tisdag 31 december 2013

Vad syskon är bra till

Ytterligare ett klyschigt nyårsinlägg

Hej fifunisar!

Nu är det snart 2014, året då jag ska sluta vara tonåring (och bli tant på heltid), se Håkan Hellström i rätt stad och säkert hitta på väldigt många andra awesome saker. Det här betyder även att 2013 är slut. Jag ska publicera sista delen av min årsresumé när jag orkar, jag säger bara det att där har vi the juicy details (för det var sista delen av året typ allt hände) och det är därför jag prokastinerar lite extra.

Annars så ska jag fira nyår hemma med familjen. Nyår har ärligt talat aldrig varit min högtid och just nu så är jag så fruktansvärt trött att jag blir alldeles matt bara av att tänka på vad vissa av mina vänner säkerligen håller på med i detta nu. Nej, jag planerar att äta goda saker, eventuellt våga mig ut och titta på fyrverkerier bara för att även om jag egentligen tycker att de är lite läskiga och somna någon gång därefter, kanske till och med tidigare än vad jag brukar göra.

Grått nytt hår på er i alla fall.

Vuxenpoäng och världens sötaste lilla bebis.

Idag är jag i Täby centrum, vilket bland annat lett till fler skämt om moderater än vanligt. 

Annars fick jag syn på den här, som påminner lite för mycket om något i Doctor Who för att jag inte skulle fota.

Fick ett vuxet infall och köpte en kalender, som jag dock ska göra ett eget omslag till.

Det första som skrevs i den.

Annie gjorde ett tappert försök till att dricka isen i mammas mugg.

måndag 30 december 2013

Mitt tumblrberoende

Råkade ta en bloggpaus idag.

Det här kom upp på tumblr, så ni kan ju gissa vad jag har gjort.

Resumé av 2013, del 1

Nu ska jag vara sådär riktigt typiskt "bloggig". Det är nämligen så att jag liksom alla andra med blogg tänkte ta och titta tillbaka vad som hänt sedan vi sist tittade på fyrverkerier och skålade i champagne. I två delar dock, annars blir det en alltför lång roman.

Januari:

  • Årets första dag hade jag migrän. En lysande start sådär, kändes till och med sämre än 2011 då jag ramlade av en häst och på allvar sa upp kontakten med min pappa.
  • Sista delen av jullovet minns jag mest som många väldigt flummiga kvällar på skype med de av mina kompisar som bor lite längre bort. Bland annat har jag minnen av egentolkningar av Teen Wolf gifs och väldigt fina, egenpåhittade namn.
  • Min dator gick sönder "lite". Se bilden ovan.
  • Jag började engagera mig i Rädda Barnens Ungdomsförbund.
  • Min sista jullovskväll (i den bemärkelsen att jag inte skulle upp dagen därpå) slutade med ett missat tåg hem från Uppsala. Det var en rätt spännande upplevelse och det var även då jag lärde mig att i Uppsala finns det bara eluttag på Max.
  • Jag skrev klart första utkastet på min första bok. Sista meningen tycker jag så här i efterhand suger, men när det verkligen gått in att jag skrivit den så började jag gråta. Kanske lite för att jag var så trött och alltid har nära till tårar då, men mest för att jag var glad.
Februari:
  • Jag var i Trollhättan och träffade gosigt folk en sväng. Det har jag i och för sig varit flera gånger under årets lopp (herregud, jag tror aldrig jag har åkt så mycket tåg som i år), men av någon avledning minns jag speciellt just den helgen nu. Bland annat så hade Vitalia ett normkritiskt ben och vi utförde en facerape som fortfarande omtalas ibland.
  • Alla hjärtans dag tillbringades i sängen med magsjuka. Förra året fick jag en spricka i fingret som behövde opereras, så det känns ju verkligen som att det är min dag. Vad blir det nästa år tro?
  • Getremixarna. Gud vad jag skrattade åt getremixarna denna månad. Jag och mina vänner har fortfarande väldigt roligt åt dem.
Mars:
  • Minns jag inte fel så överkonsumerade jag låtarna Snälla bli min av Veronica Maggio och Jag vill ha allting av Håkan Hellström. Den överkonsumtionen fortsatte nog även i april då jag har tydliga minnen av att lyssna på den sistnämnda på väg till Jönköping.
  • Jag pluggade massor i mars, så till den milda grad att jag inte ens hade tid för Odinn just då. Det var inte alls roligt just då, men i och med att jag hann ikapp med nästan alla uppgifter som blivit liggande, så det var väl bra ändå.
  • Ett Ullaredsbesök hanns med och jag köpte bland annat den klänning jag har på mig i skrivande stund och det tröja som troligtvis är min favorit efter kattröjan. 
  • Jag fyllde 19 år. Egentligen känns det inte alls som någon överdriven milstolpe, men det är väl fint att jag åldrades också.
April:
  • Jag blev typ "vegetarian". Det vill säga att jag inte alls är vegetarian eftersom jag äter kyckling och fisk. Jag började i alla fall skippa rött kött och om någon frågar och jag inte orkar med en lång utläggning säger jag bara att jag är vegetarian.
  • Under mitt allra sista riktiga skollov så hann jag med en tripp till Jönköping och åkte sedan tillsammans med Vitalia ner mot Halmstad för att umgås med Maia, Emma och Malvina. Fina dagar det där.
  • Camp nano kom och jag försökte vara med, men fick tyvärr ge upp då skolan tog upp för mycket tid. Jag hann börja i alla fall.
  • I övrigt har jag ingen aning om vad som hände i april. Jag minns inte riktigt, jag tror jag mest pluggade, red Odinn och umgicks med kompisar. Spelade sims gjorde jag också.
Maj:
  • Jag fortsatte nog plugga. Kanske är det för att det är så länge sedan, men hela våren känns mest som ett enda stort pluggande med avbrott för lite resor, att umgås med vänner och sådant.
  • Det kan ha varit så att jag tatuerade mig. Om inte detta skedde i april, jag är osäker där.
  • Jag gjorde klart min sista skoluppgift i gymansiet. Ironiskt nog var det ett tal om framtiden och roligt nog sa min svensklärare att det nog var bland det bästa jag gjort under hela Svenska C-kursen.
  • Natten efter detta födda Annie och Marie och jag blev storasyster igen. När mamma och min låtsaspappa åkte in till sjukhuset satt jag och tittade på Flipped och därför är det möjligt att jag för alltid kommer förknippa denna väldigt bra film med tvillingarnas födelse.
Juni:
  • Som den rollspelsnörd jag är provade jag på att vara i karaktär i över ett dygn. Det var rätt roligt, även om det tog några timmar att vänja mig av vid att inte agera som Abigail hela tiden. Spännande nog tillbringade jag de timmarna på försenade tåg och var hemma fyra timmar efter utsatt tid. Annat som hände den helgen var att jag åkte sådan där liten personbåt (det jag försöker säga är en båt som inte är typ en färja) för första gången sedan Hedenhös och att jag badade i havet frivilligt, vilket nästan aldrig händer det heller.
  • Det efterlängtade datumet 6 juni 2013 kom och jag tog studenten. Närmare förklaring än så behövs nog inte, men när jag stod där i aulan, Good riddance spelades och jag tittade ner på min studentmössa och insåg att jag trots allt klarade det...den känslan tänker jag faktiskt tillbaka på ibland när jag behöver påminna mig om att saker blir bättre.
  • Arnold, min fina, rosa dator införskaffades. Nu har vi hängt ihop i ett halvår och jag tycker fortfarande fasligt mycket om honom.
  • Om jag inte tänker helt fel så träffade jag Jessika för sista gången innan hon stack iväg till Nya Zeeland i slutet av juni. Kan ha fel, men tror jag har rätt.
  • Jag gjorde klart min sista skoluppgift i gymansiet. Ironiskt nog var det ett tal om framtiden och roligt nog sa min svensklärare att det nog var bland det bästa jag gjort under hela Svenska C-kursen.

Juli-december kommer. I ärlighetens namn måste jag först orka skriva klart del  2 först.

söndag 29 december 2013

2014 - året då jag läser Harry Potter

Jag antar att majoriteten av mina läsare har läst åtminstone en Harry Potterbok. Att det finns flera av er som har läst alla och att det antagligen finns en rätt stor grupp som precis som jag nördat denna underbara bokserie nästan så länge ni kan minnas och inte har en aning om vilka ni skulle vara eller hur era liv skulle se ut utan Harry Potter längre.

Trots det så är det ganska länge sedan jag läste böckerna. Jag minns inte när det var senast, men det måste nog vara flera år sedan jag faktiskt satte mig och läste flera av böckerna i rad. Det ska det däremot bli ändring på nu. Jag fick nyss en inbjudan till ett facebookevanemang av en kompis, ett evanemang som går ut på att vi kollektivt läser alla sju böckerna under 2014. Det finns en läsplan som den som vill kan följa och ett forum där den som vill kan diskutera. Här är evanemanget.


Le fabulous life

Söndag och jag är ungefär ännu mindre pigg än vad jag var igår. Rösten är fortfarande inte speciellt vacker och det känns som att jag tillbringar hälften av min vakna tid med att snörvla och vara i behov av att snyta mig, så jag tror att dagens aktiviteter blir ungefär de samma som gårdagens. Serier, skrivande och tedrickande. Största skillnaden blir nog att jag tänkte duscha istället för att bara använda torrschampo. Ungefär så faboulöst blir mitt liv idag, nu vet ni det. Jag kanske även målar om naglarna. Kanske använder bodyscrub eller något så att jag luktar vad som enligt förpackningen är tranbär, men enligt min familj luktar pencillin. Kanske.


Bild ur arkivet. När jag såg en värdetransport på stan.


Vi sjunger mensens lov.

Ni vet när mensen kommer och du äntligen kan säga "I've got 99 problems but pms ain't one.".




Det här med att jag alltid blir så glad varje gång jag får mens är ett lite spännande fenomen, men å andra sidan har jag pmsen från helvetet, men inte fasligt mycket mensvärk eller riktigt illa humörsvägningar när jag har mens. Att blöda lite i ett par dagar är liksom inte så illa jämfört med hur jag mår under pms.
:
Nu, för att avrunda med lite hallelujakörssång:
(Tänk denna melodi)
Mensen är kommen. Blodet bara rinner.
Inga barn ligger i livmodern.
Hälsad av bindan, väntad på för länge.
Och nu så äts choklad, ja nu så äts choklad.
Ja, nu så äts choklad lingonveckan ut.

lördag 28 december 2013

94 hade jag ett fast jobb

(Eh, not really, var bebis 1994)


Egentligen skulle jag ha trippat runt på gatorna i Örebro idag, det var bara det att hela världen tycks vara sjuk på en och samma gång, så nu har ingen riktigt ett ärende dit längre. Å andra sidan känner inte jag mig så himla pigg jag heller, så på sätt och vis är det kanske lite skönt också. Nu ska jag tillbringa dagen med att skriva och titta på serier istället. Bara en sådan sak som att jag nyss sjöng med i musiken från spotify, men sedan slutade för att det gjorde för ont i halsen och lät förfärligt. Min röst påverkas mycket sällan när jag är förkyld, kanske för att jag sjungit så mycket sedan jag var liten, så när den väl gör det så brukar det betyda att jag inte är helt frisk.

Låten jag lyssnar på för tillfället:

Mina barns namn

Det här med att välja namn till en bebis är något som kommit upp ett flertal gånger under mina 19 år här på jorden. Dels så har jag som sagt var sex yngre syskon, vilket innebär sex namn som måste funderas ut, men jag tycker själv att det är ganska mysigt att fundera på det här med vad jag kanske en dag ska kalla mina barn. När jag var ungefär fjorton år hade jag en mycket bestämd lista. Det skulle vara Lily, Mio, Millimani och Ludwiig, Mio och Millimani skulle dessutom vara tvillingar och jag hade till och med valt sånger som skulle spelas på samtligas barnvälsignelser.

Nu så här fem år senare har jag insett att det nog inte kommer bli så. För det första lär jag inte få bestämma kön och antal själv, för det andra är jag efter att ha fått tvillingsystrar mycket osäker på om det här med tvillingar faktiskt är något jag vill göra, för det tredje ligger jag numera på ett önskebarnantal mellan två och fyra och inte bestämt fyra och för det fjärde är det egentligen bara ett av de där namnen jag fortfarande vill använda. Istället har jag en lista på alternativ. Den lyder ungefär så här:

  • Lily
  • Nils
  • Elsa
  • Wilma
  • Lena
  • Minerva
  • Abigail
  • Luna
Till att börja med kan vi väl konstatera att jag antingen får hitta en kvinna med många fina pojknamn på lager eller att det helt enkelt får bli ett väldigt kvinnodominerat hushåll. Annan rolig kuriosa är att två av namnen är på huvudpersoner i en bok jag planerar. Ett annat är en fiktiv karaktär jag hittat på själv och gett namnet för att jag tycker att det är så fint. Ett kan jag ha förälskat mig i genom en låt. Två kommer från Harry Potter. Det är bara lilla Elsa som står där och som jag egentligen inte har någon annan förklaring än "men det är ju så fint". 

Mellannamn är också en spännande historia. Där lär jag namnge mycket efter personer som betyder mycket för mig personligen eller som bara allmänt är riktigt kick-ass förebilder, både verkliga och fiktiva. Nåja, den som lever får se.

Det jag absolut inte tänker ge mig med är Lily. Ja, det är efter Lily Potter, som är en av de mest awesome karaktärerna i hela Harry Potter. Hon är hela anledningen till att intrigen som skapar böckerna blir till, så jag kan nog inte säga att hon är så illa som namne ändå. Dessutom råkar namnet vara åtminstone ett av de finaste namnen jag någonsin stött på.

fredag 27 december 2013

Take on me, raggedy man

This thing. I like it.

Drömflickvän och feminist

Eftersom jag inte alls prokastinerar eller så sitter jag inne på Will you press the button. Då kommer denna upp.


Ursäkta, men vad är haken? Skulle det inte vara en sådan? Det där låter ju alldeles underbart. Liksom, i mitt fall då att vara tillsammans med en läsglad feminist med ungefär samma utseende som Karen Gillan. Gärna med gullig dialekt, som kanske göteborgska eller norrländska. Alternativt skottska. Skottska när hon pratar engelska om inte annat. Som dessutom vill bo med mig i Göteborg och plugga och sedan dra vidare mot London igen där vi kan bo resten av livet och jobba och få söta små barn och hela baletten.


Jaha, nehej, jag känner ju spontant att sådär 9085 personer behöver omvärdera lite grann. Å andra sidan, more for me.

Håkan Hellström på Slottsskogsvallen

Jag höll just på att kalla mitt liv gudsförgätet, men så insåg jag att det är nog mer handlar om att det var ett roligt ord än att mitt liv är gudsförgätet. Nåväl, det händer lite fina saker i mitt nästan gudsförgätna liv. Typ som att det här är något jag kommer närvara vid.

Annars var jag ju faktiskt i Stockholm idag också och träffade Lovisa och det var fint det med. Har inte sett henne sedan London, vilket var jättelänge sedan och saknar både henne och Linnéa. Flygbiljetter till London är en sådan där sak som random människa väldigt gärna får ge mig för att jag saknar världens bästa stad så mycket.

torsdag 26 december 2013

Bits of broken cornettoglass

Äter glass i Stockholm. Utomhus. Går så här fabulöst bra.

It's tastier on the inside

Ge mig!


Goodnight ragedy man

Nu är det över. Bästa Matt Smith fick i alla fall en fin regeneration och jag gillar Peter Capaldis första ord. Det kan nog bli något, även om jag är förvirrad över avsnittet. Så mycket mer hade jag inte tänkt spoila. Förr eller senare blir det nog ganska fint ändå, även utan min fina favorit.


Nu ska jag sova. Jag ska nämligen göra något så spännande som att åka in till Hufvudstaden imorgon. Det blir nog fantastiskt fint.

onsdag 25 december 2013

God kuk och Doctor Who

Hoppas att ni hade en fin julafton. Att ni åt massor av god mat och inte lyckades med konststycket att önska någon "god kuk" istället för god jul. Ni vet som det alltid blev när en hade telefon med knappar och T9. Stelheten efter de smsen är oförglömlig, speciellt om  det var till någon sådan där halvt okänd person eller om du bestämt dig för att göra den smarta grejen att smsa hela telefonboken på en och samma gång.

Annars har jag gjort ungefär ingenting idag. Läst och gått en promenad typ, det sistnämnda i smutsigt hår, jeans och min tjugo år gamla kattröja som mest av allt är en pyjamas för min del. Fint så det förslår. Orsaken till detta är att det regnade och då hade jag ju ändå behövt snygga till mig när jag kom in igen, så jag väntade med det. Det är mer än en timme sedan jag kom hem och jag har fortfarande inte duschat.

Annars är idag en sorgens dag. Jag ska se sista Doctor Whoavsnittet med min favoritdoctor. Lite rolig kuriosa sådär är att för ett år sedan hade jag inte sett ikapp än. Därför var det så att jag avslutade säsong fyra och påbörjade säsong fem där någon gång i juldagarna, faktiskt så att jag är nästan 100 % säker på att det var på juldagen. Det blir så symboliskt och fint av det hela, ett år med min favorit.


tisdag 24 december 2013

God jul önskar Bingo-Berra

God jul på er! Nu är klockan tjugo över tolv, så det är julafton. Tomten kastar sig alltså runt jorden i ilfart för tillfället, även om han i och för sig inte ska vara på större delen av jorden förrän i morgon. Sedan har vi ju alltid den teorin om att tomten i själva verket är the Doctor och varför inte? Dock måste det vara en regeneration som är väldigt lik mamma, eftersom jag ser någon som påminner väldigt mycket om mamma varje gång tomten har varit och lämnat julklapparna mitt i natten.

Min familj har sett på uppesittarkväll med Bingolotto idag. Mamma berättade att man kan vinna mat och jag reagerade först med "Men åh, att slippa lägga studielånet på mat vore ju trevligt." Sedan berättade hon att lotterna kostade 50 kronor och jag ändrade snabbt uppfattning. Det här med att betala mer än vad en eventuellt lär vinna känns ju sådär. Det allra värsta vore ju annars att vinna en ny lott. Då får du inte dina pengar tillbaka, utan du tvingas se ytterligare ett program. Såg för övrigt på reklamen att Christer Sjögren ska vara med. Då blir det party i mumindalen! (bästa uttrycket ever, sagt av Elsa)

Kuriosa: När jag var sådär tre år ska jag ha sagt "Mamma, ska vi titta på Bingo-Berra (asgammal Bingolottomaskot) ikväll?" på en buss, vilket ska ha resulterat i en storskrattande folksamling. Jag var så charmig på den tiden. Annars har vi det där med att jag gick runt och sa "Natusan ph 5,5, det bästa för din hud" i ett. De borde ha betalat mig för all reklam jag gjorde. Jag hade kunnat på världens första treåriga miljonär.

Lite yngre än tre år där, men som ni kan se så var jag redan väldigt fab. Hade til och med en sjömansdräkt. I WAS BORN TO LOVE YOU HÅKAN, typ.

måndag 23 december 2013

Nästa Herrljunga


Det här med Herrljunga bryggeri. Är jag den enda som inte klarar av att få den där julmysiga känslan så fort jag ser denna glöggflaska? 

Varför? Jo, Herrljunga råkar i mitt huvud vara en kylig perrong och ett tråkigt stationshus med en hård bänk och ett tråkigt och för dyrt café med dåliga öppettider. Herrljunga station, jag slänger mycket menande blickar på dig nu.

För att mynta ett nytt ordspråk: Vi ska alla avtjäna vår tid på Herrljunga Station.

23 december

Så var det dags. 23 december, dan före doppareden och jag har ingen aning om vem som har namnsdag eftersom jag varken orkar resa mig och titta i almanackan i köket eller googla. I Lettland börjar det på D, men det är allt jag ser härifrån.

Annat spännande om måndagen 23 december 2013:

  • Drottningen fyller 70 år. Hipp, hipp hurra! Låt oss uppmärksamma detta genom att konsumera överdrivet stora mängder drottningsylt idag.
  • Vitalias tumblr verkar ha bestämt sig för att skrika "FUCK THE SYSTEM" och gå helt emot henne genom att posta saker om One Direction. Det kan även vara så att Emma är inne på hennes konto.
  • Jag har för första gången misslyckats mer än bara lite med schackrutor. De här kakorna ser "spännande" ut. "Spännande" är ett uttryck som var och en får tolka själv.


söndag 22 december 2013

Jag har varit i alla städer

Nu sitter jag på ett tåg på väg mot Katrineholm där jag ska byta tåg för att komma till Eskilstuna. Spännande nog så insåg jag precis att det här eventuellt är första gången på väldigt länge som jag åker upp till Eskilstuna från Göteborg för att faktiskt åka hem dit jag bor och inte bara för att hälsa på. Om en månad bor jag nämligen i Partille och jag vet inte när jag kommer bo uppåt Eskilstuna igen. Det känns ändå väldigt fint sådär.

Något väldigt sant:

Jul, jul saknade jul

Idag ska jag åka hem. Det är jag sådär väldigt opeppad på. Dels för att jag måste åka hem från mina fina flickor då och dessutom för att jag allmänt inte alls känner mig peppad på att sitta på ett tåg jättelänge. Oh well, life's a bitch sometimes.

Annars är det två dagar kvar till jul och jag kan väl egentligen inte säga att jag bubblar över av julkänsla. Det har varit väldigt mycket annat den senaste tiden, så även om jag egentligen är n stor julälskare så känns det liksom mer som ett överlångt november snarare än att det bara är en timme och fyrtiofem minuter kvar till Kalle Anka om två dygn. 

Något fint finns det dock alltid. Vi hade julklappsbyte vi fyra och Maia lyckades med att uppfylla min önskan om tågbiljetter. Hon lyckades inte med patriarkatets avhuggna huvud, men vi äe båda två feminister, så vi jobbar på det. Annars har jag Vitalia här.

lördag 21 december 2013

Jag svalde slicklappen

(önskerubrik av Anna)

Jag fikar med fina människor.

Anna har fina saker. Jag kanske försöker sno dem när hon inte ser. Sedan var det bara den grejen med att hon läser bloggen och sådär...



Fab

Nu är jag i Trollhättan hemma hos Emma med Vitalia och Maia. Det är väldigt fab. 

Lista över andra saker som är fab:

- Att jag är ägare till denna klänningsdröm:

- Att jag har fabulösa naglar:

onsdag 18 december 2013

Jag är lesbisk

Jag var 17 år när jag efter mycket om och men erkände för mig själv att jag var bisexuell. När jag insåg det vet jag egentligen inte, jag tror att jag insåg det någon gång redan innan tonåren, men förstod inte eller så kanske jag inte ville förstå förrän då. Då, när jag var 17, hade jag tillbringat en hel höst med att gråta och säga till mig själv att jag nog skulle vara hetero i alla fall. Det kändes så mycket lättare just i den stunden, även om hela grejen med att säga att jag inte attraherades av tjejer kändes som en lögn. Sedan kom den. dagen då jag till sist sa till mig själv "Nej, men då är jag väl bisexuell då, så får världen tycka vad den vill."

Jag vet inte om flera av mina närmaste vänner redan hade förstått i och med att jag hade pratat med dem om det. Några, åtminstone min mamma och säkert någon mer kände kanske på sig det. Trots det blev första gången jag berättade det för någon för en tjej jag knappt kände. Jag hade precis bytt skola och börjat i hennes klass. Hon kände mig inte sedan innan och då blev det på något sätt lättare att våga säga det i förbifarten, för hon kunde inte kontra något om att jag ju aldrig sagt något om tjejer förut. Därefter rullade det på. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag började bara smyga in det sådär och så plötsligt visste alla om det.

Allas historier om hur de "kom ut" (ja, jag hatar det uttrycket egentligen, varför ens?) ser olika ut. Det där är min första. Det var inte lätt och det är en resa som jag faktiskt är stolt över att jag gjorde. Att jag inte gav upp den där septemberdagen när jag inte visste varken ut eller in och att jag inte brydde mig om saker jag hörde innan från alla möjliga håll och kanter.


Nu har min andra "komma ut"-historia börjat. Det var inte så länge sedan jag insåg det, men ju mer jag tänker så inser jag att ja, jag är lesbisk. Jag tycker att killar kan vara snygga på bild och förälskar mig i fiktiva karaktärer oavsett kön eller om de ens är människor, men när det väl kommer till att ha sex med någon eller att bli kär, då är det numera bara tjejer som gäller för min del. Det kanske inte alltid kommer vara så och det har nog inte alltid varit så. Sexualitet är trots allt en ständigt föränderlig process, men just nu är det den läggning jag känner mig mest bekväm i. Att komma ut den här gången har varit sjukt mycket enklare, men å andra sidan tror jag att jag har haft på känn att jag är lesbisk sedan i somras och inte förstått förrän nu. Den här gången berättade jag först för några av mina närmaste vänner och eftersom de är världens finaste, klokaste och underbaraste så var det inga konstigheter med det. Det känns inte riktigt lika läskigt att vara nyerkänd homosexuell än nyerkänd bisexuell.


Nu har jag redan skrivit en halv roman om det här, men jag tänkte avsluta med en sak till. I alla fall är jag en sådan person som googlar för att hitta andra i samma situation när jag har ett problem. Googlar för att försöka få veta att jag inte är ensam i det här. Skulle nu någon, om så bara en person, läsa det här och fundera över sin egen sexualitet vill jag försöka vara till hjälp. Har jag någon läsare där ute som inte vet vill jag åtminstone kunna säga någonting.

  • Bara du kan veta. Det finns inget sätt som kan mäta hur mycket du attraheras av ett eller flera kön som kan bestämma något, utan i slutändan är det bara du som vet. Att vara den enda som kan sitta inne med svaret kan kännas skrämmande, det vet jag, men det är viktigt att komma ihåg. Ingen, varken din familj, dina vänner eller samhället kan bestämma vem du ska bli kär eller vem du ska attraheras av. Inte ens du kan egentligen bestämma det, utan alla är vad de är och så är det med det. Det är upp till dig vad du vill identifiera det som.
  • Det är okej om det tar tid. Det är också okej om det går fort. Det är okej att göra en stor grej och berätta för alla och det är okej att inte berätta för någon eller bara en enskild person, en i sänder. Du gör det du känner dig bekväm med. Om någon som i förtroende fått veta att en i din bekantskapskrets är homo/bi/pan/valfri sexualitetsrelaterad något läser det här vill jag bara säga: KOM IHÅG ATT DET ALDRIG ÄR OKEJ ATT OUTA NÅGON OCH ATT JAG PERSONLIGEN TÄNKER SE TILL ATT DU FÅR BRINNA I HELVETET OCH TRAMPAR PÅ LEGO OM DU GÖR DET, OKEJ?
  • Det blir bättre. En dag kommer du kunna se tillbaka på den här tiden och vara glad att du till sist var så modig som vågade, även om det är jobbigt nu. När du har lite mer koll på din egen läggning så blir det lättare, för även samhället kan vara så idiotiskt så vet du var du står. Kom ihåg det, det blir till sist bättre.



Barnrätt och löksoppa

Ni vet den där barnrättsaktionen jag nämnde igår. Vi fick vara med i tidningen också.

Det är en nationell aktion så RBUF-lokalgrupper i hela Sverige skriver "önskelistor" och sätter upp hos kommunen. På vår önskelista stod det:

  • Att barnkonventionen blir svensk lag (dvs lag i sin helhet och inte bara massor av lagar som ska täcka upp den och som inte riktigt fungerar på samma sätt)
  • Ökad satsning på psykisk ohälsa, både vård och mer förebyggande åtgärder.
  • Ökat normkritiskt arbete i skolan
Då återstår det bara att se om någon lyssnar...

En annan sak, som inte alls har med det här att göra, är det okej att äta löksoppa typ tre gånger i veckan? Bara för att det är ens favoriträtt...

tisdag 17 december 2013

I've got a sparkly pussy

Eller inte (fast jo). Något jag däremot har gjort är att jag har hittat min mysiga stickade kofta, som mer är som en filt med korta ärmar.
Jag och denna filttröja har en lite spännande relation. Ibland tycker jag nämligen att den är rätt onödig och att jag är trött på den. Det var precis vad jag tyckte när jag packade till London, men så började jag sakna den efter någon månad där. Nu har jag hittat min "mys med te och filt som går att ha på sig"-älskling igen.

Nu ska jag snart gå ner på stan och rädda världen (aka julaktion med Rädda Barnens Ungdomsförbund)

måndag 16 december 2013

Pms, pms, gråtfest

Idag har jag och Vitalia pms. Det råkar nämligen vara så att vi har synkroniserad mens, något vi inte riktigt vet hur det har gått till i och med att vi inte precis bor så nära att vi kan träffas hela tiden, men det är okej, för det är faktiskt ganska roligt att ha mens tillsammans med någon. Vad som är lite mindre roligt är att det är runt 27 mil mellan oss vilket gör det lite svårare att träffas bara sådär för oplanerat mens eller pmsmys. Därför får jag sitta här och titta på serier och dricka te ur min gigantiska tekopp ensam. I-landsproblem och sådär.

Annat i mitt liv som varit I-landsproblem idag:

  • Min syster stod i duschen när jag ville duscha.
  • Jag är sjukligt trött efter helgen.
  • Det är en hel månad kvar tills jag flyttar till Partille och jag önskar att tiden kunde gå lite fortare. Jag vill flytta nu.
  • Jag har två otp's. Båda slutar det sorgligt för. 
Fin bild på mig och Vitalia från i somras:

Håkan Hellström, 15/12 2013 19:30

 Jag tror inte ens ord räcker för att beskriva hur bäst Håkan Hellström var, som alltid? Jag stod längst fram, sjöng med i varje låt under den ca 2 timmar långa konserten, grät till Du är snart där, nuddade hans hand tre gånger och fångade en ros (som tyvärr i nästa sekund blev avbruten) och var allmänt lycklig.

Tyvärr blev både filmer och foton sådär. Det råkar nämligen vara så att jag koncentrerade mig alldeles för mycket på konserten ändå när jag skulle filma, vilket bland annat ledde till att jag råkade stå med mobilen uppe utan att filma början till Valborg och att jag ett par gånger bara filmade scenkanten. Oh well. Det finns viktigare saker att göra på konserter än att försöka få bra filmer och bilder. Typ njuta av musiken. Här är i alla fall Ramlar, som är min favoritlåt live.



söndag 15 december 2013

Bombardier arena, 15 december

Här tänkte jag stå och lyssna på världens bästa Håkan.

Livet som söndagsskolefröken

Jag tillbringade förmiddagen med att vara kung Herodes.

Du är en sång på mina läppar

Jag ska som sagt var på Håkan Hellström idag.

Peppen!

Och ljudet stannar på andra sidan tavlan

Visste ni att det finns ljuddämpande tavlor? Vanliga canvastavlor, sådana som  går att hänga på väggen och som inte alls för tankarna till madrasserade celler. Det här är något jag har kommit fram till att jag önskar mig i julklapp. Varför? Låt mig presentera situationer som har uppstått i mitt liv:

  • Jag sitter i mitt rum med stängd dörr och sjunger och mina föräldrar kommer och säger åt mig att jag måste vara tyst eftersom jag stör mina bröder som sover på andra sidan lägenheten.
  • Jag sitter i korridoren i skolan och skrattar och blir tillsagd av en lärare att jag måste sluta skratta eftersom mitt marsvinsgarv tydligen går genom väggar.
  • Jag totalfailar med att försöka prata tyst, men utan att viska så att ingen hör och råkar låta lite för mycket för att det ska vara okej klockan tre på natten.
Jag råkar helt enkelt vara en person som låter mycket, oavsett om jag faktiskt försöker eller inte. Jag brukar skoja om att min drömlägenhet ska vara en ljudisolerad sådan(vilket för övrigt har lett vidare till väldigt många andra skämt), men kanske jag kan lyckas använda tavlor som ljudabsorbenter snarare än tre lager madrasser.


Så, ja, ytterligare en punkt på önskelistan. Ljudabsorberande tavlor, för att det låter så sjukt awesome.