måndag 31 mars 2014

Födelsedag med froyo

Nu är jag hemma efter dagens äventyr och ligger tvärs över sängen och är trött, men glad. Har redan bytt från kjol till mjukisbyxor och börjat kladda ur sminket, så där började kvällen för min del. Planerar att gå ut i köket och börja laga mat inom någon form av framtid. Jag ska bara orka engagera mig i att resa mig.

Efter skolan idag satte jag mig på trapporna vid Götaplatsen och planerade mitt bokprojekt.


Min vattenflaska hade svaga läppstiftsmärken.

Sedan gick jag och åt födelsedagsfroyo med Caroline, Emma och Leia. Den var så god att jag glömde bort att vara en duktig bloggare och fota innan jag åt upp den.

Jag är 20 år

När jag skriver det här är det fem minuter kvar till min tjugoårsdag, men i och med att jag är född 00.37 (00.36? mamma?) så har jag egentligen fyrtio minuter kvar av min tonårstid. Den kommer jag troligtvis att tillbringa med att äta upp  min jordgubbskräm och dricka upp mitt te, diska, borsta tänderna och gå och lägga mig och sova. Vilt värre. Jag dricker till och med ur en av de "vuxna höganäskopparna.


Annars har jag tillbringat denna kväll med att handla, skriva, rodna över en väldigt känslomässig sak jag skrev och bli styrelsemedlem i en rollspelsförenings styrelse. Spännande och ungdomsäventyrligt och sådär.

Så har klockan gått under tiden jag skrev och nu är det faktiskt min tjugoårsdag. Daniela hann först med att säga grattis och skickade även denna, mycket passande gif:

Hipp hipp hurra för mig!

söndag 30 mars 2014

Mellan 31 mars 2007 och 30 mars 2014

Jag har feber och ont i huvudet och massor att göra. Vilket fantastiskt sätt att tillbringa mitt sista dygn som tonåring i detta jordeliv på. Det råkar ju nämligen vara så att jag fyller tjugo imorgon. Bye bye tonårshormoner och hello pensionssparingar. Eller inte. De flesta i min närhet kan nog tyvärr säga att de känner till mitt pms-humör och i och med att jag knappt jobbat så finns det nog inte så mycket pensionssparande att göra än.

Nåja, på något fint sätt måste väl dessa sju år sammanfattas, så varför inte med en fin lista, kombinerat med en bild då jag var så gammal.

Tretton år, aka året då jag mest hängde på ridskolan och tog hand om min sköthäst. Jag fangirlade Titanic, lärde känna Josefine och Johannah och önskade att jag kunde gå på Hogwarts istället för på den högstadieskola jag inte alls trivdes på. Apropå Hogwarts var det här året då sjunde Harry Potter kom, jag köade mitt i natten med mamma för att köpa den och under sommaren blev väldigt duktig på engelska. Apropå dålig högstadieskola så fick jag tack och lov byta därifrån och började i musikklass strax innan min fjortonårsdag.


Fjorton år, aka året då jag och mina klasskompisar var med i en lite större musikalproduktion i Eskilstuna och jag inte dog, trots att jag hade scenskräck. Min sköthäst blev halt och fick bo på en annan ridskola ett tag och jag tyckte det var jobbigt och var orolig att han inte skulle bli bra. Jag blev invald i ridskolans ungdomssektion och började ungdomsleda. Det var även det året då jag började blogga och (faktiskt på dagen idag) året då jag blev medlem på den rollspelssida som senare blev där jag träffade väldigt många av mina vänner, lärde mig skriva väldigt mycket bättre och som allmänt blev väldigt, väldigt viktig.


Femton år, aka året då jag hörde Vi två, 17 år för första gången och blev kär i Håkan Hellström. Det var även året då jag blev medryttare för första gången och då jag verkligen var kär i en tjej för första gången. Det är dock något jag har insett i efterhand, enligt mig själv så var fortfarande bara intresserad av pojkar. I övrigt var det nog det minst händelserika året under min tonårstid.


Sexton år, aka året då jag slutade grundskolan och började gymnasiet, hade min första (och troligtvis enda och sista) pojkvän, hade två medryttarhästar som gick och dog och sa upp all kontakt med min biologiska pappa. Det var även året då familjen köpte Remus och hans bror Sirius som vi sedan blev tvungen att avliva. Annat viktigt som hände detta år var att jag tror det var året då jag såg både Håkan Hellström och Timo Räisänen live för första gången.


Sjutton år, aka året då jag var skoltröttare än någonsin och till sist bytte skola, vilket hjälpte lite, lite. Det var även året då jag började lära känna flera andra internetrollspelare bättre och började träffa dem i verkligheten också. Jag bytte blogg en gång, då till en som jag delade med en kompis. Annars så var det även då jag var med i en liten musikal och kom över min scenskräck på riktigt. Förutom det var det var detta även året då jag började rida Odinn och då familjen köpte Tonks. Sjunde Harry Potterfilmen kom ut och jag sprang runt utklädd till Tonks (det vill säga karaktären, inte katten) en dag i Stockholm tillsammans med Jessika för att sedan se den på bio på kvällen och under resan hem sitta och prata om alla fina saker vi upplevt med Harry Potter. Hösten det här året tillbringade jag till stora delar med att gråta ner i kudden och inte veta om jag var bisexuell eller inte, även om jag samtidigt egentligen visste hela tiden, men var för rädd för att våga erkänna det. Jag pratade med Vitalia för första gången och så här i efterhand undrar jag hur vi hade reagerat om någon smugit sig in och sagt "om sisådär ett år så är ni två bästa vänner". Det var ett väldigt händelserikt år.


Arton år, aka året då jag för första gången med mycket håret bultande hjärta sa "nej, men jag är bisexuell". Jag startade denna blogg och lyckades med tiden även lära mig att hålla den vid liv. Skolan gick det utför med och jag hoppade nästan av, men bestämde mig för att härda ut ett år till. Treans projektarbete kom och jag skrev min första bok. Språket i den suger, men handlingen är egentligen bra. Det var den som på allvar fick mig att inse att "men det är ju det här jag vill göra". Jag lärde känna flera personer jag redan lite halvt kände bättre och flera av dem är nu några av mina närmaste vänner. Mitt awesomiga fyrmannagäng bildades.
(Det här är fortfarande min profilbild på facebook, borde jag byta till en nyare?)

Nitton år, aka året då jag tog studenten och efter att ha gått hemma en sommar flyttade iväg till London. Jag tyckte om den staden redan innan, men under den lilla evighet jag fick där blev jag väldigt, väldigt, väldigt kär. Tyvärr så gjorde det som hände där med jobbiga familjer och lite annat runtomkring att mitt psykiska välmående totalkraschade och jag tror faktiskt att jag under en period mådde sämre än vad jag gjorde under hösten 2011, vilket jag inte trodde var möjligt. Annat tråkigt som hände är även att finaste lilla Odinn dog. Roliga saker hände däremot också, bland annat så blev jag storasyster igen, Ginny blev en del av familjen, jag insåg att jag var och kom ut som lesbisk och jag lyckades trots min totalkrasch börja bygga upp något slags välmående igen och flyttade ner till Göteborg för att läsa på universitet. Nu mår jag bra igen, bättre än vad jag gjort på flera år.


Okej, när jag tittar på denna sammanfattning så undrar jag lite om det helt enkelt har hänt mycket mer de senaste åren eller om det är att jag helt enkelt minns mer eftersom det var mer nyligen. Kanske både och, alternativt att jag tycker att det är mer som fortfarande känns viktigt för att jag fortfarande är i det på något sätt. Nu ska jag snart gå och göra något väldigt tonårsaktigt, nämligen köpa ett nytt fritidskort. Det får jag inte göra längre imorgon.

lördag 29 mars 2014

Vaniljlatte är min vän

Awkward tågtoalettsselfie:

Idag är jag på resande fot. Klockan är inte ens tre och jag har redan hunnit fram och tillbaka till Nässjö. Nu är jag snart i Göteborg igen och istället för att hoppa på tåg eller buss till Partille därifrån ska jag åka vidare till Trollhättan. Dessutom ät jag mer än lovligt trött, så just nu känner jag mest lite "vaniljlatte, är du där för mig när jag behöver dig?"

Vaniljlatte är min vän

Awkward tågtoalettsselfie:

Idag är jag på resande fot. Klockan är inte ens tre och jag har redan hunnit fram och tillbaka till Nässjö. Nu är jag snart i Göteborg igen och istället för att hoppa på tåg eller buss till Partille därifrån ska jag åka vidare till Trollhättan. Dessutom ät jag mer än lovligt trött, så just nu känner jag mest lite "vaniljlatte, är du där för mig när jag behöver dig?"

fredag 28 mars 2014

The beginning of a small infinity

The Fault in Our Stars träffas Hazel och Augustus för första gången 28 mars. Idag är det 28 mars.

Fangirling pga detta:


 




Snoppglass och solskensspökansamlingar

Provade den där nya glassen som diskuterats om ifall den liknar ett könsorgan eller inte. Jag höll på att dra något supermoget skämt om hur sällan jag har något liknande i munnen, men ni som är lika roliga ni kan säkert hitta på något själv.


Lite väl fyrkantig för att likna en penis dock. Toppen var halvläskig, den liksom smällde i munnen och jag undrar lite vad det är för kemisk reaktion.

Annars har jag haft en väldigt mysig skoldag. Vi fick en uppgift som bland annat innebar att traska runt på Västra kyrkogården i solskenet och diskutera gravarna och kyrkogårdens uppbyggnad ur ett samhällsperspektiv. Väldigt trevligt när det dessutom är riktig vår och runt 15 grader varmt.

torsdag 27 mars 2014

Hej huvudvärk

Idag har det mesta typ definitivt inte legat på topp. Jag har haft ont i huvudet ända sedan imorse och efter att ha tagit mig igenom skoldagen i alla fall så åkte jag hem och däckade lite för att sedan upptäcka att jag inte bara hade huvudvärk utan även feber. Sedan dess har jag lyckats vara produktiv och ta reda på lite saker som skolor jag ska söka till för höstterminen och liknande, men annars har jag mest varit supertrött. Ny sitter jag och väntar på att morgondagens lunch ska laga klart sig själv i stekpannan medan jag dricker upp min sista juice. 
Mycket graciöst och så vidare.

Annars ska jag nog snart lägga mig i sängen med lite te och tittat lite på debatt för att sedan sova. Jag känner nämligen att jag inte alls ha tid för att bli sjuk när jag från fredag till söndag ska vara i skolan, åka på öppet hus i en annan stad, vara på planeringshelg i en tredje stad och dessutom mellan allt det där hade tänkt försöka få saker skrivet på tågen. Så råkar jag fylla år på måndag också och även om det inte är en superviktig förpliktelse på det sättet så känns det som att jag gärna tillbringar min första dag sedan 2007 som icke-tonåring på andra sätt än att vara sjuk och alldeles slutkörd.

Guldlocks och morotens kärleksbarn

Så här ser jag ut nu: 
Det är fortfarande blondare i hårbotten, men det fungerar okej ändå. Säger någon något så tänker jag säga att jag är Anna från Frozen och sedan terrorisera dem med Do you wanna build a snowman.

På tal om hår har min borste en sådan här dag idag:


onsdag 26 mars 2014

OMG, ASDFGHJKL!

Jag sitter och slösurfar lite, bestämmer mig för att nej, nu får det räcka, nu ska jag fixa klart den där lilla pluggrejen och ska precis klicka ner fönstret när detta dyker upp:





Mmm, nu sitter jag mest och försöker hindra mig själv från att se den igen och från att göra konstiga, pipande lyckoljud.

Don't stop Gleeking

Nu har jag sett Glee och är halvt emotionellt instabil. Det vill säga att jag satt och snyftade mig igenom åtminstone sista kvarten av avsnittet och att typ detta klipp blev väldigt känslomässigt:

Nej, men i och med den ändring de ska göra nu i hur serien kommer se ut så känns det lite som att det här var det sista avsnittet av riktiga Glee, Glee som jag tycker om det. I och för sig så har jag egentligen inte tyckt om Glee sedan säsong fyra började, men innan dess var det min favoritserie och första till tredje säsongen är nog fortfarande bättre än allt annat i serieväg. Bara pyttelite bättre än Doctor Who och Skins, men fortfarande bättre. Nu har de sneaste avsnitten dessutom innehållit ganska många nostalgitrippar tillbaka till the good old days och jag blir alldeles fangirlig och känslomässig eftersom det påminner om hur fint det en gång var och hur mycket Glee betydde. Till exempel hösten 2011, då jag brottades som mest med frågan om min sexuella läggning och då det samtidigt handlade mycket om Santana och att hon skulle komma ut som lesbisk.

Nej, okej, jag ska sluta känslomässigt ranta.

(fast nej, för det är min blogg och jag gör vad jag vill)

Det var fint i alla fall, även om jag kände väldigt mycket saker kring det. Se avsnittet!

tisdag 25 mars 2014

Jag försöker bli blond

Jag försöker färga mitt hår och för tillfället går det sådär. Större delen av håret vill vara ungefär den rödblonda färg jag tänkt, det är bara det att jag har en liten utväxt som goes crazy bananas och har samma färg som...ja, en banan faktiskt till exempel. Alternativt samma färg som var populär på en av mina gamla högstadieskolor. Ljus kissgul kan en också kalla det om en är på det humöret.

Hur det ser ut ur rätt vinkel:

Hur det ser ut i en mer sanningsenlig vinkel (med bättre ljus):

Looking for Alaska av John Green

Miles Halter, en tonårskille som är har dille på att lära sig folks sista ord, vill ha en mening med sitt liv och leta efter "the great perhaps.". Han bestämmer sig för att lämna den tråkiga och vardagliga värld han har hemma och börja på internatskolan Culver Creek, som är allt annat än vad han upplevt tidigare. Han får smeknamnet Pudge och blir snabbt vän med skolans gäng av udda fåglar. I det gänget finns Alaska Young och även om hon redan har en pojkvän kan Pudge inte låta bli att fascineras enormt av henne och drömma om att hon trots allt skulle kunna bli hans. Efter mötet med henne blir ingenting det samma, speciellt inte efter en händelse som änder upp och ner på hela tillvaron och får Miles att fundera ännu mer på the great perhaps och livets mening.


Jag hade höga förväntningar på den här boken och tyvärr levde den inte upp till dem. Inte det att den är dålig, men jag hade hört så enormt mycket bra om den och i och med att det är samma författare som till The Fault in Our Stars (som är ett hallelujahmoment bokmässigt) så hade jag väntat mig att den skulle vara fantastisk. Det var den inte. Den var bra, rätt och slätt, men ingen favorit och jag är osäker på om jag kommer läsa om den.

Något jag störde mig ganska mycket på var de tre strösta karaktärerna, Pudge, the Colonel och Alaska. Alaska som person hade nog egentligen kunnat vara rätt okej, om boken varit ur någon annans perspektiv, men Pudge ser på henne på ett sätt som mer eller mindre gör henne till en maniac pixie dream girl. Jag tror att hon som karaktär egentligen är mer än så, men han är väldigt självisk i sin relation till henne och det är ett drag hos honom som får mig att ogilla honom väldigt starkt. The Colonel är lite likadan i sin relation till andra människor och jag blir väldigt irriterad på hur båda de behandlar personer i sin omgivning och framförallt hur de ser på tjejerna. Jag tror att om inte Pudge och the Colonel hade varit så jobbiga hade jag nog kunnat tycka bättre om boken. Handlingen är nämligen bra, det är framförallt karaktärrerna som blir jobbiga och väldigt överdrivna i många fall.

Språket älskar jag. John Green har ett väldigt fint sätt att skriva och jag älskar hur levande han gör det.  Det är egentligen det som är bokens styrka och något jag tycker att han har tagit med sig, om jag jämflr med hur The Fault in Our Stars, som är hans senaste bok, är skriven.

Kortfattat skulle jag säga att det är en hyfsat bra bok och den är värd att läsa, även om jag inte prisar den som många andra gör. Den stora tvärvändningen i händelserna som kommer mitt i lyfter hela boken och efter det är handlingen väldigt bra. Det jag önskar framförallt hade nog varit samma handling, men med bättre och trovärdigare karaktärer och då även karaktärer som inte fått mig väldigt irriterad. För tillfället så känns första delen mest som uppfyllandet av en nördig tonårspojkes dröm. För er som vill läsa John Green skulle jag inte rekommendera er att börja med denna och bygga ert omdöme på hur den är, för det är hans debutroman och han har blivit väldigt mycket bättre sedan dess.

Looking for Alaska är en del av detta projekt.

måndag 24 mars 2014

Och min dator är full av bilder som aldrig borde tagits

I och med att det där med att skriva en opponering inte är det lättaste när det finns en eller två bedårande bebisar som vill leka eller någon myssugen katt som stryker sig mot en så har jag inte kommit så långt på min sådan. Istället sitter jag här med en tallrik pasta med pesto (surprise!) till lunch och skriver och lyssnar på musik i bakgrunden. För tillfället är jag lite i det stadiet att jag undrar om hon ska opponera på helt enkelt är riktigt duktig eller om det är jag som är dålig på att opponera. För tillfället lutar jag tack och lov mer åt det förstnämnda.

Grundkurs i att se sofistikerad ut:

På tal om musik (och typ textraden "Och min dator är full av bilder som aldrig borde tagits.") Jag hittade två omgjorda versioner av La Belle Epoque. En typ galet verklighetsfrånvänd version som får mig att undra lite om hon levt under en sten.Textraden "Den öppna migrationspolitiken" till exempel. Den finns här. Sedan hittade jag denna, ett väldigt bra svar på den förra.

I de partillska skogarna igen

Nu är jag hemma och sitter i min säng och ska alldeles snart gå och lägga mig, eftersom jag är galet trött, men behövde fangirla lite över The Fault in Our Starstrailern, because of reasons.

På tal om denna underbara bok/film och att jag firade lite födelsedag hemma i helgen och fick födelsedagspresenter; jag fick ett ungefär tfios-blått skal. Det har ett hål där en egentligen ska kunna se apple-loggan, men jag bestämde mig för att pimpa telefonen, liknande som jag hade förut, men förhoppningsvis mer hållbart.

Annars som sagt, det har varit kul att åka hem och hälsa på familjen, men det är skönt att vara hemma i Partille igen. När jag klev av tåget i Göteborg överväldigades jag plötsligt av världens kärlek för denna station och att det var massor av folk där och Göteborg överlag. Sedan kom jag till Partille och det var väldigt folktomt där, men det luktade jättemycket vår, så det var bra ändå.

lördag 22 mars 2014

Let it go

Livet flyter på här på Nordpolen, där snön nu har fått för sig att smälta. Ingen mer chans att graciöst glida fram och gasta Let it go för full hals samtidigt som jag kastar snö på förbipasserande. Jag kan dock härmed stolt säga att jag är lik Elsa. Vetenskapligt bevisat och allt.

fredag 21 mars 2014

#Unselfie


Nej, okej, nu tror jag väl inte att någon har missat Friends kampanj #Unselfie? Hur som helst, i och med att Friends nyligen släppte en rapport om nätmobbing som bland annat visar att de vanligaste kränkningarna på nätet rör utseende lanserar de nu en kampanj där de vill fokusera på insidan istället för på utsidan och sprider en bild där det står #unselfie. I och med att det har fått mycket kritik verkar de ha backat, men skriver fortfarande så här:

"Unselfie handlar inte om att folk ska sluta ta bilder på sig själva. Selfies är fantastiska, de visar på mångfald och kan vara ett sätt att bygga sin egen identitet och självkänsla. Men samtidigt får många barn och unga taskiga kommentarer kopplade till utseende, och med initiativet vill vi belysa vad utseendenormer i samhället kan få för konsekvenser för barn och unga."

Ursäkta Friends, men har ni hört talas om att skuldbelägga offret? Det är nämligen precis det ni fortfarande gör. Även om ni vill belysa utseendenormerna och hur skadliga de kan vara så slutar det fortfarande med att ni lägger skulden på den som får taskiga kommentarer. Er kampanj handlar ju nämligen fortfarande om att det är offret som ska byta ut sin bild för att få andra att tänka till. Det är inte förövaren som ska tänka "Hmm, nej, jag kanske inte tycker att denna person är speciellt attraktiv, men det spelar ingen roll, så det är bara dumt att skriva något nedsättande om hens utseende." Det är inte PR-bolagen, teve och tidningar, de som placerar alla dessa retuscherade modeller som passar perfekt in i vår norm om hur en vacker person ska se ut som ska byta ut sin reklam mot #unselfie-bilderna. Istället så är det de som har minst makt över att det här sker och som inte har gjort något fel som ska ändra på sig? Varför?

Friends, med tanke på att ni är en organisation som ska jobba emot mobbing tycker jag att det här är väldigt allvarligt. Tror ni verkligen att det går att stoppa mobbing genom att be offret ändra sig? För nej, jag tror verkligen inte att denna kampanj tillför något i kampen mot nätmobbing. "Fokusera på insidan istället?" "Ja, men vad bra, då kan jag ju skriva ett långt inlägg om hur korkad den här personen är." Förstår ni inte att det är bättre att ta mobbarna i örat? Att säga åt näthatarna att sluta upp med vad de håller på med, oavsett om det är riktat mot någons utseende eller inte? För tillfället är det ju nästan så att ni själva deltar. Det pratas ju om att det är att delta att passivt titta på och låta det ske? Att uppmana offret att ändra på sig är ju inte att göra något åt förövarna, så det måste falla in i den kategorin.


HejBlekk skrev ett jättebra inlägg om detta.

Udda sockor







torsdag 20 mars 2014

Jag är hemma

Jag har katt.

Jag har bebis.

Det är svårt att säga vem som är mest engagerad.

onsdag 19 mars 2014

Fann lyckan i Falköping

Gjorde ungefär det enda som går att göra om en får väntetid i Falköping och gick till Ica. Fann lycka

Grekisk yoghurt i Göteborg

Tåget har inte lämnat Göteborg C än och jag har redan börjat äta på min färdkost.
Dels är jag småhungrig och dessutom kunde nog ingen på allvar tro att jag skulle kunna sitta med min favorityohurt på ett tåg en längre stund utan att äta upp den.

Nu bär det i alla fall snart av mot Nordpolen.

Skolskadad

Hur jag packade igår: Slängde ihop lite saker jag tänkte att jag kunde ha på mig under resterande veckan och tänkte att "men jag lägger det i en väska imorgon och så är jag ju klar sedan"
Hur jag packade idag: Suckade över gårdagens jag, gjorde någon form av logisk tanke bakom kläderna så att jag har med mig precis tillräckligt med kläder och lade ner i väskan tillsammans med lite andra saker som ska med upp till Nordpolen (som tydligen inte alls har snö längre).

Det skulle alltså typ kunna gå att säga att jag främst packade idag och inte alls igår som jag skulle. Jag gjorde i och för sig inte särskilt mycket som jag skulle igår för att jag var väldigt trött.

Nåväl, nu har jag en sådär tre timmar på mig att hinna med både det enda och det tredje innan det är dags att åka och därför kanske jag egentligen borde sätta fart snarare än att sitta och blogga. Eh. Det jag hade tänkt säga vara i alla fall att Glee imorse var jättefint och hade massor av grejer som påminde om säsong 1-3, så jag blev alldeles lycklig och rörd på vissa ställen eftersom jag tydligen saknar förmågan att inte bli känslosam av serier. De sjöng Valerie också och då blev jag glad, för det är en av mina favoriter av de låtar de har gjort. Något annat som också hände är att jag insåg hur skadad jag är av skolan när jag började analysera Brittany och drog in socialkonstruktivism i det hela.

tisdag 18 mars 2014

Köks och duschmusikalartisten

Jag har varit ensam hemma några dagar nu, så gissa vad jag har gjort, när jag inte varit alldeles för djupt begraven i socialkonstruktivism eller studier i finska förskolor?

Sjungit. 

Som många av er säkert vet så älskar jag att ha musikal med själv och belt my heart out. Jag sjunger dock oftast inte så när hon jag hyr rummet av är hemma eftersom jag inte vill störa henne och jag är väldigt medveten om att min röst hörs väldigt väl, även genom väggar. Nåja. Det håller igång min sångröst i alla fall. Nä'r jag var yngre gick jag i musikklass och då hade jag körlektion tre gånger i veckan, men det där med röstträning och att inte totalt låta min en gång hyfsat vältränade röst försvinna har gått sådär sedan dess. Inte det att jag inte sjunger, men det blir inte samma sak.

Okej, jag ska inte överdriva, men jag insåg nyligen att min röst inte alls är lika vältränad som den var för fyra år sedan. 

Throwback Thuesday? Som med lite god vilja låter som shoesday? Eller Schuester, om en är lite för insnöad på Glee. Hur som helst, från den gamla goda tiden. A+ om ni kan hitta mig. En ledtråd är att min lugg inte ville bete sig just denna dag heller och att jag redan på den tiden var väldigt förtjust i rött läppstift.

Nu ska jag titta på Frozen och sjunga med i varenda låt. 

Livet i friheten

Nu är tentan avklarad och jag firar det genom att baka.

Annars verkar detta bli en lugn kväll hemma och jag funderar på att ha Disneyparty med mig själv och gosedjuren. Faktumet att jag ska till Nordpolen (även kallat Eskilstuna) imorgon och därför måste packa har ju till och med lite Frozentema. Nej, men faktiskt, jag tror att det fortfarande är snö däruppe, lite skillnad mot det göteborgska vårvädret. Tur för mig att jag bor där det nog varit vår i åtminstone en månad nu, jag som hatar vintern.

måndag 17 mars 2014

I'm british

Som ni nog redan kunnat räkna ut så pluggar jag fortfarande. Däremot fick jag lust att ta en liten paus mellan två kapitel och testa min brittiskhet. Så här blev det:

She emerges from the cave

Fråga: Hur ser en student som har tenta i övermorgon och därför har tillbringat de senaste tre dagarna med att främst viga sitt liv åt studierna och som nu är så trött att hon inte ens förstår vad hon läser längre?
Svar: Så här
Egentligen har jag glasögonen på mig också, men de reflekterade bara ljuset från datorn. Jag tycker bilden blev tillräckligt smickrande ändå och då gjorde jag inte ens ett riktigt försök till att vara ickefotogenisk.

Nej, men som jag nämnde förut och som jag antar att ni förstår så kan jag som sagt var inte blogga som vanligt. Efter tisdag så ska jag nog kunna vara tillbaka mer som vanligt. Nästan. Jag ska nämligen till Eskilstuna nästa vecka och hälsa på där hemma, så något längre blir det nog då inte heller, utan mer små snuttinlägg på mobilen. Nåja. Jag litar på att ni överlever min tillfälliga frånvaro i cyberspace.


fredag 14 mars 2014

Från studenten

Som jag nämnde igår har jag en tenta snart och därför blir det inte mycket bloggande de kommande dagarna. Jag måste lägga massor av tid på att plugga istället.

Hur som helst, bara notiser om saker som annars hade fått bli hela blogginlägg:

  • Debatt igår. Det här när det skulle debatteras nazismens framfart. Jag är så irriterad över att det snarare blev en diskussion om huruvida vänsterextremister eller nazister är våldsammast. Jag tycker det är så onödigt, för det var inte vad det skulle handla om. Sedan är debatten om våldet också viktig att ta, men det var inte vad de var där för just då. Tack och lov för Mona Sahlin i alla fall, hon sa flera vettiga saker under kvällen.
  • Ni som är insatta i YouTube-communityt har antagligen hört om de sexuella övergrepp på fans som det kommit fram om. Om Tom Milsom blev det aktuellt för ett par dagar sedan och jag blev arg, men har egentligen aldrig tittat på hans videos, så det var inte den här "men du var ju bra"-känslan. Nu idag kom det också fram att Alex Day förgripit sig på flera fans och han är en av de på YouTube som jag tyckt mycket om och som jag sett flera videos av. Dessutom var han fram till idag tillsammans med Carrie Fletcher, en av mina stora förebilder.
    Känslor kring Alex Day för tillfället: Skitförbannad och det blev inte bättre av tumblrposten som försökte rättfärdiga beteender.
  • Det är ju pi-day idag, så ska äta paj. Köpt, eftersom jag knappast har tid att baka, men det är bara 14 mars en gång om året.
Där är den:

torsdag 13 mars 2014

Tröttheten och ickeengagemanget

Jag har tenta om mindre än en vecka, min arma moder svarar inte i telefon och jag är ungefär så här engagerad i livet:

Jag insåg även precis att jag har hörlurarna i mobilen, men tittar på youtubeklipp på datorn. Skarpt. Annars borde jag ta tag i en hel massa saker, men just nu så orkar jag inte. Jag kan återkomma till det produktivitetsmode jag borde vara i ikväll.

onsdag 12 mars 2014

Jordgubbar och Augustus Waters

(Titeln är ett hett tips om ni någon gång tänkt att ni kanske skulle ta och muta mig.)

Mycket smickrande foto av mig och den godaste jordgubbe jag ätit sedan i somras:

Jordgubbarna kostar 10 kronor på Hemköp i Nordstan just nu, så gissa vad jag tänkte äta de kommande dagarna. Det passar för övrigt jättebra, för nu är det inte längre rea på avocado på Ica här hemma.

Annars hittade jag nyss denna. Fangirlen i mig dog av lycka och jag spillde nästan soppa på mig själv. ASDFGHJKL
)

Studying like one of your french girls

Som jag nämnde igår har jag tenta nästa vecka. Därför är jag faktiskt duktig och pluggar i detta nu.

Te är också en viktig del i detta. Det går inte att plugga utan te.