tisdag 30 september 2014

Om när hjärtat går mitt itu

Det har hänt en sak i mitt liv de senaste månaderna som jag inte har berättat om här på bloggen. Jag har blivit kär. Sådär himlastormande, rusigt jättekär på ett sätt som jag inte tror att jag har varit kär tidigare och egentligen så vill jag kanske också berätta för er hur det känns, men just nu orkar jag inte. Det har nämligen hänt en annan sak den senaste tiden också. Mitt hjärta har gått i väldigt många bitar och eftersom jag är mitt uppe i det tänkte jag snarare berätta om hur det känns när den en är kär i inte är kär i en själv längre, utan en annan och samtidigt har betett sig som en jävla idiot.

Saken är den att ett hjärtekross i alla fall inte för mig kom helt oväntat. Att hon skulle bete sig så dumt hade jag absolut inte väntat mig, men att jag inom en ganska snar framtid skulle kunna få hoppet om detta grusat kom som en smygande känsla, som jag inte alla gånger ville lyssna på, men som ändå fanns där. Så kom de där orden som bekräftade allt och dessutom gjorde det hela värre. De gjorde att benen plötsligt kändes väldigt ostadiga och munnen ökentorr, men just där och då blev jag inte ens så ledsen. Jag gick till och med att resonera med och tänkte att det kanske inte skulle bli så farligt ändå. Det var ganska skönt att förvånansvärt nog inte bryta ihop helt mitt framför henne. Det kom senare och då gjorde det istället jätteont. Som att gå sönder och som att allting bara rasade.

Just nu, när det här fortfarande är obehagligt nytt och smärtsamt, har jag två lägen och emellan dem är allt ganska upp och ned. Det ena är att jag är ledsen, ligger på sängen och gråter och inte klarar av vissa låtar, vissa smaker, vissa dofter och vissa minnen för att allt det är så starkt förknippat med henne. Sorgen gör fysiskt ont, ungefär som om någon skulle ha sparkat mig ganska hårt i mellangärdet. Som ni kanske förstår är det inte jättekul. Det mest fascinerande är snarare att det produceras tårar till tillräckligt snabb takt.


Är jag inte ledsen så är jag arg. Jag tänkte inte berätta vad det är hon har gjort, men hon har betett sig väldigt dumt och samtidigt som jag är så ledsen så vill jag inget annat än att skälla ut henne, berätta för mina bästa vänner att jag tycker att hon är dum i huvudet och även om jag förstår att det är en dum idé och aldrig något jag skulle göra, hämnas genom att punktera hennes cykel eller något i den stilen. Dessutom vill jag göra alla förändringar jag bara kan här och nu, Klippa av mig håret till exempel, vilket jag i och för sig har velat ett tag, men inte så här akut. Det är som om jag inte kan stå still på samma plats längre, utan jag måste vidare. Att vara arg är inte riktigt lika jobbig som att vara ledsen. Det ger en på något konstigt sätt energi, gör en produktiv och känns befriande, Det är ganska skönt att inte gråta, utan att bara vara förbannad och känna det som att det kanske inte gör så mycket att det det blev så här, för i just de arga stunderna tycker jag ju ändå bara att hon är dum.

Som ni förhoppningsvis redan har förstått så är det inte jättebra med mig just nu. Jag kommer att vara ledsen och arg och kanske bete mig lite orimligt framöver. Det positiva med detta är väl att jag dels har fått bekräftat att jag ändå är en modig person och att jag dessutom har världens fyra finaste vänner och en väldigt bra mamma. De får stå ut med att jag behöver någon att prata med väldigt, väldigt mycket just nu och att jag kan växla mellan arg, ledsen och neutral på ett par sekunder.

Det är ungefär det enda rådet jag kan ge till någon som är i samma sits som jag är nu. Håll de personer som står dig allra närmast nära, för i alla fall för mig så är min enda livlina att inte vara ensam med mina tankar speciellt mycket. Dessutom kan de vara bra på saker som att stoppa en ifrån att göra totala orimligheter och att lyssna på när du säger dumma saker, men samtidigt inte döma dig för dem. Jag vet egentligen inte alls hur sådant här ska hanteras, för det är första gången jag måste hantera att ett hjärta av på mitten gör så väldigt ont, men jag tror att det är bra ändå. Sedan får en väl tänka att det någon gång blir bättre. Under tiden jag har skrivit det här har jag lite halvt brutit ihop åtminstone två gånger, men någon gång måste det väl gå över.

måndag 29 september 2014

Förlåt, ett inlägg utan så mycket rim och reson

Denna dag har varit kaos. Jag är väldigt arg och väldigt ledsen på samma gång och jag tror att jag planerar att kanske skriva ett inlägg lite om detta senare, men inte just idag.

Om vi ska prata om något roligt kan vi istället prata om denna artikel, för att folk reagerar så orimligt på att ett rasistiskt ord ska strykas ur Pippi är rätt kul när mycket annat är jobbigt.

Annars blev jag invald i Rädda Barnens Ungdomsförbunds förbundsstyrelse igår. Det gör mig väldigt glad och jag är peppad på det, så mest av allt försöker jag tänka på sådana saker.

Tack och godnatt

lördag 27 september 2014

Att organisera åldersmaktsordningskrossande.

Hej kära läsare!

Eftersom jag är en sådan där person som tycker att barnrättsfrågor är hur viktigt som helst och som dessutom engagerar mig i det organiserat är jag denna helg i Stenungsund på förbundsårsmöte.

Har även skaffat en ascool tatuering. Jag önskar faktiskt att det var en riktig och inte en gnuggis.

torsdag 25 september 2014

Om att tycka så fasligt mycket om en häst

Som ni som läst bloggen ett tag säkert redan vet så red jag väldigt mycket när jag var yngre. Under några av de åren, närmare bestämt från att jag var 12 till att jag var 16, hade jag en sköthäst på min gamla ridskola. Han heter Dante och var min första ponnykärlek. Det viktigaste i mitt liv under de åren och även om han inte längre riktigt är en stor del av mitt liv idag på samma sätt så kan jag verkligen inte se hur jag skulle kunna sluta älska den mörkbruna ponnyn som drygade sig till en plats i mitt hjärta för länge sedan. Nu har Dante blivit gammal och det har blivit dags för honom att få gå i pension, säljas till en privatperson och ha det lugnt och skönt istället för att lära barn att rida om dagarna.



Trots att jag verkligen tror att han har det jättebra och trots att han och jag inte träffas mer än någon gång ibland när jag är i Eskilstuna och lyckas ta mig tid att åka förbi ridskolan så blev jag nästan oväntat jätteledsen. Det där med att jag säkert har träffat honom för sista gången nu skar hårt i mitt hjärta. Det spelar liksom inte så stor roll att jag är 20 år, har kommit ur perioden då mitt liv kretsade kring hästar och framförallt Dante och att jag antagligen enligt den stora allmänheten borde vara lite för gammal för att gråta så hjärtskärande över en häst. Att veta att han inte kommer att vara där nästa gång jag åker till ridskolan och att den största av mina anledningar att åka dit och hälsa på nu är borta gör jätteont.

Samtidigt undrar jag varför vi har den inställningen att det ska kunna gå att rycka på axlarna och gå vidare hur lätt som helst efter djur. Det är det jag har fått höra varje gång någon katt eller häst jag har älskat väldigt mycket har försvunnit ur mitt liv, "Ryck upp dig, det är ju bara ett djur!" Är inte det en väldigt konstig sak att säga? Klart att det inte bara är ett djur om det är någon som varit en så viktig och stor del av ditt liv. Djuren blir familjemedlemmar och bästa vänner med tiden. Det gör ont att säga hejdå då och jag förstår inte riktigt hur folk inte kan förstå det.

Ärligt talat tycker jag faktiskt lite synd om de som säger så.  Kan de verkligen ha älskat ett djur någon gång om de tror att det bara går att rycka upp sig hur enkelt som helst? Jag vet inte, men det är ju tråkigt för dem att de inte förstår, Gör det ont så betyder det ju att det finns något väldigt fint att sakna och jag personligen skulle inte byta de fina stunderna mot att slippa vara ledsen.

Därför, tack för allt Dante, jag älskar dig och hoppas så att du och din nya ägare får minst lika många fina stunder som jag fick med dig.


(Kan on a side note också säga att jag härmed förbjuder alla från att spela Utan dina andetag för mig idag, mvh, sjöng den själv och var instabil och påmindes om när jag lyssnade på den hela tiden och började gråta)

onsdag 24 september 2014

Rebbi's list

Gissa vem som egentligen hade tänkt ge sig själv en halvtimmes sovmorgon eftersom hon inte måste vara i skolan förrän kvart över tolv, men som vaknade mer än en timme innan hon tänkt och var klarvaken och inte kunde somna om och därför bestämde sig för att dricka te ur en mugg i Jupiters storlek och uppdatera sin blogg?


Jag har ju dock ingenting att skriva om, så därför tänkte jag ta och saxa en lista från Hanapee, som hon i sin tur hittade hos Misslisibell. Detta kan ju inte bli annat än en fantastisk start på morgonen.

Vem känner dig bäst och varför? 
Jag tror att mamma och Jessika får slåss om förstaplatsen här. Möjligtvis Vitalia också. Vi kanske kan komma överens om att för en något så när fullständig bild behöver alla tre konsulteras.

Vad stod det i ditt förra sms? 
"Tack för ditt köp. Mvh Telia" Det vill säga att det är från när jag hade mens och blev jätteledsen av att vara i skolan och inte kunna kolla instagram för att mitt internet var slut och allt blev jättejobbigt och eftersom jag var så fruktansvärt instabil och totalt orimlig köpte jag till lite internet. Jag tror att det här är en av de frågor då jag borde frisera sanningen lite.

Vem sov du senast över hos? 
Vitalia.
 
Ljushåriga eller mörkhåriga killar?
Tjejer!

När grät du senast och varför? 
Igår, för att jag var tyckte att saker var lite jobbiga och var lite allmänt orimlig. Det slutade med att jag skypade med Jessika och låg på sängen och grät.

Skriv namnet på någon du ser upp till? 
Här vill jag vara jätterolig och skriva någon i min närhet som är längre än mig så att jag bokstavligen ser upp på dem, men för att besvara frågan så kör jag på Gudrun Schyman.

Vem är du mest lik? din mamma eller pappa? 
Mamma.Har dock min pappas leende, men tycker att det är roligare att påpeka att jag även liknar Emma Stone lite när jag ler.

Hur lång är du? 
169,8 cm. 

Dagens humör? 
Hittills tesugen och lite trött, men samtidigt väldigt pigg.

Hur gammal är du om fem år? 
25 år, fem månader och 24 dagar. Alltså för övrigt närmare 30 än 20. Lite oklart vad jag tycker om det, men det blir säkert bra när jag väl är där.

Vem ringde du senast? 
CSN. Alltid lika kul att få prata med dem.

Vem ringde dig senast? 
Mamma

Vilken ögonfärg har du?
Blågrå med någon brungrön ring runt iris. Har även jättesmå pupiller. 

gjorde dig glad senast?
Karin Janssons katt Abbath. Om det syftar mer på en person jag faktiskt känner; Jessika.

Är dina föräldrar gifta eller skilda? 
Mina biologiska föräldrar är inte gifta nej, men de två personer jag refererar till när jag säger "Mina föräldrar" är det ja.

Vilken är din favoritlåt? 
Just nu lyssnar jag jättemycket på Trädgården en fredag med Veronica Maggio och eftersom jag egentligen inte har ett svar på den här frågan kör jag på den.

Hur många kuddar har du i sängen? 
Två när jag sover, ca tre miljarder annars.

Är du singel eller har du ett förhållande? 
Jag är facebookgift sedan två år tillbaka. 

Vad gör dig ledsen? 
Folks idioti, att jag just nu inte kan ha katt och att jag nyligen tvingats acceptera att nästan alla ljud som jag ser som korta e-ljud i själva verket är ä-ljud. (mvh, skadad svenskstudent)

Vad gör dig glad? 
Att jag och Vitalia ska till London om mindre än två månader!!!!

Nä hörrni, nu ska jag ta och titta på New Girl och äta frukost. I någon ordning, eller samtidigt.

tisdag 23 september 2014

Gryffindor Pride

Och på den åttonde dagen sa Gud: 
"Visa house Pride och ta selfies på skoltoaletten."

måndag 22 september 2014

Trassellockar, storm och instagramkatt

Idag har jag haft mitt väldigt trassliga hår i en ganska slarvig knut. Så här ser det ut nu:

Om en kisar lite skulle det kunna gå att tro att jag har fantastiska hollywoodlockar, men hemligheten bakom denna look är att håret nu är så trassligt att det inte går att dra fingrarna mer än ett par centimeter genom det innan du fastnar.

Idag har  det regnat och blåst här i Uppsala. Det var till och med på den nivån att jag lät cykeln stå imorse och istället tog bussen. På skral studentekonomi! Det är ungefär det samma som att hyra limousine. Tack och lov klarnade det upp senare idag, så min älskade cykel Karin (ja, den har ett namn, det står Karin på den) fick rulla iväg mig på teaterträning sedan. Jag planerar nämligen att trots att jag kanske egentligen spelar teater hellre än bra att försöka ta tag i det där med att jag vill spela. De i teatergruppen på nationen var jättetrevliga och det går jättebra att vara med och spela för att det är kul snarare än för att en är bra på det, så yay.

Som avslutning på detta halvhoppiga inlägg vill jag dessutom tipsa om hashtaggen #Abbathius på instagram. Karin Jansson som bland annat står bakom Karins konstgrepp gör små filmklipp med sin katt och jag tycker att det här är så sanslöst roligt. Titta på dem!

söndag 21 september 2014

På cykelutflykt

Jag bestämde mig förut idag för att provcykla till skolan. Nu bor jag ju på andra sidan stan och har inte riktigt koll på cykelvägarna och även om min taktik att gå lite på känsla och chansa mig fram rätt ofta fungerar så kanske det inte gör det på morgonen när jag har bråttom till skolan.

Det gjorde det inte nu heller. Jag råkade nämligen cykla förbi stan, genom ett industriområde och ut på andra sidan. När jag fick för mig att fota denna skylt har jag alltså cyklat 3 kilometer bort ifrån stan. Det var i och för sig rätt kul att åka igenom där i och med att det knappt var varken bilar eller cyklar där och jag kunde köra ganska fort, men kanske inte en väg jag ska välja att ta till skolan imorgon bitti.

Fun fact: Jag försökte först fota skylten sittandes på cykeln, men ramlade åt sidan precis samtridigt som jag tog. Såg någon det hade de antagligen väldigt roligt.

Nåja, jag kom rätt till sist i alla fall och vände och cyklade hemåt, men ångrade mig innan jag kom fram och bestämde mig för att cykla till ett köpcentrum för att handla mat istället. Jag passade även på att traska runt på Akademibokhandeln och Lagerhaus för att titta på saker. Så här mot slutet av månaden, precis innan CSN-pengarna kommer, kan ju jag liksom alla andra studenter bara drömma om att kunna köpa böcker som inte är studielitteratur. Tyvärr. Jag kan ju säga att jag betydligt hellre hade köpt och läst denna än grammatikböcker.

Jag var som sagt var även på Lagerhaus. Kan vi inte bara säga att allting som är gult tillfaller mig och så är saken är världen? Jag blev nämligen lite kär i färgen på dessa.

Det började regna precis när jag skulle cykla hem och eftersom jag är barn av min tid var jag naturligtvis tvungen att föreviga mitt väldigt nedblötta jag med en selfie.

torsdag 18 september 2014

Mörkblond mensare mathandlar


Dagen började med att jag skulle färga min utväxt, men råkade skaffa mig mörkblont hår istället. Jag är fortfarande inte helt okej med detta då jag älskade min gamla hårfärg och inte hade några planer på detta byte. Inte okej.

Annat spännande från idag var att jag var och handlade (jag flyttpackar mest nu, så ja, det är ungefär så spännande mitt liv är) och såg proteinglass. Jag förstår inte helt varför denna produkt existerar, men det finns säkert någon där ute som vill ha en glass jag skulle kunna missta för hudkräm.

Jag hoppas för övrigt att fransyska är någon form av biff, annars känner jag mig djupt oroad över detta:

Jag tror att jag kan ha nämnt möjligheten att jag kanske skulle bli mamma till världens nya frälsare Je Suis här på bloggen. Det hade ju i och för sig varit underbart med någon som kunnat förskona oss från ruccolasallad, Sverigedemokrater och crocs, vilket var min plan, men så blir nog inte är fallet. Jag kan ju säga det att det ändå är rätt trevligt att slippa PMS och ömma bröst och att även om en bebis hade varit mysig är det nog bättre att min mens kanske vill bete sig och komma i tid som alla andra igen.

Det regnade när vi lämnade stan och det regnade när vi landade i London


Vet ni vad?

Jag har en bästa vän som heter Vitalia.

Gissa vart vi åker om två månader och två dagar?

onsdag 17 september 2014

Orimligt

Detta är jag just nu:

Det vill säga i kattröjan, utan byxor och hur svintrött som helst. Dels så sov jag väldigt lite i natt, men förutom det så tror jag att det var någon form av sadist som lagt mitt schema idag. Det såg ut så här:

08.15 (bara tiden i sig känns ju som värsta sadistverket): Föreläsning om ordböcker. Det kan debatteras om det är intressant att veta om vilka olika ordböcker det finns, men jag kan tala om att det inte är spännande så tidigt på mnorgonen när en inte sovit tillräckligt och bara har druckit lite te till frukost.

Därefter: Lång väntetid, som för visso inte var så illa i och med att jag umgicks med Johanna och
Lia.

13.15: Lektion i skriftlig framställning., vilket innebar att vi började prata om skiljetecken. Ja. Skiljetecken. Punkt, komma, semikolon, frågetecken och så vidare. Jag läser alltså på högskola och har en lektion i detta. Eftersom jag var allmänt trött och har annat att bestämde jag på rasten efter 45 minuter att där hade jag fått tillräckligt med utbildning för idag och gick.

 Sedan dess har jag även uträttat ärenden och är nu så trött att jag känner att jag aldrig någonsin vill göra annat än att ligga i sängen och titta på New Girl och att byxor är ett djävulens påfund. Problemet med detta är väl främst det att jag måste plugga, packa och handla saker jag glömde förut, så så lär det inte bli. Tyvärr.

tisdag 16 september 2014

Riksdagsvalet 2014

Nej, men okej. Valet. Jag tror jag har återhämtat mig så pass nu att jag faktiskt orkar med att blogga om skiten. Igår var jag mest i ett väldigt trött töcken, dels på grund av att ångest under valnatten, men också på grund av resultatet. Hur orkar man egentligen efter de siffrorna? Vart kan jag emigrera så att jag slipper leva i ett land med ett rasistiskt parti som det tredje största?



Allmänna tankar kring valet:

  • Kan vi snälla sluta med klassföraktet? Jag har sett hur många exempel som helst på att högutbildade i regel inte röstar på SD och ja, det säger jag inte emot, men vi kanske måste tänka lite längre? Kan det vara för att vi enorma klassklyftor i Sverige och det är underklassen som får lida av det? Jag säger definitivt inte att SD är lösningen på klassklyftorna, men att peka ut underklassen som rasistiska och SD-väljare som enbart korkade är inte heller en lösning. Självklart måste vi fortsätta ta debatten och stå upp emot rasism, men jag tror även att vi måste fråga de som röstade SD nu varför de gjorde så. Att Åkesson och resten av SD-ledningen är rasister säger jag inte emot, men att var åttonde person av alla de som röstade är rena rasister på det sättet vill jag verkligen inte tro. Kan vi diskutera detta nu tack, för att 13% röstar på något som går så tvärt emot demokrati ser jag som vårat samhälles största problem för tillfället.
  • Also, alla ni som bor i fina medelklassområden där alla röstar rödgronrosa eller moderat, kan ni sluta lägga upp bilder över hur just ert område röstat med texten "Tänk om (stadsdel) fått styra Sverige."? Vi vet redan att Sverige är segregerat på väldigt många olika sätt. Ni gör absolut ingenting bättre.
  • Stefan Löfven. Go home, you're drunk. När du sedan tar och nyktrar till kan du väl ta och inse att det inte alls är smart att ha en regering utan Vänsterpartiet, åtminstone inte om Socialdemokraterna ska hålla sina vallöften och fortsätta att vara typ socialistiska i alla fall. Det tror jag nämligen inte att ni klarar själva i nuläget och absolut inte tillsammans med Folkpartiet och Centerpartiet.
(Fun fact för aytt avsluta arg rant: Jag läser alltid ordet Centerpartiet med Maud Olofssons röst. Charmig/irriterande egenskap jag inte har en aning om varför min hjärna besitter)

söndag 14 september 2014

You should vote!

Idag är det val och alla ni som har rösträtt ska verkligen göra er mederborgeliga plikt och gå och rösta om ni inte redan har gjort det. Eftersom jag har någon form av idé om att jag vill börja videoblogga gjorde jag en vlog om det.

torsdag 11 september 2014

Alliaalliansen

Nu anser jag mig själv vara kärnfrisk igen och ignorerar allt snörvlande jag egentligen har för mig. Idag var jag därför tillbaka i skolan igen och gjorde något så spännande som att bland annat ha en föreläsning om danska på danska och eftersom jag inte direkt är fantastisk på danska, speciellt inte framåt fyra nbär min koncentration alltid automatiskt börjar stänga av sig, är jag osäker på hur mycket jag faktiskt förstod.

Annars såg jag också den här fina klänningen på stan. Varför är den i barnstorlek? Jag vill ju ha en sådan.


Drack även te ur denna. Utmaning: Säg "Te från tre." snabbt tio gånger.


Om du klarade det borde du prova med "Tre te på tetra från tre."

Jag har även en nya favoritvallåt.

onsdag 10 september 2014

Skeptiske Rebbi

Hej internet!

Idag har jag flyttat, blivit fettkickass på fiol, lagat massor av mat, haft middagsbjudning, tvättat och haft feber. Om inte Sims räknas har jag bara gjort två av de sakerna.

Nu på kvällen när jag faktiskt inte har så mycket feber längre och känner mig rätt pigg insåg jag att det kanske skulle vara en bra idé att plugga. Sedan blev jag halvskeptisk till texten och bestämde mig därför för att dokumentera min skepsis med en selfie.

Det här är ett sådant tillfälle då jag tycker att det är väldigt synd att jag inte får ha en åsikt i precis allt, utan som jag har förstått uppgiften bara får referera. Jag är dålig på det där med att inte ha en åsikt och vara neutral.

tisdag 9 september 2014

Den utslitna rockstjärnan och The Sims 4

Jag hade egentligen planer på att skriva ett inlägg om att vi måste prata om psykisk ohälsa, men så råkade det vara så att jag är svingtrött, har väldigt ont i halsen och har feber och kanske måste acceptera att jag är förkyld och inte kan låtsas att jag bara är en utsliten rockstjärna med raspröst. Därför blir det bara ett gäng andra punkter om vad jag har hittat på idag.

- Jag höll ett föredrag om Doctor Who på ungefär tre minuter. Det gick ändå ganska bra, trots faktumet att min språkhjärna kände för att göra sig märkvärdig och slänga in engelska ord som jag inte ens märkte av. Nåja, sådant händer allt som oftast.

- Jag hämtade ut min cykel som varit på lagning och cyklade för första gången på säkert ett och ett halvt år. Det var kul och jag upptäckte återigen att jag är en fartdåre och att jag blir otroligt frustrerad av folk som rör sig långsammare än mig, så ser ni någon som kör fort och ser arg ut i Uppsala är det säkert jag. Kan ju även säga att jag tror att det inte är jättesmart att cykla sådär snabbt med feber. Kanske.

- Jag gav efter för min inneboende simsnördsönskan och införskaffade The Sims 4. Detta planerar jag att finansiera med pengarna jag tjänar in genom att använda ovanstående cykel. Hittills gillar jag ändå spelet och framförallt att det nu ändå finns så pass vettiga hår och kläder. Mycket saknas ju i och för sig från trean, men jag har hopp om detta med expansioner.

måndag 8 september 2014

Örngott och räkchips

Jag håller antagligen på att bli förkyld nu igen, men vägrar acceptera detta och låtsas att jag är så slut av ingen anledning. Ser så här charmig ut så här nu.

Örngottet är för övrigt världens finaste. Finns på Lagerhaus.

(Lagerhaus, jag älskar er och det vore helt okej att sponsra mig.)

Är som sagt var supertrött och orkar inte blogga. Ger er därför en liten inblick i mina och Vitalias konversationer, denna gång om livets stora besvikelser för personer som älskar räkchips, men inte gillar räkor.

söndag 7 september 2014

Nerdfightergathering 7/9 2014

Idag har jag fått återförenas med min fina uppväxtälsklingsstad och dessutom gjort något så spännande som att gå på nerdfigthergathering.

För er som inte har koll på nerdfigtheria: Leta upp vlogbrothers på youtube. Det är awesome. Ni kommer snart också vara nerdfigthers.

Hur som helst, jag och Lia tog tåget från Uppsala till Stockholm och mötte upp de andra på ett café. Där ägnade vi oss bland annat åt att spela Uno.

Därefter bestämde vi oss för att gå iväg till en park och leka lite. The Fooo ville också hänga med oss, men kunde inte ta sig fram till oss för alla fans som stod ivägen.

Fryst mat var ett populärt samtalsämne, på tal om att vi åt glass.

Som sagt var, lekte gjorde vi också.


Sedan blev det att skynda till tåget, hinna med i sista sekund och sitta på golvet och vara allmänt coola.

Keeping up with the Haglunds

Mina föräldrar och alla syskon var här i Uppsala igår och hälsade på, dels för att lämna lite papper och saker som hamnat i Eskilstuna som jag behöver, men även för att hälsa på och turista lite. Själv har jag ju inte heller direkt turistat i min nya stad, så det blev till att titta på sevärdheter för min del också.

Vi började med att åka till domkyrkan och titta dör. Så här spännande tyckte Annie och Marie att det var efter ett tag.

Kyrkan var väldigt fin i alla fall.

Därefter bar det av till gravhögarna i gamla Uppsala. Mammas kommentar om högarna:
"Det ser ut som ett teletubbieslandskap."



En kontrast sådär.

Och så Uppsala där långt borta.

Det fanns ett museum där också som vi gick in och tittade på saker i. Bland annat hittade "vintageridutrustning".

Här har vi alltså en bild på det ursprungliga Sverige, eller vad det nu är Jimmie Åkesson gillar att dilla om. Observera att Sölvesborg inte ligger i det gula området, så frågan är om Åkesson är dålig på geografi eller på historia.

lördag 6 september 2014

Om att säga hejdå till en gammal stad

Det svåraste med att flytta är inte att finna sig på en ny plats, utan att säga hejdå till det som inte längre är hemma. Åtminstone för en person som är som jag, som verkligen hatar att säga hejdå och när jag gör det tenderar att kunna vara väldigt känslosam.

Att det är så svårt är kanske inte så konstigt ändå om en tänker lite på det. I din gamla stad är det möjligt att det bor personer du tycker mycket om och som du har fina minnen med. Det är klart att det är svårt då. Du säger hejdå till människor och en tid i ditt liv, människor som kanske inte bor kvar om du kommer tillbaka och en tid som faktiskt inte kommer igen, för du och alla andra kommer att ha förändrats och förutsättningarna är annorlunda. Vardagslunket blir inte heller det samma, inte med annan skola eller annat jobb. Bara småsaker som att småspringa samma väg till bussen varje morgon, köpa smågodis i just den affären eftersom de är billigast och har bäst utbud och att alltid gå samma kvällspromenadsrunda blir också något annat, för allt det skedde på just den platsen. Platsen där inte du längre bor kvar,

Att säga hejdå är vad jag tycker är jobbigt just nu. Det är inte det att jag inte trivs i Uppsala, för det gör jag. Jag tror att jag kommer att ha jättekul här de kommande åren. Det är bara det att Göteborg fortfarande är en av mina absoluta favoritstäder och Partille är trots att det snart är två månader sedan flyttlasset åkte väldigt mycket hemma. Jag har lite svårt att släppa min gamla stad.

Därför blir det här nog lika mycket ett gott råd till mig själv som till alla er som sitter där ganska nyinflyttade och känner igen er. Det blir bättre, det är bara det att det tar tid för vardagslunket att ställa om sig. Snart är novemberrusket här och då tror jag att vi alla kommer att ha vant oss. När adventsljusstakarna ska upp i fönstret är det som om du bott i den nya staden hela ditt liv., Jag talar av egen erfarenhet, Partille var också ett nytt ställe en gång i tiden och nu längtar jag ibland tillbaka lite för att det känns så mycket som hemma. Ge det ett par månader bara, så löser det sig.

Trots att jag inte borde bildgoogla Göteborg just nu, min fina gamla stad (i fina regnbågsflaggor):


 

fredag 5 september 2014

Nu har jag tagit helg

Här har ni en bild på en mycket full mage:

Den är dock trots Vitalias tjat om att hon vill att jag ska få bebis så att hon kan gosa med den inte bostad åt en mini-Rebbi, utan fylld av väldigt god mat. Nu har jag nämligen tagit helg och ligger i sängen och tittar på Divergent.

Om jag hade varit lite mer indie och gått på coola fester hade jag kanske kunnat posta bilder därifrån med coola filter. Nu är jag inte det, men lägga filter i vsco kan jag ändå. Därför kan jag låta detta representera mon kväll:

torsdag 4 september 2014

Gudrun Schyman

Nu har jag både lyssnat på när Gudrun Schyman pratat på homeparty och debatterat mot Jimmie Åkesson och åh, vad pepp jag är. Som det ser ut i senaste undersökningen kommer F! in, Gudrun fick stående ovationer av en stor publik och jag känner mig hoppfull.

Bild jag saxade från F! Studenters facebooksida eftersom jag inte lyckades fota något till bloggen själv:

Pepptorsdag

Jag hänger just nu hemma i sängen med te för att vila och hoppas att den förkylningen som ligger och gör mig lite snuvig och gör ont i halsen inte bryter ut. Vill gärna hinna vara frisk lite längre innan jag går in i att vara konstant förkyld i ett halvår. Trots det är jag faktiskt allmänt pepp idag. Vi fick en uppgift i skolan som jag tror kan bli rolig, om än svår eftersom den innebär att jag ska lyckas med konststycket att berätta om Doctor Who för folk som inte känner till det på absolut max fyra minuter och förutom det så ska jag göra något så awesome som att lyssna på denna människa ikväll:
Sådär en av mina stora idoler och förebilder bara. Jag är som nu kanske kan förstå superexcited. 18.00 idag i universitetsaulan om någon annan Uppsalabo är peppad.

onsdag 3 september 2014

En boklista

Snabbläsare eller långsamläsare?
När jag väl läser läser jag jättesnabbt. Det är bara det där att jag ska fastna så pass att jag verkligen läser eller ha tiden att sitta ner och traggla med en trögare bok, händer inget av det så tar det tid. Kortfattat läser jag alltså antingen böcker på två dagar eller två månader. När jag var tio läste jag oftast minst tio böcker i veckan och herre min värpare vad jag saknar att kunna göra det.

Tegelstenar eller tunnisar?
Det beror på berättelsen. Jag vill känna att den är färdigberättad, att det inte finns massor av lösa trådar och att alla intriger har fått lagom mycket uppmärksamhet. Stämmer allt det spelar det inte så stor roll om den är kort eller lång, då är ju längden trots allt vanlig.

Bibliotek eller bokhandel?
Åh, det här är ju svårt att välja mellan. Bibliotek är ju gratis och bra, men att kunna ställa in en nyinköpt bok i en överfull hylla är ju mysigt. Både och antar jag, jag köper antingen om det är en bok jag verkligen, verkligen vill ha eller om det är billigt och annars lånar jag,


Ljudbok eller e-bok?
Jag föredrar ju vanliga, hederliga böcker, men av de här två blir det nog faktiskt ljudbok. Jag älskar att lyssna på böcker och tycker väldigt mycket om det här med att jag kan lyssna på böcker och göra annat samtidigt. Dessutom lyssnar jag ofta på ljudböcker när jag ska sova, just nu är det The Fault in Our Stars som gäller, igen, för sådär femte gången.

Inbunden eller pocket?
Pocket. De är billigare och jag är en fattig student.

Vampyrer eller spöken?
Spöken, om de är så coola som spökena i Harry Potter. Vampyrer kanske skulle kunna fascinera mig om jag läste en bra bok där vampyrer faktiskt var farliga och ett hot mot människor och inte ett sexobjekt, men tyvärr har jag inte kommit över någon sådan historia än.


En i taget eller slalomläsning?
En i taget. Hade jag tid kanske jag fortfarande skulle vara en slalomläsare av rang, för det var jag när jag var yngre, men nu har jag ju knappt tid med en bok åt gången.

Nytt eller gammalt?
Min första instinkt här var att svara att det inte spelar någon roll, men så insåg jag att jag inte har en enda favoritbok som är äldre än tjugo år och att Harry Potter nog är de enda som är äldre än tio, så jo, jag tycks föredra nytt.

Bokmärke eller hundöra?
Hundöra. Bara personer utan små barn som kan tänkas dra ur ditt bokmärke eller hålla boken lite spännande och som i övrigt dessutom har ett rätt bra ordningssinne använder bokmärken.

Snacks eller godis?
Och detta är relaterat till böcker hur då? Godis måste jag vill dock ändå säga eftersom jag älskar choklad.

Biografier eller memoarer?
Memoarer tror jag, mest för att jag har läst fler sådana. Egentligen har jag nog ingen större preferens.

Skräck eller chicklit?
Chicklit, alla gånger. Jag är alldeles för rädd av mig för att klara av skräck och även bom jag är mycket kräsen vad det gäller chicklit så gillar jag det så länge det är bra.

Soffan eller sängen?
Att läsa i? Sängen ändå tror jag, mest för att jag inte har någon soffa själv, så sitter nästan alltid i sängen.

Inne eller ute?
Beror på väder. Om det är soligt och skapligt varmt, ja då kan det vara rätt trevligt att sitta ute och läsa, men för det mesta inne.

Originalspråk (engelska) eller översättning till svenska?
Originalspråk, alla gånger. Då får man ju faktiskt läsa författarens egna ord.

Poesi eller prosa?
Allra helst prosa med lagom mycket poesikänsla över.

Kvinnliga författare eller manliga författare?
Det spelar faktiskt ingen roll för min del. Jag tror i och för sig att bland mina favoriter finns det något fler kvinnor än män, men jag tror fortfarande att det är ganska jämnt.

Boken eller filmen?
Alltså, jag gillar inte att jämföra böcker och filmer. Böcker är text och film är ljud och bild och det kan omöjligt bli samma sak, för de två skiljer sig så mycket ifrån varandra i hur skaparen har möjlighet att gestalta något. Det finns böcker jag inte gillar filmatiseringen av, även om jag gillar boken och filmatiseringar jag älskar, men där jag inte gillar boken egentligen. Mitt svar på denna fråga blir därför The Fault in Our Stars, för den är fantastisk både som bok och film och håller den där underbara känslan som jag älskar genom båda.


Kokbok eller Bakbok?
Här vill jag ju inte heller välja, jag älskar både att baka och att laga mat. Tror dock att det får bli bakbok, för det är mycket svårare att baka utan någon form av recept än vad det är att laga mat utan. 

Kärlek eller spänning?
En kombination, kärlek som inte blir för mycket och störande och spänning som liksom är spännande och bra och passar in.

Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade:
Alltså, faktum är ju att jag har haft samma favoritbokserie sedan jag var åtta år och jag tycker inte att Harry Potter bara är en barnbok, utan en bok för alla, men jag antar att det inte räknas ändå. Jag tror att det kanske var när jag var 16 och fastnade för Marian Keyes också, men jag vet inte. Minns inte.

Klassiker jag hävdar att jag läst men aldrig tagit mig igenom:
Varför skulle jag hävda att jag har läst någonting jag inte har läst, bara för att det är en klassiker som ses som lite status att ha läst? Möjligtvis att jag en gång hävdade att jag hade läst To Kill a Mockingbird då, när jag egentligen bara hade läst två tredjedelar och sedan tittat på sparknotes, men det var för att det var min lärare som undrade och vi hade i uppgift att läsa hela och sedan skriva någon uppgift om det. Minns jag inte fel fick jag MVG, så slutsatsen av det är väl att det går att klara sig i livet utan att ha läst hela To Kill a Mockingbird,


Jobbigaste bok jag läst:
Åh, jag vet inte, men antagligen någon om en verklig händelse, en av de där där barn far illa eller där kvinnor hamnar i förhållanden med knepiga män. Sådant är så jobbigt, mest för att det faktiskt har hänt.

Bästa barnboksförfattaren:
Bästa författaren antar jag att det ska vara? J.K. Rowling så klart. 

Bok som berört mig mest:
Jag vet inte alls. Jag blir ganska ofta berörd av böcker, så jag tror inte riktigt att det finns en enda som har berört mest.

tisdag 2 september 2014

Tisdagen den andra september tjugohundrafjorton

En Rebbi-dag i ett par enkla steg:

  1. Var i skolan till 16.00
  2. Hängde kvar i närmare en timme bara genom att stå och prata med folk, först kursare och sedan en kompis som jag inte sett på evigheter.
  3. Kom hem, drack te, lagade mat och larvade runt.
  4. Skulle titta på Divergent, vilket gick sådär. Fick istället allvarlig Göteborgsabstinens.
  5. Började lyssna på Veronica Maggio för att övertyga mig själv om att "Okej, Uppsala är inte Göteborg, men det finns bra musik härifrån ändå." Kom ur trött, oinspirerat abstinens-mode och tog tag i mitt liv och gick med i Västgöta nation istället.
Nu: Dricker juice och är nöjd med mig själv.

Slut på "inspirerande" lista om en vanlig tisdag.

Tips för dig som precis flyttat hemifrån

Nu är vi inne i september, högskolorna har börjat och många av de som tog studenten i våras eller alla ni som helt enkelt inte kommit iväg hemifrån än kanske börjar röra på er nu. Själv flyttade jag hemifrån första gången för ungefär ett år sedan nu, så nu har jag utnämnt mig själv till expert och tänker ge er lite tips.
  • Gör ditt boende till ditt eget boende. Flyttar du in i någonting omöblerat antar jag att det kanske inte är så svårlöst om du själv valt nya möbler och liknande, men om du hyr möblerat är det här viktigt. För att det ska börja kännas som hemma måste du se till att det syns att det är du som bor där. Vad som är du vet du bäst själv, för mig personligen är det mycket färg, saker på väggarna och många böcker. Det här är en sådan sak jag inte gjorde ordentligt första gången jag flyttade hemifrån och det blev jobbigt i längden, så jag rekommenderar verkligen att du gör det. Det behöver inte vara stort och märkvärdigt, men bara så att det känns som du.
  • Kom ihåg att boka tvättstugetid i förväg. Seriöst, det är sådant jag alltid glömde i början. När jag precis hade flyttat till Partille hade jag en period då mina underkläder ständigt ökade i mängd eftersom jag hela tiden glömde boka i tid och fick välja mellan att köpa billigaste möjliga sorten eller gå i smutsiga. Jag valde det förstnämnda och körde på halvsmutsiga strumpor ibland, men jag kan ju säga att det är betydligt billigare att bara lyckas tvätta i tid.
  • Gå med i hyresgästföreningen. Det här är något mamma sa åt mig att göra nyligen, som jag inte alls tänkt på, men som känns smart. Hyresgästföreningen är en förening för dig som hyr ditt boende, oavsett om du hyr i första eller andra hand och som kan hjälpa dig, även upp på juridisk nivå, om du får problem med din hyresvärd. Det kostar 75-85 kronor per månad att vara med, lite beroende på var en bor, men om du känner att det är något du kan avvara varje månad mot att du vet att det finns någon att vända dig till om något skulle gå snett, så gå med.
  • Gör det till en vana att alltid köpa den/de basvaror du alltid använder. Det här är jag fortfarande ganska dålig på, men jag blir bättre. I alla fall jag är en sådan person som använder mjölk varenda dag, dels i kaffe och te och även en del i matlagning, till frukostflingorna och liknande. Jag tror inte att jag är ensam om att ha någon sådan vara och är du en sådan person, så se till att göra det till en vana att köpa just den varan när du ändå är och handlar. Om du vet med dig att du har massor av det hemma kanske det är på sin plats att skippa, men om inte kommer det kanske göra att du slipper springa till affären i ren panik en kvart innan stängningsdags.
  • Börja med den där hobbyn du tänkt att du vill hålla på med, men aldrig kommit till skott med. För visso brukar en vara ganska upptagen alldeles i början med att ordna allting med flytt och kanske även börja skolan eller börja på ett nytt jobb, men det här kan vara värt att kolla upp i början ändå, i synnerhet om du flyttar till en ny stad. Där kanske det finns saker du vill göra som inte finns i din hemstad och framförallt är det ett bra sätt att träffa nytt folk. Sandra Beijer som hare bloggen niotillfem la nyligen ut ett inlägg där lite alla möjliga letade efter folk till bokcirklar, filmklubbar och liknande, ta dig en titt där.
  • Ge det tid. Det här gäller i synnerhet om du flyttar till en ny stad, men säkert om du flyttar hemifrån inom samma stad. Det tar lite tid att vänja sig. Varje gång jag har flyttat till en ny stad har jag känt lite "Vad håller jag på med egentligen?" och tyckt att det har varit jobbigt i början, men det är helt normalt. Vanligt, till och med skulle jag gissa. Även om alla dina saker är flyttade, du är skriven på din nya adress och du vet att nu ska du bo här en tid framöver så är det inte riktigt så enkelt att bara finna sig på en ny plats. Det tar tid att börja känna sig hemma och komma in i vardagslunket och det enda du egentligen kan göra för att komma dit är att leva på som vanligt, låta tiden gå och inte deppa ihop alltför mycket. Att det känns som hemma kommer med tiden. 

måndag 1 september 2014

Och så råkade jag bli universitetsstudent

Jag sitter på samma ställe som jag har suttit sedan jag kom hem från min första skoldag på Uppsala universitet, dock kan jag inte ärligt säga att jag har hållit den där vackra posen hela tiden.

Första skoldagen på Uppsala universitet ja.

Om ni håller lite lagom koll på mig genom bloggen så kanske ni vet att jag började en skrivkurs på Österlens folkhögskola för ett par veckor sedan. Tyvärr var inte den kursen riktigt vad jag väntade mig och eftersom det kändes sådär att gå en termin och ta studielån för något som kändes som att det inte var tillräckligt utvecklande eller avancerat bestämde jag mig för att söka lite kurser i efterhand på universitetet. Igår fick jag beskedet att jag kommit in på Svenska språket A, så jag tackade glatt ja till min plats på tåget på väg hem från Jönköping och gav mig av på uppstart imorse. Hittills känns det bra, vi fick lyssna på en intressant föreläsning om dialekter och jag dog inte av att det var massor av alla okända människor på samma plats, så yay.

Vad ska vår nästa utbildningsminister heta?

Okej, så här ligger det till. Nu sitter alla brittiska magiker mellan 11 och 17 år på Hogwartsexpressen på väg till ett nytt skolår och här i Sverige är det val om ungefär två veckor. Detta tycker jag är ett utmärkt tillfälle att ägna detta lite uppmärksamhet.


Nu känner jag väl spontant att det kanske inte är superbra att rösta på Umbridge heller, men å andra sidan är jag inte Folkpartist. Ni som är det kanske kan ägna en tanke åt att skriva Dolores Umbridge på era valsedlar istället? Som ni ser är hon ju samma sak, bara lite uppgraderad och innehåller även gulliga kattungar.