästa gång.

Bara för att avsluta detta med ett av mina absoluta favoritcitat av en av mina favoritbloggare, Karins konstgrepp:
"Var besvärlig, ta plats. Höj din röst och backa inte. Vi håller varandras händer när det blir läskigt."

Vi måste säga ifrån nu, allihopa, för det har gått alldeles för långt och vi måste dessutom hålla varandras händer, för detta är svinläskigt.

söndag 12 oktober 2014

Min helg i punktform


  • I fredags blev jag stött på av en svinfull kille som såg ut som han den där blonda med lockigt hår i Les Miserables i lederhosenutklädnad. Själv hade jag på mig huckle och ett serveringsförkläde. Det kan låta som att jag har drömt det här, men sanningen är den att jag jobbade på Oktoberfest på nationen. Det var kul, även om det var roligast när jag kunde hänga i köket och slapp alla som var svinfulla. (Efter en google på "blonde guy les miserables" har jag kommit fram till att han såg ut som en karaktär som heter Enjolras.)
  • Jag har varit på kafferep, hängt med trevliga människor och ätit gott fika. En annan sak jag upptäckte på vägen dit är att jag måste ha fantastiskt lokalsinne, eftersom jag inte har varit på det stället på två år och fortfarande hittade bättre än min kartapp i mobilen.
  • Min kompis berättade att en av citatposterna som finnsa med när en ska designa sin tumblr kommer från en irc-kanal hon brukade hänga i och att en av de som är med i det är hennes fru, fast med ändrat namn. Jag tycker det är svincoolt och jämförde det med att vara med under jordens skapelse.
  • Jag såg 2 steg från Håkan. Valborg i ofärdigt stadium spelas i slutet. Jag fangirlade sönder.
  • Idag skulle jag göra massor av saker. Det slutade med att jag hade ångest, ringde Jessika och sedan egentligen inte alls har gjort allt jag hade tänkt. Nåja. Långa telefonsamtal med bästisar är också himla nödvändiga ibland.
Och så avslutar vi detta ,med min favoritgif:

fredag 10 oktober 2014

Om ett hektiskt liv, vänner, trötthet och Håkan Hellström

 Hösten 2011, alltså för en sådär tre år sedan, levde jag ett rätt hektiskt liv. Det var skola med tillhörande skoltrötthet, medryttarhäst, blogg, ungdomssektionen på ridskolan, rollspelet, kyrkan och söndagsskolan och så helt vardagliga saker som att umgås med min bästa vän, bete mig som en sjuttonårig dotter och äldsta storasyster bör och så tanken på om jag var bisexuell eller inte som ekade i huvudet jämt och ständigt.

Sedan den hösten har jag hur många gånger som helst frågat mig hur jag egentligen hann med. Hur fanns det plats i livet för så många saker på en och samma gång? Det har känts som att det måste vara en helt omänsklig prestation, fram tills nyligen, då jag insåg att i nuläget gör jag ju nästan lika många saker igen. Det är skola, teater, blogg, nanowrimo, rollspelet med planer för december i, RBUF, att försöka hinna läsa, prata i telefon med vänner som inte bor här och att försöka finna mig i den stad som tyvärr inte helt känns som min än, I samma veva insåg jag också att det kanske inte är något negativt, som jag trodde förut. Så länge jag klarar att balansera allting fungerar det ju bra. Allting jag gör känns kreativt, inspirerande, bra eller alla tre och jag har nog inte känt mig så mycket på väg mot något och som att det händer saker på länge. Så länge jag inte far rätt in i kaklet igen tycker jag om det här.


Att leka hipster med kaffe, smutsigt hår och trötthetsbrus i hjärnan:

Jag somnade inte förrän vid halv fyra i natt. Till att börja med skypade jag med en vän jag inte har pratat med på länge halva natten, vilket det i och för sig känns helt okej att vara trött efter, för det var välbehövligt och fint och jag har saknat henne. Sedan tipsade hon mig om en podcast vid namn Allt vi säger är sant, där två författare diskuterar ungdomsböcker. Jag lyssnar alltid på podcasts eller ljudböcker när jag ska sova och i natt föll valet på första avsnittet som fanns ute på podcaster av den. Det var bara det att det handlade om boktitlar, eller rättare sagt; främst om boktitlar som citerar Håkan Hellströmlåtar och boken Ge mig arsenik där Håkan spelar en stor roll och som jag nu otroligt gärna vill läsa. Gissa vem som inte ville sova sedan, utan var helt Håkanfangirlig?

På tal om Håkan hittade jag denna på Ica för 20 kronor igår. Min extrena cd-spelare är halvspeciell och brukar inte gilla filmer, så jag kommer kanske inte kunna se den förrän nästa gång jag är i Eskilstuna, men ändå. Ändå! 2 steg från Håkan!

onsdag 8 oktober 2014

Stockholm, bästisfik och Amy Diamond

Ni vet när en har hunnit med att bli trött, borstat tänderna, slutat vara trött och börjat lyssna på barnpop en lyssnade på i tioårsåldern i något oklart ironiskt syfte, men plötsligt tycker att det säger massor om ens eget liv och att det är hur peppande som helst?

Vem hade kunnat ana att jag en dag faktiskt skulle relatera till Amy Diamonds låtar.

Nej, men jag är uppe på övertid nu igen och ska egentligen sova, men om ni ville veta så har jag i alla fall haft en ganska rörig, men ändå skapligt trevlig dag. Egentligen var det mesta skit, men för det första så fick jag träffa Vitalia och för det andra så fick jag hänga i mitt älskade Stockholm och det gjorde det hela ganska bra ändå. I synnerhet Vitalia, det är nog i stort sett enbart tack vare henne jag ser detta som en skapligt bra dag.

Vi fikade på ett jättemysigt café som låg inne i en gränd i gamla stan. Fikat var jättegott och stället var litet, men inte speciellt välfyllt, så en fick vara lite ifred. Sven Vintappare Café och Hotell hette det, vilket är plus i kanten bara för att Vintappare låter kul.

Nu går jag in i fasen då jag lyssnar på Amy Diamonds julskiva och borde verkligen gå och lägga mig, så god jul (ja, jul, inte natt) på er.

tisdag 7 oktober 2014

Trött svammel och bloggsvackor

Jag skulle lägga upp en bokrecension idag. Istället gav jag mig ut på utflykt till en helt annan del av Uppsala, gick på teaterträning och taggade julen samtidigt som jag drack te. Nu är jag så trött att jag nyss bitchblickade datorn för att en vän hade kallat mig söt i enbart välmenande mening, så jag tror att jag får ge upp detta med att lyckas skriva en vettig bokrecension.

Istället för att bara lämna det här väntade jag dessutom en kvart med att skriva vidare på detta inlägg och började tänka på det här med att blogga dag ut och dag in år efter år och hur svårt det är att hålla sig peppad. För er som inte någonsin har provat på att blogga en längre period kan jag säga det med en gång; att hålla inspirationen uppe och skriva bra blogginlägg regelbundet är i alla fall i min mening det svåraste med att blogga, speciellt i perioder där det händer väldigt mycket och en helt enkelt inte riktigt har tid eller ork att sätta sig ner och skriva ordentligt varje dag.

Jag tycker själv att jag har varit i lite av en bloggsvacka sedan någon gång i juni, om inte till och med ännu längre. Det har hänt så mycket så jag har under dessa fyra månader helt enkelt inte riktigt lyckats med att ta all den tid och ha all den ork jag skulle vilja ha för att skriva de där inläggen som gör mig så fantastiskt nöjd och som jag sedan får komplimanger för av klasskamrater som jag inte ens visste läste min blogg. Jag har varit upptagen med flytt, ångest, ett kärleksdrama, jobb, studierelaterade saker och gud vet vad. I vissa av de här fallen har det dessutom varit saker jag inte har velat eller kunnat dela med mig av på bloggen eller som jag inte riktigt har vetat hur jag ska skriva om. Det är nästan omöjligt att få till speciellt mycket bra som utgår från ens eget liv eller ens egna åsikter när en så stor del av det upptas av något som inte får nämnas i bloggen. Det är inte heller speciellt lätt att komma på kreativa idéer om saker en kan skriva tidsinställda inlägg om. Att tidsinställa är överlag något jag behöver bli bättre på, jag skulle nämligen gissa på att majoriteten av inläggen på denna blogg publiceras någon gång mellan elva och ett på natten. Det känns som att det säger något om hur ofta jag kommer hem sent, inser att "shit, jag har ju inte bloggat idag" och bara snor ihop något om något som rör sig i mitt huvud just där och då.

Så, varför bloggar jag ens fortfarande då? Det är ärligt talat en fråga jag har ställt mig nu i sommar. Sanningen är ju den att jag trots allt, efter fem och ett halvt år, fortfarande tycker att det här är bland det roligaste som finns. Jag skriver varje dag, om än bara ett par meningar under en ful selfie som handlar om hur otaggad jag är för att jag har PMS. Jag dokumenterar lite om vad jag gör varje dag. Till exempel kan jag titta bakåt och se att för exakt ett år sedan spelade jag sims och hade picknick i sängen och att jag för tre år sedan tittade på en dokumentär om Håkan Hellström. På sätt och vis är väl sådana små fakta ganska ointressanta, men i en större helhetsbild är det inte fy skam att kunna gå tillbaka ibland och se hur livet var för ett par år sedan, minnas och även kunna se någon slags personlig utveckling. En blogg är även ett fantastiskt ställe att skriva långa rants på och det känns typ som att någon läser (i just detta inlägget har jag lite gett upp det vid det här laget, läser du fortfarande får du guldstjärna i kanten). Framförallt, jag rekommenderar verkligen den som känner sig sugen på att testa blogga att starta en blogg och prova för att det är kul och för att du kan hitta på lite vad du vill eftersom det är din blogg. Allting handlar bara om olika koncept.

Nu, till det något mer lättsamma jag hade tänkt avsluta det första stycket med; gissa vem som ska till Stockholm imorgon och bland annat titta på riksdagen och träffa sin bästa vän?

Rätt svar på den frågan är Vitalia och att jag är avundsjuk eftersom jag tycker att riksdagen låter jättekul. Ni kan dock även få gissa på vem bästa vännen hon ska träffa är.

Rätt svar:

söndag 5 oktober 2014

The mad man with a box

Just i detta nu ser mitt liv ut så här:

Jag är hemma i Uppsala igen och tittar ikapp på Doctor Who samtidigt som jag äter oststjärnor, dricker te och tänker (och hänger på sociala medier). Tänkt är väl ungefär det jag gjort senaste veckan, men jag tror att jag kommer fram till något också. Det blir nog bra förr eller senare.

På tal om något helt annat var yngsta lillebror och ena katten väldigt söta ihop förut idag.

lördag 4 oktober 2014

Home is wherever your loved ones are

Jag är hemma hos min familj i Eskilstuna och har idag gosat med katter och bebisar, träffat Jessika som också är och hälsar på sin familj och ätit saker som kanelbulle, lax och cupcakes. Jag är med andra ord väldigt nöjd.

Fick tekopp nummer 22 till samlingen av Jessika. Väldigt fint tillskott måste jag säga.

Nu tycker jag att vi tar och tänker igenom det viktiga i att använda bindestreck tillsammans som avslutning.

fredag 3 oktober 2014

Ett rätt bra regeringsalternativ ändå

Hur det står till med det ledsna hjärtat idag? Det är bättre, men jag vill helst inte prata om det, så jag tänker hoppa över att skriva någonting om hur jag mår och gå in på regeringen.

Detta:

  1. Sverige erkänner Palestina som egen stat.
  2. Gustav Fridolin är utbildningsminister.
  3. De vill göra barnkonventionen till lag.
  4. Samtyckeslag.

Det är ungefär min reaktion på politik överlag just nu. 

onsdag 1 oktober 2014

Du kan va frisyr

Lite roligt händer i alla fall mitt i allt som ärligt talat inte är så bra just nu. Jag fick plötsligt ett enormt sug efter förändring, ringde till frisören och bokade tid samma dag och åkte in för att kapa av ungefär sådär halva håret.


Sist jag hade ungefär den här längden på håret var nog åtminstone en tre om inte till och med fyra år sedan, så det är ovant, men samtidigt ganska skönt. Att inte ha i stort sett midjelångt hår längre känns faktiskt inte som en sådan förlust, så jag är glad att jag inte funderade så mycket mer, utan bara gjorde det. Skulle jag av någon anledning inte trivas så växer det ju ut med tiden.

(Titeln är ett citat av Abbath, har ni inte gjort det borde ni verkligen titta under hashtaggen #Abbathius på instagram.)