lördag 31 maj 2014

Smyghipstern

Efterlyst: Menskopp. Troligtvis försvunnen någonstans i mitt sovrum. Får gärna komma fram asap i och med att jag skulle ha fått mens i förrgår.


Annars sitter jag i sängen och dricker kaffe, lyssnar på musik och skrollar genom tumblr. Leker med bilder i VSCOcam gör jag tydligen också. Ibland känner jag att jag kanske skulle klara mig ganska bra ifall jag bestämde mig för att bli hipster. Bara en sådan sak som att jag har sådana glasögon som jag tror kommer börja kallas hipsterglasögon snart, men som inte gör det än. Om det inte är så att de redan gör det. Jag kanske bara är lite allmänt efter.

Annars är dagens plan att säga upp mig från rollen som människa och bli en kaffedrickande fjärilspuppa istället. I alla fall var det vad jag sa för en stund sedan, nu börjar jag överväga att duscha och sedan sätta mig och skriva det jag behövde skriva klart till idag.

fredag 30 maj 2014

Förhandsvisningen av The Fault in Our Stars

Jag var ju på en förhandsvisning av The Fault in Our Stars i onsdags. Tydligen så tog det mig nästan två dygn att återhämta mig och lyckas skriva något om den. Så bra var den.

Nej, men skämt å sido, filmen var verkligen fantastisk och troligtvis den film som framkallat mest känslor någonsin för mig. Det var verkligen så att jag halva filmen satt och hade förälskelsefjärilar i bröstet och hjärtat slog lite hårdare och sådana saker. Andra halvan av filmen hade jag en klump i halsen och tårar i ögonen och jag grät till och med lite grann, vilket jag nästan aldrig gör till filmer.

De hade definitivt fått till känslan som finns i boken och karaktärerna helt rät. Både Shailene Woodley och Ansel Elgort känns verkligen som Hazel och Gus och jag tycker även enormt mycket om hur Hazels föräldrar porträtteras. Även om det självklart inte blir exakt samma som i boken i och med att böcker är text och filmer är ljud och bild så måste jag ändå säga att det här nog var en av de filmatiseringar som är mest trogna till boken som jag har sett. Trots det försvann ändå några scener jag älskar i boken och bland annat detaljer som ger en liten inblick i att både Hazel och Gus hade ett liv innan cancern. Speciellt det var synd i och med att det är något jag älskar med boken. De är inte bara sin cancer.

Trots det, som sagt, filmen var fantastisk. Det var väldigt väldigt känslosamt och fint och en bra blandning av lycka och sorg. Jag längtar tills jag ska se den på den faktiska premiären. 

Obligatoriska fåna sig vid affisch-bilder på mig och Emma:


onsdag 28 maj 2014

Europa tillhör oss alla



Kan vi prata lite om det här klippet, för det skrämmer mig. jag undrar allvarligt talat om det är så många som har fått så bristande historieundervisning. Kan de verkligen inte se likheterna mellan det som händer idag och hur det såg ut innan andra världskriget? Att nazisterna då ansåg att det fanns en folkgrupp som smutsade ner och förstörde i landet, att deras egna kultur behövde bevaras och att judarna skulle återvända dit de kom ifrån. Det är galet lätt att applicera det på hur det ser ut idag.

Nej, Europa tillhör inte oss. Det råkar vara så att vi bor i Europa och hade turen att födas här, men Europa tillhör fortfarande inte en viss folkgrupp. Vi är alla människor och jag undrar varför det är så svårt att förstå att vi alla måste hjälpa varandra? Säg att det blir krig till exempel (vilket jag nu på riktigt är rädd att detta slutar i), skulle inte vi också vilja ha någonstans att kunna fly då?

Det här spelet handlar om flyktingars situation och varje gång jag spelar det slutar det att jag gråter floder, men det ger åtminstone en liten, liten inblick. Snälla, sprid sådana saker. Läs Janne Tellers bok Om det blir krig i norden. Ni som har barn eller småsyskon eller kanske jobbar som lärare, prata med barnen om det här. Min och antagligen majoriteten av er läsares generation blir den generation som måste minnas vad de sa efter andra världskriget. Låt det aldrig hända igen.


28 maj

Idag är det 28 maj och det roliga är att jag minns så väldigt väl vad jag gjorde för ett år sedan. Jag var i skolan och gjorde klart de allra sista sakerna på gymnasiet. Det allra, allra sista var passande nog ett tal om framtidsdrömmar, som dessutom blev väldigt bra, så bra att min svensklärare sa att det nog var bland det bästa hon sett mig göra. Efter skolan åkte jag direkt till stallet och tog hand om Odinn. Var hemma en sväng och skojade med min kompis Jessica att efter all denna lycka vore det kul om jag fick syskon i natt. Därefter bar det av vidare på hemgrupp med kyrkan och sedan hem för att äta middag. Sent på kvällen satt jag i mitt rum och tittade på filmen Flipped när min låtsaspappa kom och sa att han och mamma skulle åka in till förlossningen och förklarade lite barnvaktsdetaljer. Ett par timmar senare, mitt i natten (29 maj faktiskt, egentligen), ringde de från sjukhuset och berättade att jag nu även var storasyster till två små bebisar vid namn Annie och Marie.

Nu är de så här stora och jag känner att jag mest undrar var tiden tog vägen. De var nyss små pluttar som kunde ligga och sova på ens bröst och som jag gick med och vaggade och sjöng Valborg och För sent för Edelweiss. Nu är de inte ens bebisar längre, utan små barn.


tisdag 27 maj 2014

asdfghjkl

Saker ni kan göra för att testa ert tålamod: Twittra om feminism

On a happier note, låt mig presentera min stora låtcrush för tillfället:

Gissa vilken film som har premiär i juni den ska vara med i?
Ledtråd: Den handlar om två ungdomar med cancer och ordagrant översatt till svenska heter den Felet i våra stjärnor.

Gissa vem som ska se sagda film på en förhandsvisning imorgon? Det vill säga sitter i biosalongen om arton timmar och lär gråta sönder?

Kvinnor existerar inte för männens skull

Jag vet inte om ni har hört om Elliot Rodger och det som hände i USA nyligen. En 22-åring skyllde att han var okysst och oskuld på alla tjejer som hellre ville vara med andra män och bestämde sig för att skjuta ihjäl ett gäng tjejer. En artikel finns här för den som vill läsa mer.

Hur som helst. Vi måste prata om det här, för det här är inte bara en 22-årings problem, utan hela samhällets problem. Det finns de som enbart skyller det här på att Rodger hade någon form av psykisk störning. Jag tänker absolut inte säga emot det, för jag tror att det kan krävas något sådant för att en person överhuvudtaget helt oprovocerat ska kunna döda en annan människa, men vi kan samtidigt inte blunda för det mönster vi ser i samhället. Mäns tro på att de har rätten till kvinnors kroppar.

Hur många gånger har vi inte hört det här? En snäll kille beklagar sig över att det inte finns några tjejer som vill bli tillsammans med honom, utan tjejerna faller bara för de doucheiga killarna. Det är så synd om honom och tjejerna är så elaka, för de skrattar och pratar och vill umgås med honom, men sedan när han kommer med sina romantiska närmanden så vill de bara vara hans vän. De är så elaka mot honom och det är så synd om honom som aldrig får ha sex.

Den här killen är faktiskt inte en speciellt trevlig kille. Vore han det skulle han inte skuldbelägga tjejerna för att de inte vill ha honom som mer än en vän. Trots det så blir det väldigt många som håller med honom och tycker att de där tjejerna borde dumpa honom Denna bild basuneras ut i media och blir på så sätt normal. Alla står på killens sida. Ni måste ha sett filmer och serier och läst böcker där det  förekommer. En snäll kille är kär i en underbar tjej som är tillsammans med en kille som målas upp som riktigt elak och allting bara berättas på ett sådant sätt att tittar ska känna med den snälla killen och hoppas att hon gör slut med sin nuvarande pojkvän och blir tillsammans med honom. Tänk efter lite. Jag kan nästan garantera att ni vet vad jag pratar om.

Eliott Rodger är med andra ord ett mycket extremt fall, men vi måste samtidigt se det mönster han är en del av. Snälla killar, busvisslingar, ofrivilligt tafsande, män som hela tiden ska bedöma kvinnors utseende, allt är en del i det mönstret. Om vi någonsin ska komma tillrätta med sådana här problem måste vi ändra mäns syn på kvinnor.

Till alla män där ute: Kvinnor existerar inte för er skull. 

Som avslutning, fantastiska Laci Greens video om detta ämne:

måndag 26 maj 2014

Måndag, aka gråtdag

Hej fifuner!

Nu har jag precis skickat in min examination i den kursen jag går nu och känner mest för att ligga på mage i sängen och spela facebookspel och äta naturgodis för resten av mitt liv. Det kanske inte helt fungerar med tanke på att jag vill ha middag och ingen kommer laga den åt mig, men det är en fin tanke i alla fall.

Idag har jag gråtit ovanligt många gånger.

Gråtorsak ett: EU-valsresultatet. Jag är överlycklig över att Feministiskt Intiativ kom in och hoppas verkligen att det kan sprida den feministiska vågen över Europa, för det behövs nu. Det har kommit in galet många rasistiska partier som vill ändra Europa till en plats jag absolut inte vill leva på.
Två skrämmande artiklar:
Efter tio år med Sverigedemokraterna
16 skrämmande åsikter som nu finns i EU-parlamentet

Gråtorsak två: Som vissa av er kanske vet så älskar jag hästar och tillbringade större delen av min tonårstid med att vara i stallet. Nu fick jag precis veta att en av mina gamla favorithästar från första ridskolan, även den häst jag började tävla med och som jag red min allra sista, men troligtvis allra roligaste hopplektion på, har dött. Chefen kallades han (och var ironiskt nog även högst i rang i hästflocken) och uppnådde en högaktningsvärd ålder på tjugo år.

söndag 25 maj 2014

Min mamma är bäst

Jag har världens bästa mamma. I och med att vi är en ganska stor syskonskara så är vi många som håller med om det, så det är liksom ingen mening att argumentera mot mig gällande det. Min mamma äger. Hon är även en väldigt klok person som har lyckats lära mig ett och annat genom åren. Lite fina livslektioner som jag tänkte dela med mig av, bara för att dela lite fin, moderlig klokhet.
  • Det är aldrig för sent att bestämma sig för att göra något annat av sitt liv. Även om du är medelålders och har flera barn går det att göra saker som att till exempel skola om sig till något annat yrke.
  • Konsten att leva ekonomiskt.
  • Det går jättebra att både vilja ha armband med rosa hjärtan och att vilja klättra i träd. Du måste inte välja det ena eller det andra.
  • Om någon slår dig och inget annat fungerar; slå tillbaka. Nog för att det inte är bra att slåss i onödan och sådär, men det är faktiskt väldigt viktigt att lära sig att stå upp för sig själv också. 
  • En måste inte alltid vara som alla andra. Converse, handväskor i jättefina, glada färger och att åka på Harry Potterboksläppsköande  utklädd till Snape går jättebra även när en är vuxen på riktigt.
  • Ha inte för bråttom med att bli kär och gifta dig och få barn och hela familjebildandet. Vänta tills du blir riktigt, riktigt kär istället. Sedan kanske den kärleken dröjer lite, men då får den göra det. Om du sedan skulle hamna i en dålig relation som du känner absolut inte går att rädda, ta dig ur den. 
  • Om det en gång råkar bli så att du och barnen äter godis till middag så kommer inte barnen glömma det, utan minnas det som en fantastisk händelse och nämnas det i ett mors dagsbloginlägg ungefär 13 år senare. (Okej, det kanske snarare var något jag just lärde henne)
  • Det är okej att bry sig väldigt mycket om ditt husdjur och att djuret är en oerhört närstående del av familjen. Det är okej att känna så även om du börjar bli vuxen eller rent av är supervuxen och gift och har barn och hela baletten. Att älska ett djur otroligt mycket är inget barnsligt eller en kärlek som inte ska tas på allvar, utan den är precis lika riktig som all annan kärlek. Dessutom är det självklart att vi lägger otroligt mycket pengar på en kattoperation som inte täckas av försäkringen, snarare än att avliva katten där och då. Djur är en del av familjen.
  • Att om mina bröder vill ha på sig nagellack så får de det precis lika gärna som jag och mina systrar.
  • Ett jättebra sätt att få barn att äta grönsaker är att ställa dem i en skål på bordet innan middagen är klar och lite låtsas som att hen inte borde gå och äta dem. Åtminstone om det är ett relativt busigt barn som tycker att det är lite kul att göra något hen inte får.
  • Ingen är bra på allt, men det hör inget. Gör ditt bästa i det du måste och gör istället bra ifrån dig i det du är riktigt bra på.
  • Även om det naturligtvis är bra att försöka hålla sams med sin släkt så måste en inte tolerera vad som helst bara för att en råkar ha lite likheter i DNA med personen ifråga. Säg ifrån, oavsett relation till personen.
  • Sarkasm och ironi är jättebra. Det går att använda mest hela tiden.
  • Politik handlar först och främst om vilken lösning som gör att alla i samhället kan leva drägligt och att resurserna kan fördelas så rättvist som möjligt, inte om vilken lösning som gynnar just mig allra mest. Tänk inte egoistiskt inom politik.
  • Nörderi har ingen ålder.
  • Oavsett vad jag skulle få för mig att hitta på så kommer jag alltid ha någon som älskar mig villkorslöst och som kommer göra sitt bästa för att finnas där och hjälpa till. Om jag bara fick föra vidare en sak till mina egna barn som jag fått från mamma vore det just den vetskapen, även om de antagligen inte heller skulle flrstå det förrän de vore ungefär vuxna och utflugna och hela baletten. (Dock lär jag föra vidare mer än en sak, för än lär jag inte få barn på några år, men jag har insett att jag redan håller på att bli som min mamma.)
Som sagt var,. min mamma äger. Här är hon (på väg till Hogwarts, för självklart gick även hon på Hogwarts, hur skulle hon annars vara så awesome?)

Glöm inte att rösta idag

Hej kära läsare!

Glöm inte bort det här idag.

Kom igen. Folk har dött för din rösträtt, då kan du åtminstone masa dig iväg till röstlokalen och rösta.

lördag 24 maj 2014

Senaste tidens klädbryderier

Jag bestämde mig nyligen för att även om converse är typ det bästa som finns så skulle jag nog behöva någon form av sommarsko som inte får fötterna att svettas ihjäl, som är enkel att få på och av och som inte ser helt grotesk ut. Typ ballerina. I någon diskretare, bra färg så att de går att ha till allt. 

Jag glömde bort det senaste när jag såg att de fanns i gult.

Fun fact: Leggingsen jag har på mig på bilden var enligt förpackningen trekvartsleggings. De räcker mig ganska precis till fotknölarna. Frågan är om det är jag som har korta ben, klädindustrin som förutsätter att alla har långa ben eller kanske både och?

Att slicka på sitt eget kön

Ni kanske har hört att Robert Aschberg har varit i farten igen. Han är det ibland och jag är sällan speciellt överförtjust. Den här gången är det inte heller något flashbacktroll som Aschberg har förklarat krig mot, utan nu är det- hör och häpna- allas vår älskling selfiesarna.

Enligt Aschberg är att ta selfies som att slicka på sitt eget kön. Jag ser inte helt kopplingen, men jag tycker helt klart att det är en intressant teori och att det inte vore dåligt om det stämde. Tänk om du fick förmågan att slicka på ditt eget könsorgan efter ett visst antal selfies. För det första skulle det innebära att du blev väldigt vig och det är ju aldrig fel. Tänk om du kunde bli elitgymnast genom att posa och fota dig själv istället för att träna. Jag skulle du inte tacka nej till lite vighet, i synnerhet inte med tanke på att jag är otroligt osmidig. Sedan ska vi ju inte ens prata vilka möjligheter till mer avancerad onani det här ger. Du skulle inte längre behöva använda fingrar och/eller galet dyra sexleksaker som måste levereras hem i diskreta paket eftersom onani fortfarande är skambelagt och någonting ingen "egentligen" sysslar med. Känner du för att ha lite oralsex med dig själv  är det bara att köra på. Jag tycker det låter som en strålande idé.

Nej, men allvarligt, kan vi inte bara göra så att alla som vill ta selfies tar selfies och känner sig skitsnygga på dem och liknande och alla som inte vill ta selfies, typ Friends och Robert Aschberg, struntar i selfiesarna, för det är ingen som tvingar dem att ta dem? Kan vi sluta skuldbelägga detta och se det som något bra istället?

Dagens första selfie (ja, jag sitter i pyjamas trots att klockan är tolv, din poäng är?)

fredag 23 maj 2014

Feministiskt intiativ

Den här värmen är typ det sämsta någonsin för mitt skrivande. Det är för varmt på dagen för att jag ska kunna orka och när jag sedan försöker sitta på kvällen så är jag så galet trött för att det varit så varmt på dagen, så då orkar jag knappt skriva heller.

Blev i alla fall arg på en artikel imorse och bestämde mig för att traska iväg och lägga min röst på F! redan idag.

Tog rosa solglasögon och allt. Glömde även röstkortet första gången jag gick utanför dörren, men mindes de rosa accesoarerna. Bra där!
(Skelar egentligen jättefint där, men det går inte att se nej...)

På tal om politik verkar det som att norska miljöpartiet är whovians. Bästa någonsin i så fall.

torsdag 22 maj 2014

Vi två är saknade till havs

Jag ser ut ungefär så här idag:

Annars blev det inget inlägg igår nej. Jag sitter hemma och skriver på min sista uppgift i kursen och är allmänt upptagen. Det är även väldigt fint och somrigt ute, så jag kör på den taktiken att jag tar mig ut en sväng och försöker tänka lite på uppgiften snarare än att sitta och skriva sönder mig själv.

onsdag 21 maj 2014

Det handlar om dig av Sandra Beijer

(Okej, det är egentligen en ny dag, men jag har inte gått och lagt mig än, så det räknas inte)

Det handlar om dig är en kärlekshistoria mellan två ungdomar. Jag och Du. Deras namn nämns inte i boken och egentligen så beskrivs just de två inte så jättemycket. De är båda femton och börjar första året på gymnasiet. Jag går klädd i koftor, klänningar och kjolar, bor ensam med sin mamma och sina syskon och verkar vara en ganska vanlig tonårstjej. Du har rysk släkt i någon form, maskulina och exotiska drag och eftersom Jag är sådär superförälskad i honom så ses han ofta i ett väldigt romantiskt skimmer i boken. Boken utspelar sig under ungefär ett halvår, med början av att de möts under sommarlovet.


Jag älskar den här boken. Den beskriver väldigt fint hur det känns att vara femton och kär för första gången, samtidigt som det även går att känna igen sig i nu. Just att de båda huvudpersonerna lämnas väldigt öppna tycker jag är bra i det här fallet. Det är liksom öppet på et bra sätt, till exempel det här med att de inte har några namn och jag tror att det gör att en ännu mer relaterar till egna erfarenheter. Jag insåg det också att det i regel inte används så speciellt mycket pronomen och jag tror att det i alla fall för mig gör att jag i högre grad även relaterar det som står till saker som händer nu och inte när jag var 15-16 och trodde jag var straight. Bara att det inte står han hela tiden gör himla mycket där.

En annan sak jag älskar är att de faktiskt i en scen i boken pratar om att en borde vara tillsammans med någon en mår bra av. Det är så viktigt och tas tyvärr nästan aldrig upp i litteratur eller låtar eller filmer och serier. Allting handlar bara om hur ont kärlek gör och även om kärlek kan göra hur ont som helst så ska det liksom inte vara målet med det hela. Personen du blir tillsammans med ska inte vara någon som får dig att må så dåligt, utan någon som får dig att må bra och känna dig omtyckt för den du är. Det tas verkligen inte upp tillräckligt mycket i ungdomslitteratur och jag tror att den här framställningen av kärlek som något som bara är oerhört smärtsamt som hela tiden florerar i media gör att många har en lite sned syn på kärlek egentligen.

Stilistiskt älskar jag boken. Det är precis lagom för mig, väldigt fint skrivet, samtidigt som det går att följa någon form av tidsutveckling och en hela tiden kan känna att en hänger med. Den har inte riktigt kapitel, utan det är mer uppdelat i scener, lite som en film, men jag tycker inte att det gör något. Det flyter på bra ändå.

Kortfattat så älskar jag den här boken och jag skulle absolut rekommendera den för någon som vill läsa en vackert skriven kärlekshistoria. Dock tror jag att det är lite en bok som en antingen tycker väldigt mycket om eller som inte passar en alls, just för att den är lite speciell, i synnerhet med det här Jag och Du. Jag skulle rekommendera er att prova i alla fall, för som sagt, jag tycker den är fantastisk.

Denna recension är en del av detta projekt.

tisdag 20 maj 2014

Boksignering med Sandra Beijer

Jag tog en liten tupplur, piggnade till ännu lite mer, drog på mig favoritklänningen och smurfblåa leggings  och tog mig in till stan för att vara med på lite signering.




Jag sa att jag älskar faktumet att boken tar upp att det är viktigt att må bra av den en är tillsammans med och hon verkade bli glad för det, så nu är jag också glad. Woho, typ. Recension av denna underbara bok kommer senare ikväll.

Hej internet

Hej på er!

Idag ser jag ut ungefär så här:

Jag misstänker nämligen att jag börjar bli sjuk. Därför har jag inte orkat engagera mig i så mycket mer än att sova och sitta i sängen och försöka komma på vad jag kan äta utan att bli illamående. Just den biten har ändå gått helt okej. Jag har lyckats äta lite och min mage tycks inte säga "lol, nope, not today." Det allra tråkigaste är att om en sådär tre timmar är Sandra Beijer som har skrivit Det handlar om dig som jag läste nyligen och som jag älskar på Akademibokhandeln i Nordstan och signerar böcker. Jag hoppas på att kunna kvickna till lite mer, inte bli illamående igen och bara kunna åka ner en snabbis. 

Jag tänkte annars försöka lägga upp min recension av den boken ikväll. (Nu har jag skrivit det här, så det sätter lite mer press på mig.) Den är hur som helst fantastisk, så bara så här på rak arm kan jag säga att ni borde läsa den.

Förr eller senare (typ snart( exploderar jag

Här i Göteborg har det regnat och åskat massor och det verkar som om lokaltrafiken ligger nere och sådär. Jag trotsade dock vädret och var ute tidigare, när det åskade. Till saken hör att jag är sjuk åskrädd.

Det är nämligen så att min kompis Frida (som nu typ är min favoritperson och som jag kommer älska för alltid) hade fått erbjudande om att hämta ut två förhandsvisningsbiljetter till The Fault in Our Stars och eftersom hon inte kan gå då så frågade hon om jag ville ha dem. Klart jag ville.


ASDFGHJKL!!! Jag ska se den om åtta dagar och jag är så galet pepp.

måndag 19 maj 2014

De där småsakerna som liksom inte riktigt blev ett helt inlägg


  • Det här har allmänt varit en ganska konstig dag. Jag har pendlat mellan solstrålsglad och nästan tår i ögat-ledsen hela dagen. Jag vet egentligen varför, men det är en av de där sakerna jag inte vill ta upp i bloggen (Åtminstone inte just nu. Vem vet, jag kasnke skriver ett inlägg om detta rent allmänt om några månader), så jag tänker skylla på att jag borde komma in i min PMS-vecka nu och på att jag har haft jeans på mig hela dagen. De är ändå antagligen delar av problemet. Speciellt jeansen, jeans är liksom källan till all ondska här i världen.
  • Jag upptäckte att jag tydligen har en ganska stor leverfläck på vänster skulderblad som jag inte visste om. Det kanske är någon form av vishetsmärkning, att Gud anser att jag blivit så vis att jag behöver märkas för det, men allt känns ungefär som innan, så det kanske bara är det där med att en inte ser sin egen rygg speciellt ofta eller bra.
  • The Fault in Our Stars-soundtracket finns på spotify, dock finns inte alla låtar, där bland All Of The Stars av Ed Sheeran, vilket upprör mig, eftersom jag ungefär går på den låten just nu. Den har världens finaste video också, titta:

Sedan dog listfunktionen när jag la in ett videoklipp och jag har inte en sådan där produktiv dag då jag faktiskt löser problemet, men här är i alla fall en bild på den awesomiga tekopp jag dricker te ur just nu:

söndag 18 maj 2014

Dagens mindre hipstriga inlägg

Så här vacker är jag just nu:
På muggen står det "Nobody is perfect, but I'm pretty close" och jag känner att det beskriver mig och denna bild fantastiskt bra.

Jag satt och försökte skriva ett väldigt seriöst blogginlägg, men det var ett av de där som är lite jobbigare och så blev det sent och så hux flux spelade jag sims istället och bevittnade ett bråk mellan en paparazzifotograf och en Alien som ledde till någon slags flirt. Oops. Istället för det bra och seriösa inlägget får ni nöja er med detta. Så kan livet också vara.

Universum är ett monster, men det har skonat dig och mig

Söndag och jag lyssnar på Håkan Hellström, skriver dagbok och dricker te ur en av favoritkopparna.



Det är varmt och jag har lust att springa och hämta kökssaxen och klippa av allt hår på en gång bara för att jag är så trött på att bli svettig bara av att det sitter där. Det är väl bara det där att jag skulle ångra mig så galet mycket, så det blir en mycket tufsig fläta av det istället.

Min arm är fortfarande lite mer gay än vanligt. Å andra sidan är det definitivt ingen straight arm annars heller, så det är mer att den skryter om det just nu.


lördag 17 maj 2014

Hybris och HBTQ

Gissa vem som har namnsdag idag?

Och gissa hur Norge firar detta?

(För ja, de firar helt klart att jag har ett så fabulöst namn. Vaddå hybris? Jag?)

Det är även internationella dagen för att uppmärksamma homofobi och transfobi. Jag tänkte att jag kanske borde skriva ett superseriöst inlägg om det, men insåg att skriver om i alla fall homofobi nästan hela tiden. Ni vet redan att jag tycker att det är hemskt vad som händer ute i världen och att vissa personer har så stora problem med vilka andra är att de kallar det en fobi. Det är inte en fobi, det är idioti. Kära vänner, kampen för oss HBTQ-personer fortsätter. 

Denna dag är med andra ord ett fantastiskt tillfälle att rita lite på dig själv.

fredag 16 maj 2014

Friday, I'm in love

Passande halsband med tanke på dagen:

Förutom att min mobil tyckts tröttna lite på sitt liv så har det varit en ganska fin dag hittills. Jag har ätit lunch med Elsa som jag inte har träffat på evigheter och pratat om en massa bra och fina saker och ska snart ge mig av till Slottsskogen för att fortsätta jobba på det där med agg bli skateboardproffs tillsammans med Caroline. 

Jag borde ha kommit ihåg att ta någon fancy bild på min sopplunch, men det är inte alltid så lätt att minnas, så det får bli en fin selfie istället.


torsdag 15 maj 2014

En nästan-sommardag

Jag tog på mig sådär jättelång tid på att dricka upp denna. Jag kunde ju inte slänga i och med att det är en av mina favoritläsker.

En gås med ovanligt mycket åsikter (höhö)

Caroline sa något om att det kanske var på grund av detta som jag sa att min livmoder fick frispel och jag försvarade mig och sa att jag faktiskt är ett smart vädur. Guldstjärna i kanten till den som hittar båda våra ordvitsar.

Annars såg jag hästar för första gången på evigheter. Herre min värpare vad jag saknar ridningen.



onsdag 14 maj 2014

Jag flyttar tillbaka till London

I och med att den universitetskurs jag läser nu bara är på 30 poäng och slut om lite mindre än en månad så fick jag för ett par månader sedan på allvar börja försöka göra upp en plan för vad jag ska göra i höst. En sak visste jag och det var att jag inte ville börja plugga "på allvar" och utbilda mig till något yrke än, utan att jag ville ägna ett år till att utveckla mitt skrivande. Nu, ett par månader senare, är jag antagen till en skrivarkurs på Österlens folkhögskola och har tackat ja. Det finns ytterligare en detalj med denna kurs. Den är på distans. Jag kan bo var jag vill medan jag läser den här kursen.

Var vill jag då helst bo?


Det är ingen hemlighet att min saknad efter London mer eller mindre har värkt hål i hjärtat på mig, så jag planerar att göra något åt saken och flytta tillbaka. Som det ser ut nu är tanken att jag flyttar någon gång i september (efter valet, för det vill jag så fasligt gärna uppleva i Sverige) och söker boende och extrajobb för att dryga ut studielånet. Det är ungefär så långt jag har planerat just nu och annars springer jag mest runt och är kaosglad över detta. Det har redan hänt några gånger att jag nästan råkat nämna det i förbifarten i bloggen under de senaste veckorna och att jag fått sudda ut, men nu vet ni också. I höst vankas inlägg där jag beklagar mig över brittisk choklad och handfat med två kranar.

Koffeinisten är tillfredsställd

Nu har jag äntligen fått i mig lite kaffe, så ordningen är återställd. Jag har inte en begynnande huvudvärk och blev mycket piggare, så jag bör nog definitivt oroa mig lite över mitt förhållande till koffein.

Annars tycker jag att vi kan ta och konstatera att Condeco har väldigt fina muggar. De har massor av goda vegetariska och veganska saker som i stor utsträckning är ekologiskt, så det ät awesome. Min favoritkedja, som jag tycker borde sprida sig lite mer än att bara finnas här och på några få ställen till. (Nej, jag är inte sponsrad, men om Condeco läser det här så blir jag gärna sponsrad, bara så ni vet.)

Orangea läppstiftsmärken är annars lite mindre charmigt. Ser ut som matrester.



Utan koffein

Kan ni gissa vad det här är?

Det är en traumatiserad själ som inte fått sitt morgonkaffe och som därför snart kommer förvandlas till en zombie. Hon lever nämligen, men hon kommer aldrig riktigt att lyckas vakna till liv.

Nej, men den senaste tiden har mitt beroende av morgonkaffe gått tillbaka till att vara där det var för ungefär tre år sedan. Jag vaknar liksom inte riktigt till liv förrän efter att jag har druckit lite kaffe. Tyvärr så tog kaffet slut igår och jag glömde köpa nytt när jag var och handlade och insåg inte det förrän affären redan stängt.

Nu ska jag gå och duscha och se om det går att få igång någon vidare hjärnverksamhet eller om denna dag är dödsdömd på grund av kaffebrist.

tisdag 13 maj 2014

Orange is the new red

Ny favoritsak: Orange läppstift



Shit all men say


Typ bästa tumblrposten ever:

Annars har min lilla Tonks haft ett epilepsianfall, vilket hon har haft en gång tidigare. Nu mår hon bra, men jag är ändå lite allmänt hönsmammig och orolig för min bebis, som dessutom är jättelångt bort. Det är jobbigt.

måndag 12 maj 2014

Fake it til you make it SD

Tänk er att ni är ute med det politiska parti ni stödjer och kampanjar och ska hålla tal för medborgarna i en vanlig, svensk småstad. Ni har förberett allt så fint och så börjar det komma folk, som ni tror ska lyssna. Det visar sig bara vara ett problem. Publiken är mest där för att de inte är rasister och vill visa sitt motstånd, så de vänder er ryggen. Vad är en bra lösning på detta?
Sverigedemokraterna kom på en fantastisk lösning när de var i Eskilstuna. Låt en person springa ut och ställa sig framför de här odygdpåsarna och lägg upp en bild med en lite glad text så löser sig allt. För det känns ju väldigt rimligt att en talare står mitt i vägen och tälten en bit bort, eller vad säger ni? Fake it til you make it.

Orange is the new black

Jag är eventuellt sist i hela världen med att ha sett denna serie. Det känns som att majoriteten av min bekatnskapskrets såg serien för snart ett år sedan och naturligtvis blev jag rekommenderad den redan då. Ett kvinnofängelse med lesbisk kärlek, folk som mer eller mindre försöker döda varandra, någon graviditet här och var och allmänt bara massor av drama och intriger, samtidigt som den också kan vara rolig låter lite som ett drömkoncept för mig. Så jag sa att jag skulle se den och tog aldrig tag i det. Förrän nu, typ ett år senare och jag är helt kär och har precis sett klart sista avsnittet och misstänker att jag kommer avlida den kommande månaden i väntan på nästa säsong. Det här är eventuellt min nya favoritserie.

Trailer till säsong två:

söndag 11 maj 2014

Det där med söndagar

Vad jag har gjort idag?
Eh...

De säljer billiga såpbubblor på Ica, så sådana har jag köpt och blåst och även hällt ut lite i sängen av misstag, men annars har jag nog inte åstadkommit speciellt mycket idag. Jag har inte riktigt carpat diem som vissa skulle säga.

Nåja, nu är klockan nio, så det är okej att vara rätt lat nu. Jag ska snart skypa med Vitalia och inviga henne i mitt livs mysterier och lyssna på hennes livs mysterier och sedan kommer vi att skratta och prata om mens och dra något opassande skämt som borde få stanna mellan oss två. Typ.

Jag tyckte att det kändes lite avhugget att avsluta inlägget där, så jag funderar på att avsluta med "Trevlig söndag på er", men det var något fruktansvärt mammigt och övertrevligt över det. För mycket för att det ska kännas okej för min absolut inte hipster och förvuxna tonårspersonlighet, så jag lät bli. Ha inte för mycket söndagsångest eller något.

Varning: fangirlande





asdfghjkl!

Conchita Wurst

Jag såg trots min patriotiska bojkott lite på slutet av Eurovision och sitter nu här och är alldeles tårögd av lycka. Bidragen struntar jag fortfarande i, men Conchita Wirsts budskap och att hon vann är så viktigt. Även om vi lever i  en dum värld med dumma normer så kan det en enda kväll få finnas lite hopp om en förändring.


lördag 10 maj 2014

Bilder från idag

Var på rollerderby med Caroline. Det var awesome. Så awesome att det inte gick att ta kort på med mobilkamera, utan ni får se programmet.

Spisen som förut knappt ens ville ha två plattor igång klarade fyra plattor när jag skulle laga mat.

Annars gjorde jag glass igen. Det var gott.