söndag 31 augusti 2014

Förslag för hösten

Imorgon är det även enligt almanackan höst. Vädermässigt har jag tyckt att det har känts som det i två veckor eller så, men nu hänger även min kalender med och alla sommarfantaster får i år igen inse att nu är det över.

Jag förstår att vissa av er undrar vad ni ska ta er för nu när det inte är sommar och varmt längre. Därför tänkte jag här ge er 25 förslag på vad ni kan ha för er nu i höst.
  1. Twittra live från Hogwartsexpressen imorgon.
  2. Ha ålderskris om du skulle råka vara äldre än 17 eftersom det betyder att du är för gammal för Hogwarts.
  3. Göra din mederborgeliga skyldighet och rösta, självklart mot rasism och sexism och annan idioti om inte det har framgått ändå.
  4. Se nya säsongen av Doctor Who (och om du inte har sett något än, börja titta på det)
  5. Räkna ner dagarna till Mockingjay part 1
  6. Fika och posta bilder av det på instagram för att alla ska se att du också har ett roligt liv.
  7. Gömma lik i lövhögar.
  8. Ta tag i skolan. Det här är nämligen enda tiden på året du kommer känna dig motiverad att göra det.
  9. Skära till en så pass läskig pumpa att du slipper barn som går bus eller godis.
  10. Bli sjuk och hinna se två säsonger av en serie på två dagar
  11. Delta i nanowrimo
  12. Dricka varm choklad för att få brun mustasch till movember
  13. Gå i ide. Eftersom det ändå bara blir nattsvart ute nu är det ändå inte som att du missar något.
  14. Dricka minst fem koppar te om dagen, vilket jag i och för sig gör hela året.
  15. Hoppa i lövhögar och reta gallfeber på den som krattat ihop löven.
  16. Läsa alla böcker du inte hann läsa i somras (nej, jag bara skojar, vem har tid med sådant mellan skola och jobb?)
  17. Reblogga alla bilder på pumpor, stickade tröjor, rykande tekoppar och gula löv du kan hitta på tumblr innan första veckan av september är slut för att komma i rätt höstkänsla.
  18. Börja planera inför sommaren för att ha något ljust att tänka på i november.
  19. Bränna tungan av dig för att du nödvändigtvis vill ha varm dryck när det är kallt ute.
  20. Svettas ihjäl i stickade tröjor för att det fortfarande är ganska varmt i september.
  21. Sitta inne framför Netflix en hel dag utan att någon dömer dig för att det är så fint väder.
  22. Palla äpplen för att försöka återuppleva den svunna barndomen.
  23. Strunta i att tvätta håret och ha en mössa över istället.
  24. Göra egna chips av äpplen eftersom plånboken inte hänger med i din plötsliga överkonsumtion av espressohousekaffe.
  25. Fortsätta som vanligt om du inte känner för att ställa till med något stort bara för att det blir en ny årstid.
Nej, men faktiskt, jag är väldigt peppad på att det ska bli höst nu. Hoppas att ni också är det, åtminstone efter min fina lilla lista.


lördag 30 augusti 2014

Låtsas som det regnar

Ursäkta, men kan vi diskutera hur bra denna version av Låtsas som det regnar är och hur mycket jag älskar videon????

Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon



Det här är en bok som jag fick av min kompis Jessica och jag är osäker på om jag hade hört talas om den innan. Det är ingen bok som jag hade planerat innan att läsa. Hur som helst visade det sig vara en ganska lagom feel-goodbok. Huvudpersonen heter Juliet och efter hennes makes plötsligt död har hon och hunden Minton blivit ensamma lämnade med ett hus i stort behov av renovering. Hennes syster Louise ska precis gpå tillbaka till jobbet efter att ha varit hemma med sonen Toby i ett och ett halvt år. Hennes och hennes man Peters äktenskap knakar lite i fogarna och Louise försöker mitt i det här dessutom hitta vem hon är när hon inte är mamma. Med hjälp av nya bekantskaper, grannskapets alla djur som tycks behöva passning och hjälp från enträgna, men kärleksfulla föräldrar.

Chick-lit är en genre jag ibland har lite svårt för, ofta för att jag tycker att det känns alldeles för tillstyrt och förutsägbart. Ska jag kunna tycka att det är bra måste det vara välskriven chick-lit och det tycker jag att detta var. Visst, en karaktärs slut var ungefär vad jag trodde att det skulle vara när jag började läsa, men det fanns samtidigt lite twists i historien så att jag ett tag var osäker på om det faktiskt skulle sluta så. En annan karaktärs slut var inte vad jag trodde att det skulle vara, så faktiskt, där överraskade det. Något annat jag uppskattade var att även om systrarnas romantiska relationer spelade en stor roll, precis som de gör i de flesta människors liv åtminstone i perioder, så kändes det som att det handlade mer om att komma på fötter och börja må bra igen snarare än om att hitta den rätte. Det jag gärna hade sett mer av var Louises historia. En del av boken är ur Louises perspektiv, men inte lika mycket som Juliet och Juliet är den karaktär som fokuseras mest på, men i och med att jag faktiskt tyckte lite bättre om Louise hade jag gärna läst mer om henne.

Hur som helst, jag gillar den i alla fall. Om du vill läsa något positivt och lättsmält som inte innehåller jättemycket action eller som lämnar hjärtat i en miljon bitar efter hänsynslösa mord på favoritkaraktärer rekommenderar jag denna.

Boken är en del i denna utmaning.

fredag 29 augusti 2014

Det där med uppstoppade djur

Hej kära bloggläsare!

Jag är inget större fan av uppstoppade djur. Ärligt talat är jag ganska rädd för dem, åtminstone de som ser ut som det är tänkt att uppstoppade djur ska göra. Å andra sidan är dåligt uppstoppade djur bland det roligaste jag vet, så varför inte ta och skratta lite åt sådana?














På väg

Gissa vad jag gör?

Åker tåg och tar vackra selfies ja.

Jag tenderar ju nämligen att sticka till Jönköping om världen beter sig alldeles för knäppt, så nu är jag på väg hem till Vitalia över helgen.

torsdag 28 augusti 2014

Stunder en torsdag

Drack te och läste klart denna bok. Den var väldigt mysig och jag rekommenderar den absolut, en recension av den kommer på lördag.

Hängde även på Slagsta glass med mamma och äldsta lillasyster och åt glass. Dels så stänger de snart och dessutom bor jag ju inte här, så får passa på att äta när jag ändå är i stan.

Skulle försöka skriva lite, vilket försvårades av en sällskapssjuk katt.

Gav efter en stund upp det och drack chokladkaffe och tittade på Love Actually för att försöka få lite inspiration till en novell jag ska skriva till skolan. Den kombinerar London och jul och eftersom de två är bland det bästa jag vet är det klart att jag älskar den filmen. 

onsdag 27 augusti 2014

Från den idélösa konstnärssjälen

Idag har jag inte gjort så mycket mer än att sitta hemma och läsa och skriva och även om det är roligt på sitt sätt så har det inte direkt lett till något som blir ett intressant blogginlägg. Jag kan ju dock tipsa om detta  för alla som känner att det behöver låta mer som Hogwarts när ni sitter vid datorn. Vem gör inte det förresten? Personligen tycker jag att de flesta miljöer behöver låta lite mer som Hogwarts, för de flesta miljöer låter inte alls som Hogwarts.

Jag passar på att lägga upp en allmänt osmickrande bild på mig och Tonks istället. Jag får ju passa på så länge jag är hemma eller något.

tisdag 26 augusti 2014

Spontanbesök och katter

Jag just nu:

Saker har varit lite sådär senaste tiden, så jag åkte hem på spontanbesök och ska vara här ett par dagar. Nu sitter jag med en spinnande katt i knäet och lugnar senaste veckans kattabstinens.

Om någon känner för att vara jättegenerös får ni jättegärna ge mig en tvårumslägenhet som är tillräckligt stor för att inhysa katter. Då köper jag nämligen mina egna.

Man måste inte alltid tala om det av Åsa Foster


Det här är en novellsamling som vi fick i uppgift att läsa på min skrivkurs, så det är faktiskt ingen bok jag har hittat själv, utan mer eller mindre tvingad. Jag är dock glad att jag fick den uppgiften, för jag tyckte om den och eftersom jag inte direkt har läst speciellt mycket novellsamlingar innan är jag osäker på om jag själv skulle ha tagit initiativet att läsa den.

Samtliga av novellerna utspelar sig i Sydafrika och skildrar situationer ur väldigt olika människors liv. Vissa av dem har inte speciellt mycket gemensamt alls. Det som finns som ett gemensamt genomgående tema är en vithetsmaktordning. Den syns tydligare i vissa av novellerna och mindre tydligt i andra, men den finns hela tiden där. Jag har ett par favoriter, bland annat en som skildrar vissa av de vitas attityd mot svarta och framförallt svarta tiggare som gick så lätt att se likheter med dagens Sverige i och en med en tjej som är kär i sin kompis av samma kön som var så fin och mitt i prick att mitt lesbiska hjärta bultade lite extra.

Något som den här boken har gjort är att den har fått mig sugen på att skriva fler noveller, vilket ju känns positivt. Någonting författaren är duktig på är att bara ge små inblickar och hinta saker, vilket ju självklart är sådant som gör sig fantastiskt i noveller. Rent språkmässigt annars är jag inte överförälskad, men det är inte heller dåligt. Det är bra och fungerar utan att störa, men stack inte ut så mycket.

Jag skulle hur som helst absolut rekommendera boken, i synnerhet till dig som gillar samhällsskildringar och gärna vill analysera saker och ting, precis som jag själv gör.

Boken är en del i denna utmaning.

måndag 25 augusti 2014

Orgasm

Det här inlägget handlar absolut inte om orgasm, men jag konstaterade att ett inlägg jag skrev nyligen med ordet orgasm i titeln blev väldigt läst och eftersom jag är på det humöret testar jag ju naturligtvis detta igen.

Nej, men annars kan jag väl idag mest konsattera att det är tur att jag läser på distans. Hade jag haft en klass att träffa i skolan efter helgen måndag morgon hade jag antagligen fått frågan om vad jag har gjort i helgen och om en svarar "Mest haft ångest" på den frågan blir det ibland lite jobbig stämning. Det är nämligen mest det mitt liv har kretsat kring i helgen och även idag. Det är lite jobbigt, men blir väl bra förr eller senare. Just nu är jag mest djävulskt trött och tänker inte göra så mycket mer idag än att ligga i sängen och titta på något på netflix. Jag hade tänkt skriva något lite bättre inlägg, men tyvärr, det får komma senare. Jag är så trött att jag till och med har råkat radera detta inlägg en gång och blev nästan ledsen över det.

Fin gif:

lördag 23 augusti 2014

Det där med Malmöpolisen

Jag är inne på dag tre vad det gäller att vara förkyld, trött och ha så lite kontakt med omvärlden som möjligt. Det fungerar fortfarande bra, även om jag känner att den där förkylningen och tröttheten helt klart är på väg att bättra sig. Jag ser det väl även som någon slags vård av mitt instabila psyke eller något. Överlag är det något som borde finnas, dagar att ta ut för allmän paus från livet överlag. Något parti borde ta på sig att driva den frågan.


Nej,men så mycket händer ju inte i min lilla bubbla, så jag vill att vi diskuterar detta istället:
Fråga till poliserna på bilden: Visste ni att det är väldigt farligt att bli översprungen av en häst?

Oavsett svar känner jag att ni har helt fel yrke. Det är nämligen så att polisen i Malmö bestämde sig för att det var en jättebra idé att attackera motdemonstranter mot Svenskarnas parti och bland annat då rida över dem. Svenskarnas parti skyddades av polisen och fick åka i deras bilar och grejer. Känns ju som en jättelämplig behandling av nazister, vars retorik egentligen är förbjuden enligt svensk lag. Jag vet att jag skrev ett skämtsamt inlägg om hets mot folkgrupp nyligen, men faktiskt, Svenskarnas parti bedriver hets mot folkgrupp.

Personligen känner jag mig mest less och uppgiven. Hur ska det kunna gå att lita på polisen när de uppenbarligen tar parti för de som förespråkar något som är så annorlunda mot vad vettiga personers grundvärderingar borde vara? Jag orkar inte ens riktigt skriva så mycket om det, för det är ett så grundläggande totalfel att jag inte ens vet vad jag ska säga. Malmöpolisen, jag föreslår att ni gör någon form av anmälan mot er själva. Att veta vad ni ska anmäla det under förstår jag kan vara svårt, i och med att ni uppenbarligen inte är speciellt kompetenta i er yrkesroll, men misshandel och djurplågeri, för hästarnas skull, tycker jag låter som en bra början.

fredag 22 augusti 2014

TMI-taggen

Jag är fortfarande rätt sjuk och har absolut inget att blogga om, förutom mitt halsont, att jag låg och gjorde upp en plan för vilka som borde prioriteras vid vaccination om zombieapokalypsen kommer i natt när jag inte kunde sova eller mitt simsspelande, så nu får ni något så spännande som en bloggversion av TMI-taggen. Jag är inte tillräckligt cool för att ha blivit taggad av någon, men vad gör väl lite brutna sociala koder?

Vad har du på dig?
Ett par svarta tights, ett långt, gult linne med en giraff som är lite för litet runt bysten och har en rätt spännande fläck på magen, min morgonrock (jag frös), en randig mysstrumpa med ögon på (den andra blev blöt), vita bh som är lite trasig och ibland försöker sticka hål på mitt vänstra bröst och ett par randiga bomullstrosor i tantmodell. Ska det vara TMI så ska ni minsann få lite för mycket information.

Hur lång är du?
Den gången jag blev mätt med hjälp av Caroline, Vitalia, en bok, en toalettdörr och Carolines fancy arkitekttumstock var jag exakt 169,8 cm.. Osäker på om jag är exakt så lång, men ungefär i alla fall. Målet med det hela var i alla fall att ta reda på vem av mig och Caroline som är längst och eftersom jag var 3 millimeter längre än Caroline tycker jag att det var en bra mätning.

Några piercingar?
Ett hål i vänster och två i höger. Jag har nästan aldrig örhängen, men eftersom hålen är 18 och 10 år gamla växer de i alla fall inte igen. (Ja, jag tog mina två första hål i öronen när jag var två och ett halvt. Nej, jag har inte fått problem med infektioner eller nickelallergi och jag är inte på något annat sätt traumatiserad av detta.

OTP?
Jag har egentligen flera, men eftersom jag är lesbisk själv och därför partisk kommer jag svara Naomi Campbell och Emily Fitch, aka Naomily, från Skins.

Favoritprogram/tv-serie?
Det här beror helt på när en frågar. Svaret kommer variera mellan Skins, Doctor Who, Desperate Housewives och Orange is the New Black, om inte miniserier räknas, för i så fall är det Torka aldrig tårar utan handskar. 

Favoritartist/band?
Det här har absolut ingen kunnat gissa sig till än va?

Någonting du saknar?
Grejen med mig är ju att jag ALLTID saknar någon eller något, eftersom mina nära och kära är lite utspridda i olika städer och att jag dessutom är dödligt förälskad i tre städer som ligger långt ifrån varandra. Senaste tiden har det mest dock varit Vitalia, London och Göteborg, i den ordningen ungefär. Vitalia har jag ju inte träffat sedan början av juli! Skandal!!

Favoritlåt?
Det är också en sådan där sak som varierar massor. En gång när jag var 15 bestämde jag dock att Friday, I'm in Love med The Cure var min låt och att den beskrev mig på ett otroligt djupt sätt. Jag är osäker på om jag håller med om att den beskriver mig sådär fem år senare, men jag tycker om den och har ju inte hittat på en ny favoritlåt, så vi kan väl säga så.

Hur gammal är du?
20 år, fyra månader och 22 dagar.

Favoritskådespelare?
Det beror lite på. Jag och Vitalia har bestämt att vi ska gifta oss med Jennifer Lawrence och Josh Huchterson och bo granne med varandra om en sådär tio år, så ifall hon skulle hitta detta inlägg då och översätta det med det fruktansvärt dåliga translateverktyget som finns känns det som att det blir dålig stämning om jag inte säger Jennifer, så Jennifer Lawrence. Jag gillar egentligen säkert en tio olika, men för äktenskapsfridens skull, Jennifer Lawrence,


Favoritfärg?

Hög eller låg musik?
Beror helt på låt och situation. Ramlar på en Håkan Hellströmkonsert? Jättehögt! När minas syskon för fyrtiosjunde gången i rad vill spela Musses klubbhussången på sin bandspelare? Helst så pass lågt att jag inte behöver höra den ytterligare en gång.

Senaste boken du läste?
Läste klart var nog Naomis och Elys kysslista av Rachel Cohn och David Levithan. Annars läser jag just nu Man måste inte alltid tala om det av Åsa Foster i skolan och Paper Towns av John Green och Stad av skuggor av Cassandra Clare. Den sista är inte så bra, så den har jag läst i två månader nu.

Vad läser du nu?
Jag skulle alltså ha tittat lite på frågan efter innan jag svarade på förra., Titta där istället.

Senaste programmet du såg?
Jag tror det var senaste avsnittet av Pretty Little Liars som jag såg i...förrgår, kanske?

Favoritmat?
Avokado, vitlöksfärskost, grillad lax, spenat, körsbärstomater och färskpotatis. Inte nödvändigtvis allt det där tillsammans.

Plats du vill besöka?
Det finns väl ett antal drömdestinationer, men just nu så längtar jag väldigt mycket till...

Favoritsötsak?
Choklad!!!!!!!!!!!!!

(möjligtvis chokladglass annars)

Senaste sporten du spelade?
Gång? Det är väl en sport? Lyft med tunga Ikeamöbler? Spring till för tidig buss? Egentligen var det senaste nog att jag var i Trollhättan och spelade quidditch för två veckor sedan, men det känns som att jag borde hålla på med sport oftare än så, så jag försöker fuska lite här?

torsdag 21 augusti 2014

orgasmer, the sims och podcasts

Idag bestämde sig min kropp för att "Nej du, nu orkar inte jag mer." Därför har jag tillbringat större delen av dagen med att sova och spela sims och gjort ungefär ingenting vettigt. Nu framåt kvällen kom jag på att mat är ganska bra att ha hemma och för att jag skulle få hem vissa av de basvaror som jag använder nästan varje dag som höll på att ta slut så skulle jag nog tvingas iväg till affären. Det var bara att dra på sig skorna och traska iväg, fortfarande trött och lite slö i huvudet. På vägen dit kom jag i alla fall på ett par konstateranden med varierande intresse, som var för sig inte skulle bli så bra inlägg, men som här och nu får bilda detta.

  • Jag har i stort sett helt tappat det göteborgska som fanns i min dialekt för en månad sedan. Det hörs ibland antingen när jag specifikt pratar om Göteborg eller om jag pratar med någon som har nästan vilken dialekt som helst som kommer från söder om Norrköping, men annars är det mest Stockholmska som hörs nu tror jag. Det var väl egentligen inte så himla chockerande, men jag sörjer. Dels saknar jag Göteborg, men sedan är ju alla dialekter som inte är Mälardalska charmiga. Det här med dialekt är eventuellt en sexuell preferens jag har och jag funderar på om jag ska ta det så långt att ge det ett namn. Är i så fall inte bara lesbisk, utan även dialektsexuell, flanellskjortesexuell och folk som har läst Harry Pottersexuell. Det sistnämnda kan dock bero på att mina nörderier gör att alla som inte läst böckerna håller sig på en mils avstånd för att de är rädda för att jag ska försöka konvertera dem eller liknande.
  • Jag har lyssnat på en sådär 12 avsnitt av Karin och Sara idag. Det är en podcast som jag började prenumerera på för sådär ett halvår sedan med någon form av intention att förr eller senare börja lyssna. Det visade sig bli senare, närmare bestämt igår. Bra är den i alla fall, så ni som gillar att lyssna på kvinnor som sitter och är roliga borde kolla upp den.
  • Det här med spelvärlden och the sims. Jag väldigt dåligt insatt i det här med datorspel, men jag vet i alla fall att the sims tekniskt sett borde räknas som ett spel, eftersom det spelas på dator och är jättekul, men jag vet även att många inbitna spelnördar inte gillar att se det så. Nu är det lite så med mig att jag älskar sims och är bra på det, men orkar inte sätta mig in i spelvärlden i övrigt eftersom jag ändå inte riktigt är välkommen där. Nu är jag dock nyfiken, så ni som gillar spel och kan tillämpa någon form av vettig och feministisk analys på detta kan väl hjälpa mig. Att sims inte ses som et spel på samma sätt, handlar det om att det är ett simulatorspel utan tydligt mål som på så sätt skiljer sig från många andra spel eller handlar det snarare om vilka som spelar det? Sims ses ju traditionellt som ett mer "tjejigt" spel, medan spelvärlden är väldigt "grabbig" och har problem med att tjejer inte släpps in. Jag är nyfiken på detta, men som sagt var inte riktigt tillräckligt insatt, så om någon som är det vill berätta mer eller om någon vet någon som skrivit om det får ni gärna göra det, för jag är nyfiken.
  • Vitlöksbröd. Jag hittade billiga sådana på affären och allvarligt talat, det måste väl vara det närmaste en kan komma orgasm i matväg?
Nu ska jag se på Legally blonde.

onsdag 20 augusti 2014

Allmänt bra

Ungefär så här ser jag ut nu:

Jag råkar nämligen ha en sådan där bra dag då många positiva saker händer.

Till att börja med fick jag mycket positiv respons på min miljöbeskrivning av mina kursare. Under sommaren så har jag känt det som att jag har varit i lite av en svacka skrivmässigt och inte skrivit så bra eller tyckt att det har varit riktigt lika roligt som jag brukar. Att då få en idé som känns bra och rolig, skriva den och vara nöjd när jag skickar in den och sedan få höra att jag faktiskt gjorde det bra, det ger mitt självförtroende skrivmässigt en boost.

För det andra så har min lite oklara situation kring boendet löst sig. När jag var här och tittade och skrev kontrakt kändes allt bra, men senare, när det var dags för inflytt fick jag veta att vissa av de saker de hade berättat och jag skrivit på om ändrats. Annat märkligt som är sådär tveksamt och kanske inte ens lagligt uppdagades också i samma veva och därför kände jag väldigt snabbt att nej, jag vill försöka hitta nytt boende och flytta härifrån så snabbt som möjligt. Jag började leta igen, hittade en annons som lät bra och som jag ringde på¨och som jag fick komma på visning och titta på redan dagen därpå. Allt verkade bra och fint och de saker som inte fungerar här har jag sett mig för kommer fungera där. Idag betalade jag deposition och i mitten av september kommer jag att flytta igen. Fortfarande inom Uppsala, men till en annan stadsdel den här gången.

tisdag 19 augusti 2014

En trött Rebbi och en miljöbeskrivning

Hej kära läsare!

Jag är sådär svinigt trött just nu, plus att jag har haft en del att stå i idag, så det har inte funnits mycket tid till skolan. Gissa vem som sitter och pillar med att ge respons nu, även om jag är väldigt trött.

Nej, men jag har inte tid för ett blogginlägg nu, så jag gör den att jag lägger upp min text från senaste uppgiften. Vi skulle göra någon form av miljöbeskrivning och jag skrek KONSTNÄRLIG FRIHET och gjorde en miljöbeskrivning i en situation med en karaktär som kände saker kring miljön istället, bara för att det var kul. Så, om ni är nyfikna på att läsa det, enjoy.

En gammal krans av gransris och rött band hänger fortfarande kvar på den svarta stalldörren. Den slokar, som om den vore ledsen över att julen och kransens egen storhetstid är över sedan flera veckor och att den glömts kvar, när alla andra varit för upptagna för att tänka på att plocka ner den.Dörren gnisslar till när Ronja trycker ner handtaget och drar upp den. Ljudet är ljust och gällt och om det hade varit mörkt hade det kanske fört tankarna till en skräckfilm. Så här i dagsljus gör det inte det, utan snarare till att gångjärnen kanske måste smörjas eller om det kan ha att göra med kylan som nu på förmiddagen fortfarande biter i kinderna och bildar vita moln vid minsta andetag.

Hon kliver in i stallet. Den varma och trygga doften av häst blir tydligare och hon vet inte om hon tycker sig kunna känna lukten av damm också. Det kan vara något hon bara tror eftersom hon ser solkatterna och hödammet dansa i solljuset i fönstret. De fönster som inte har morgonsol har fortfarande frostmönster kvar på glaset. Om ett par timmar kommer de inte heller att ha det, då har solen flyttat på sig och det har blivit för varmt. Det går så fort nu, allt håller på att bli varmare. Om ett par veckor är det inte ens vinter längre, utan mars och början av våren.

Nästan alla boxarna är tomma. Deras invånare är ute i hagen som ligger runt stallknuten och de enda som lever och rör sig här inne just nu är hon själv och stallkatten Aron, som njuter av värmen i en av solrutorna på stengolvet. Hon går fram till honom och stryker honom ömt över den rödspräckliga pälsen. Den är mjuk och len under hennes händer och så tjock att det nästan känns som att hon skulle kunna gömma handen där i. Kanske om den var lite längre. Hon provar, vilket resulterar i att katten tittar upp på henne med lätt missnöjd min. “Klappa ordentligt då, människoskrälle”, ser han ut att tänka. Det får henne att småle, mitt i allt som bara känns som grådassigt elände och svart sorg. Hon börjar klappa honom som vanligt igen och kliar lite bakom örat, där hon vet att han tycker att han tycker att det är extra mysigt. Snart är den lätt missnöjda katten återigen ett rödspräckligt, kurrande pälsnystan och allt är frid och fröjd.

Hon lämnar katten bakom sig och går vidare längs med gången. När stallet är så tyst och lugnt i övrigt hörs hennes steg mot stallgolvet så mycket högre än annars. Kombinerat med hur tomt det känns att vara tillbaka här gör det att det hela känns så ödsligt, även om Ronja har varit här när alla hästar varit ute hur många gånger som helst. Allt ser ut som vanligt, luktar som vanligt, låter som vanligt, men det känns konstigt för ingenting är som vanligt längre. Hela världen är egentligen i uppror, men det är som om ingen annan märkt något. Halvblodet Mira har som vanligt en täckessamling som hennes ägare brukar säga går i “femtio nyanser av rosa” hängande på sin boxdörr, utanför Kakans box står en grön plasthink med betfor som luktar lite sött och stallets hoppstjärna Time Lord har återigen en ny prisrosett på sin boxgardin. Blå den här gången, en andraplats. Allt ser ut precis som vanligt. Som om ingenting hade hänt.

Hon kommer fram till boxen längst in. På dörren hänger namnskylten hon gjorde i träslöjden för fyra, eller om det till och med är fem år sedan. Hon minns inte riktigt. Guldfärgen i “Tom” har börjat flaga lite grann och just nu hade han lika gärna kunnat vara född 1996 som 1998 av de slitna siffrorna att döma, men den mintgröna färgen i bakgrunden har åren till trots hållit sig fin och skulle lika gärna ha kunnat målas på för ett par månader sedan. Ett kvarglömt grimskaft hänger kvar, det där blåa, hårda hon inte gillade och främst hade i reserv. I övrigt är det tomt och inte riktigt som vanligt.. Ronja sträcker ut handen för att öppna boxdörren. Metallknoppen är kall i hennes hand och som vanligt slamrar dörren lite grann när hon skjuter den åt sidan.

Om det inte vore för de små detaljerna skulle hon fortfarande kunna inbilla sig att det bor en häst vid namn Tom här inne. Halmen är för visso inte nyinlagd, men den frasar fortfarande när hon går i den. Den gula och röda bollen i hårdplast hon brukade hälla pellets i åt honom för att han sedan skulle putta runt den och hålla sig sysselsatt ligger fortfarande i ena hörnet. När hon tar upp den hör hon att det skramlar där inne och en lite bit pellets faller ut genom ena hålet. Han hann alltså inte ens göra slut på den.

Hon kan intala sig själv att boxen fortfarande är bebodd. En spindel har hunnit börja bygga sitt nät över vattenkoppen, men om hon inte tittar så noga där så är det fortfarande så tunt och fint att det inte syns. Det hänger inga blåa ikeapåsar med hö utanför längre, men hon kan låtsas att hon snart ska väga upp hö åt honom, precis som hon gjort varje dag i sex år. Både hans gula regntäcke och röda svettäcke är hemma för att tvättas, men det har de varit andra gånger också och hon kan säga till sig själv att imorgon packar hon ner dem i stora  täckesväskan, kånkar med sig dem på bussen och tar tillbaka till stallet. Det känns nästan lättare att låtsas att han inte är borta. Att om hon går ut till hagen så kommer hon se en liten, skimmelfärgad ponny som står och skrapar i den frusna marken tillsammans med en brun shetlandsponny och inte bara en shetlandsponny som ser ensam ut utan sin bästa vän.

Klumpen i halsen som legat där dovt i bakgrunden blir plötsligt väldigt tydlig och varma, stickande tårar väller upp ur ögonen snabbare än hon kan hindra dem ifrån att svämma över. De rinner över hennes kinder och hon snorar och snörvlar. När hon försöker torka bort dem ur ansiktet får hon lite tår och snörvelkladd i munnen och det smakar salt och äckligt, men det orkar hon inte bry sig om. Hur mycket hon än försöker förneka sanningen så kommer aldrig mer hennes lilla, vita ponny stå här inne, sparka i boxväggen så att märkena av hovar blir ännu lite tydligare eller skrikgnägga vid matdags så att det ekar i hela stallet. Aldrig. Det är lika bra att hon accepterar det.

Hon torkar bort tårarna från kinderna. Det här kommer bli jobbigt nog ändå, så det är lika bra att hon börjar. Hon skjuter upp den gnisslande boxdörren igen, traskar iväg ner för stallgången med steg som ekar i stallgången som känns tommast och ödsligast i världen, även om stallkatten fortfarande ligger och solar sig i sin varma golvruta och går bort för att hämta grep och skottkärra. Nu är det dags att göra det svåraste. Städa ur boxen och städa bort den miljö som för henne är Tom.

måndag 18 augusti 2014

Kaelyn and Lucy

Ursäkta, jag tror jag har något i ögat. Nej förresten, jag är rörd till tårar. Kaelyn och Lucy är ett par som har en youtubekanal tillsammans. I fyra år har de haft ett distansförhållande över Atlanten och nu, efter alla dessa år så ska de flytta ihop. Att klara ett distansförhållande så länge är beundransvärt. Sådär spontant vet jag att nej, jag skulle nog inte klara av en distans som är längre än att det går att hälsa på varandra över dagen, så som sagt, jag beundrar dem verkligen för att de klarat det och nu är jag så rörd och lycklig över detta.







Tips på en rätt mysig ickeheterokvinnor-kanal också bara.


En kort uppdatering

Med tanke på vad jag skrev i förra inlägget kanske ni förstår varför jag inte har bloggat på hela helgen. I lördags gjorde jag nämligen något så spännande som att flytta till Uppsala. Det är fortfarande en del oklarheter i detta som jag antagligen kommer att berätta lite mer om när jag själv ens vet saker, men trots det lilla mörkermolnet, yay, jag är på plats i staden jag antagligen kommer att bo i ett par år framöver. (Vilket i sig känns lite läskigt, men det blir säkert bra)

Busselfie:
Jag är på väg till Lagerhaus nu, dels för att köpa lite saker jag saknar, men också för att jag älskar Lagerhaus. Annars har jag även hittat glasögonen efter någon månads flyttkaos, så nu kan jag till råga på allt även se.

fredag 15 augusti 2014

15 augusti

Idag är det den 15 augusti, vilket betyder att det är elva månader sedan jag flyttade till London, fem månader sedan min bror fyllde 18 och en dag kvar tills jag flyttar till Uppsala. Woah, that happened fast. Det känns ju som att det var igår jag packade in alla saker i bilen och sa hejdå till rummet i Partille, men det är redan en månad sedan. Jag har inte ens hunnit tappa min dialekt helt.

Nåja, det blir säkert bra. Skolan har ju börjat, så det fattas bara att jag flyttar och börjar hösten på riktigt, för gud vad jag är peppad på höst. Bara en sådan sak som att kunna vistas ute utan att drunkna i sin egen svett. Det går det i och för sig att göra nu, men låt oss inte glömma hur det var för en månad sedan.

Hur som helst, totalt orelaterat till ovanstående text, en  kattgif:



torsdag 14 augusti 2014

sleepy cats song

Hej kära läsare!

Det är sådär med mig ikväll och jag orkar egentligen inte göra så mycket till inlägg, så jag visar er denna istället. Nu antar jag att en stor del av er redan har sett den och eftersom det antagligen är mitt absoluta favoritklipp på youtube så har jag säkert bloggat om det innan, men ändå. Det är bäst.

"Heja Sverige", sa Jimmie Åberg

Hörrni, jag har något jag vill diskutera. SDs valaffisch.

Ursäkta, men va?

Jag har i alla fall ett par teorier om detta.

  1. Jimmie är på väg till en fotbollsmatch, där av spänsten i steget, minen och "Heja Sverige". Osäkert om Zlatan får medverka eller inte och eftersom det är den enda fotbollsspelare i laget folk känner till så är nog tyvärr Sveriges lag ganska tomt.
  2. Danmark har kommit för att ta tillbaka Skåne och Jimmie har beslutat sig för att nu är det inte längre Fredrik Reinfeldt, utan han själv som är Sveriges stridshingst. Den pillemariska minen beror på att han i själva verket är dansk spion.
  3. Jimmie har räknat ut att det där med att se ut som en karaktär ur Alfons Åberg tydligen fungerar om en vill bli stadsminister och eftersom det bara är logiskt att Alfons tar över efter pappa Åberg (aka Reinfeldt) gör han sitt bästa för att åtminstone med minen påminna om Alfons. För att citera min vän Vilma kommer han även säga: "Inga invandrare får röra min såg."
  4. Sverigedemokraterna borde inte använda sig av samma reklambyrå nästa gång de ska ha en ny valaffisch, för den här är mest skrattretande och jag kan trots alla mina fina teorier inte riktigt förstå vad det är de vill.

onsdag 13 augusti 2014

Alltings början av Karolina Ramqvist

Något detta med semester mitt ute i ingenstans gjorde var att jag hade tid för att läsa. Sedan lyckades jag inte recensera dem efteråt, men läste gjorde jag och har en hel hög med böcker att recensera nu.


Den första är denna, Alltings början av Karolina Ramqvist. Den handlar om Saga, en ung tjej i Stockholm under 90-talet med radikalfeministmamma och halvtokiga kompisar. När boken börjar är hon femton år och börjar precis utforska vad det innebär att vara kvinna, sexualitet och vad feminismen innebär i praktiken för henne. Hon träffar också Victor Schantz, en mycket populär festfixare. Deras relation utvecklas till en ojämn och förnedrande sådan, precis vad hon inte borde vilja ha och Saga kämpar för att handskas med den.

Jag tyckte bra om boken till en början. Det flöt på jämnt och bra och var enkelt att hänga med i handlingen. Tyvärr så kändes det som att den ordningen allt mer och mer började lösas upp med tiden, samtidigt som Saga alltmer tappade greppet i boken. Jag antar att det var därför det kändes rörigare, för att det skulle kännas med Saga, men jag hade föredragit att känna Sagas känslor, men som läsare samtidigt ha lite kontroll på vad som hände. Slutet är något annat jag också är lite besviken på. Det blev ju inget slut och om det där verkligen var slutet är jag rätt besviken på det.

Trots det, jag gillade boken. Älskade den till en början, men tyvärr höll den inte hela vägen och blir därför bara en bra bok. Hur som helst tycker jag att ni borde läsa den, för den var bra och intressant, speciellt om en är intresserad av feminism och det antar jag att många av er läsare är.

Boken är en del av detta projekt.

tisdag 12 augusti 2014

Höst

Jag var hos Jessika tidigare idag och vi tillbringande eftermiddagen så här:

När jag gick hem så kanske det egentligen inte var så kallt, men eftersom jag fortfarande inte vant mig av vid stekhet sommarvärme och dessutom bara hade sommarklänning på mig kändes det kallt. Det hade regnat också och det gjorde att det luktade höst. Inte mig emot. Förra hösten var jag inte hemma och jag är så peppad på svensk höst som är sådär kall och klar och färgsprakande. Förutom det börjar ju även min skrivkurs nu och om det finns något som jag ser fram emot är det att tillbringa höstterminen med att skriva.

På tal om det, den där presentationen. Jag såg nu att jag råkat skriva att jag gillar att knapra på tangentbord i min ensamhet istället för att knappra. Jobbigt läge sådär. Jag som inte ville trampa någon på Palmetån framstår nu som någon som äter tangentbord.

Det här hade aldrig hänt på Olof Palmes tid

Det här känns som första dagen på evigheter då jag är sminkad som mig själv och inte någon karaktär och som jag dessutom har haft tid att göra det ordentligt, så jag känner mig väldigt snygg nu.

Annars har jag fått första uppgiften på min skrivkurs, så nu är jag hur peppad som helst. Jag har även presenterat mig och varit taktfull nog att inte berätta att mitt favorituttryck är "Det här hade aldrig hänt på Olof Palmes tid", även om det efterfrågades. Risken finns ju att jag har någon kursare som faktiskt tycker att allt var bättre på Olof Palmes tid och det kanske blir lite tråkig stämning då.

måndag 11 augusti 2014

Den eviga nödlögnen

Okej, innan detta seriösa inlägg, lite awesomeness. En av mina närmaste vänner, Maia, som figurerat här i bloggen ett par gånger, ska göra något så awesome som att gästposta på kvinnohat i oktober. Det kommer att bli så bra och alla ni borde verkligen följa kvinnohat på instagram, dels för att det är ett intressant och bra konto, men också för att inte missa Maias vecka.

Nu, till det lite allvarligare jag faktiskt skulle skriva om. Den eviga nödlögnen.

Detta hände idag: Jag satt på tåget på väg hem. Svintrött och med en önskan om att interagera med så få individer som möjligt, utan istället få lyssna på musik, stirra ut genom fönstret och då och då titta till flödet på de sociala medier jag brukar engagera mig i. Bredvid mig satt en man som tydligen inte planerat att jag skulle få göra det. Till en början svarade jag lite artigt på tilltal, men stoppade efter lite konverserande demonstrativt in hörlurarna i öronen för att hinta att jag inte var det minsta intresserad av att göra annat än att vara ifred. Han fortsatte att söka kontakt, luta sig mot mig för att hela tiden smyga sig närmare och efter en stund börja flytta sin hand närmare mitt lår.

Till slut orkade inte jag mer, utan när han återigen skulle prata med mig, fråga var jag bodde och vart jag skulle av tåget gav jag till sist upp och sa att jag skulle möta upp min man i Arboga. Då hände det som händer i stort sett varje gång en kvinna som blir stött på av en man nämner en partner av manligt kön. Han slutade. Ungefär i alla fall, för när jag skulle gå av ville han nödvändigt ha mitt telefonnummer och gav sig först när han fick reda på att det var min mans och inte enbart min önskan att inte lämna ut det.

Detta fenomen är jag inte ensam om att ha upplevt. Det är till och med vanligt och oerhört problematiskt, i och med att det enda männen respekterar är att kvinnan de pratar med "tillhör" en annan man, inte att hon inte vill. Jag tycker själv inte om att använda den. För det första vill jag ha respekt för att jag är en person som alla andra och för det andra så svider det att behöva låtsas vara en mans fru eller flickvän. Inte nog med att mitt civilstånd borde ha noll relevans, jag måste dessutom där och då förneka något som ändå är en stor del av mig.

Egentligen vill jag säga åt mig själv och alla andra kvinnor där ute att vara starka och våga tala om för männen att vi inte vill och kräva att vårat nej respekteras. Samtidigt så förstår jag så väl att en inte orkar, för det gör jag så många gånger inte heller. Ett blankt nej ifrågasätts och så kallas en otrevlig och stämningen kan bli hotfull. Jag förstår att en inte orkar ta det. Själv har jag ofta svårt att oförberett prata med folk jag inte känner, så ni kan ju tänka er vilken panik jag ofta får i de här situationerna.

Nej, som ni kanske märker tycker jag att det här är jättesvårt. Jag tror att vi kvinnor behöver peppa varandra för att orka säga ifrån och att män behöver tänka över sitt beteende och hjälpa till med att säga åt andra män. Ärligt talat, om du är man och känner igen dig i att du ofta försöker få kontakt med kvinnor du tycker är attraktiva, men att de alltid i konversationerna tar upp sina makar eller pojkvänner, då är det nog dags för dig att tänka över ditt beteende lite. Det är antagligen inte dem, det är nog du.

På väg hem

Nu ser utsikten från mitt tågfönster ut så här: 

Det känns lite konstigt att traska runt på Göteborgs central, jättetrött och med mycket packning, och veta att jag är på väg hem, men inte gå över vägen till Gul express eller gå bort till pendeltåget mot Alingsås, utan sätta mig på ett stort, grått  SJ-tåg. Det är ju trots allt bara tre veckor sedan jag flyttade från Partille och i detta rotlösa, mellan två ställen-tillstånd känns det fortfarande egentligen mest som hemma. Mitt rum som jag hade när jag bodde hemma innan jag flyttade till London finns inte kvar och jag har bott mer på andra ställen än jag har bott i Eskilstuna, så även om familjen automatiskt gör att det är hemma så känns det bara tillfälligt och provisoriskt. Nåja, på lördag är det dags för den rotlösa känslan att börja ge sig av. Då flyttar jag till Uppsala.

Nog med känslomässigt dravel. Nu åker jag som sagt var mot Eskilstuna och sent i eftermiddag är jag hemma igen och får pussa på småbumpor och knallhattar (översättning: tvillingarna och katterna). Trots att jag sov som en klubbad säl nästan hela natten är jag väldigt trött och kommer nog inte åstadkomma speciellt många stordåd idag.

söndag 10 augusti 2014

Trött i Trollhättan

Jag lever. Rollspelsträffen är slut och jag övernattar en natt hos Emma innan jag åker hem, men alla andra har åkt och jag är ungefär så här trött.

Så pass trött att jag inte ens hunnit börja sakna alla andra, även om det känns väldigt tomt och konstigt att inte gå och lägga sig och sova på en luftmadrass på golvet i en sal med ungefär 30 andra. Det har i alla fall varit fem väldigt roliga dagar, även om de för oss arrangörer även kantats av slit och stress.

Jag och Emma bestämde oss i alla fall för att traska iväg och köpa froyo när jag tagit någon halvtimmes tupplur lite sådär spontant förut idag. De hade redan stängt, så det fick bli vanlig glass.

Jag ville ha vatten också och tog denna eftersom den var billigast. Till att börja med var jag så trött och förvirrad att jag hade glömt att betala den om inte Emma hade påmint mig om att jag skulle ha vattnet också. När vi sedan väl kom ut och jag smakade visade det sig att vattnet var jätteäckligt. Det smakade ungefär som en medicin jag glömt namnet på, men som jag fick äta jämt och ständigt som liten eftersom jag gick och drog på mig öroninflammation hela tiden.



onsdag 6 augusti 2014

Flockpartiet

Om någon undrar vart jag har tagit vägen så har jag smitit ner till Trollhättan för att arrangera en rollspelsträff. Därför kommer jag verkligen inte alla blogga mycket under de kommande dagarna.

Under tiden kan vi väl titta på när Folkpartiet skämtade igen. Ska en prata om feminism är det ju fantastiskt att göra det med en man. Precis vad feminism handlar om.

söndag 3 augusti 2014

Det bär av mot Uppsala

Idag fyller min yngsta lillebror år, så innan jag gav mig iväg i förmiddags fick jag sjunga för en nybliven åttaåring. Han fick en väldigt bra bok i födelsedagspresent.

Sedan åkte jag tåg och bytte i Stockholm. Där fick jag syn på denna. Jag hoppas att det är ett skämt???

Sedan bar det av mot Uppsala för att gå på visning, vilket slutade med att jag skrev på ett kontrakt och nu har fixat boende, så yay.

Trött och svettig selfie med vattnet på vägen hem:


Jag är laglig i Uganda igen

Jag sitter på ett tåg och fick just syn på detta, vilket ledde till lite tårar i ögonen.


lördag 2 augusti 2014

Laverne Cox är bäst

Hets mot folkgrupp

Ni kanske har hört att Kents låt La Belle Epoque har blivit polisanmäld? Någon blev upprörd över textraden "Jävla finnar, norrmän och danskar" och kände att nu var det nog. Det känner jag också ganska ofta och i och med att det tydligen går att anmäla för sådant här tänker jag nu bifoga en lista på saker och personer jag vill anmäla för hets mot folkgrupp.


  • Risifrutti som inte har en plastsked i sig. Om jag köper risifrutti är det i 9 fall av 10 för att jag är ute på språng och inte har planerat för att bli hungrig där och då. Klart jag inte har har en sked då. Sluta hetsa mot de av oss som ibland har lite för öppna planer.
  • Fredrik Reinfeldt, för att han ser ut som Alfons Åbergs pappa och sedan står i media och säger massor av dumheter. Klart att det leder till hets mot pappa Åberg.
  • Myggor. Kräver detta ens någon förklaring?
  • Tumblrs 250 posts per dag-gräns. Vissa av oss har helt enkelt ett mycket stort tumblrberoende och att förvägra oss postande är hets mot tumblrberoende.
  • Städer vars kollektivtrafik har zonsystem. Ja, det är hets mot alla dem som inte bor i innerstadszonen. Jag är själv mycket upprörd över detta då jag var en av dem till för ett tag sedan.
  • Avokado, mest för att det är dyrt och fattiga studenter inte har råd med det, även om de också vill ha en del av himmelriket. Helt klart hets mot fattiga studenter och andra som förvägras denna underbara gudagåva.
  • Alliansens skolpolitik. Hur är Gy11 inte hets mot gymnasieungdomar?
  • Snö, vilket kanske snarare i och för sig är hets mot SJ, vilket i och för sig blir hets mot alla som ibland sitter på ett tåg.
  • Hästar som sparkas, mest för att kunna säga "Häst mot folkgrupp" eftersom jag har dålig humor.
Annars känner jag mest att det är tur att jag inte ska bli jurist, för allvarligt talat, jag hade inte kunnat hålla masken ifall jag skulle jobba med ifall La Belle Epoque var hets mot folkgrupp eller inte.