lördag 31 augusti 2013

Från Author till Översta

När ni läser det här är jag antagligen på väg till en församlingslägergård utanför Örebro och är inte hemma förrän till kvällen, men ni ska ändå få ett inlägg. Den här listan tyckte jag faktiskt verkade lite rolig, jag har hittat den hos Boktycke. Ni borde för övrigt ta och titta på den bloggen, den är väldigt bra och absolut något för dig som gillar bokbloggar.

Author you've read the most books from?
Jag vet faktiskt inte. Räknar man med barnböcker som lästes när jag var liten skulle jag chansa på att det måste vara Astrid Lindgren, men helt säker är jag inte. J.K. Rowling ligger nog också bra till när man räknar med alla extraböcker.

Best sequel ever?
Jag vet faktiskt inte. Grejen är det att jag aldrig tycker lika bra om andra boken i en serie. Det kan bli bättre sedan, men andra boken håller aldrig riktigt samma standard. Det känns som att det vore enklast här att säga Harry Potter and the Chamber of Secrets eller Catching Fire, men de är inte lika bra som övriga böckerna i serien eller som föregångaren. Ska man bara ta en sequel som faktiskt är bra i jämförelse med övriga böcker i serien måste jag nog väldigt otippat säga New Moon av Stephanie Meyer. Det är den bok jag tycker bäst om (eller kanske snarare tycker minst illa om) i Twilightserien och eftersom andra boken aldrig är det annars får den nog vinna här.



Currently reading?
Stolthet och fördom och zombier av Jane Austen och Seth Grahame-Smith. Det är, som ni kanske förstår, en omskrivning av Stolthet och fördom som även innehåller zombier. Än har jag inte hunnit speciellt långt, men jag tycker hittills att den verkar bra och det där med en sådan omskrivning tycker jag är intressant.

Drink of choice while reading?
Te! Alltid te!

E-reader or Physical book?
Alltså, olika e-readers har ju sin praktiska aspekt, men att faktiskt hålla i en riktig bok är så mycket mysigare.

Fictional character you probably would have dated in high school?
Jag vet inte om vi faktiskt skulle ha blivit tillsammans, men jag hade definitivt haft en crush på Peeta från The Hunger Games. Faktiskt så har jag under min tonårstid haft flera större eller mindre förälskelser som påmint om honom i både personlighet och utseende. Min typ helt enkelt.

Glad you gave this book a chance?
Oj! Miss Peregrine's Home for Peculiar Children av Ransom Riggs får det nog bli där. Vid första anblicken tyckte jag att den verkade sjukt creepy med alla bilder i, men så skulle vi läsa den i skolans bokcirkel, så det var bara att läsa ändå och jag tyckte faktiskt om den. Bilderna blev inte så läskiga när de fick en mening.

Hidden Gem Book?
Oj! Ehum, jag vet faktiskt inte riktigt. Antar att den egentligen inte riktigt passar in i kategorin, men eftersom jag inte vet så drar jag ändå till med Som jag vill vara av Katarina von Bredow. Det är många som har läst den, det vet jag, den var jättepopulär i min bekantskapskrets när jag var yngre, men det får bli den ändå. Jag hittade den i skolbiblioteket hösten 2007 när jag precis hade börjat sjuan och läste och sedan dess har jag läst den väldigt många gånger och den fortsätter vara en av mina favoriter. Annars kan jag dra till med the Princess Diaries av Meg Cabot också. Välkända de med, för visso, men jag fortsätter tycka om de trots att jag egentligen inte riktigt är i målgruppen längre. Fast vad gör det egentligen?
(Tror jag misslyckades med att helt besvara frågan)

Important moment in your reading life?
När jag läste Harry Potter och de vises sten för första gången. Harry Potter och allt som kommit med det har sedan dess format mig så att jag allmänt betraktar det som en viktig händelse i mitt liv.

Just finished?
Den boken jag senast läste ut var Eleanor & Park av Rainbow Rowell och den skrev jag ju om igår.

Kinds of books you won't read?
Jag har nog ingen bestämd genre så, utan det mesta är något jag kan testa. Deckare läser jag däremot nästan aldrig och jag klarar inte av för smörig romantik. Alltså, romantik i stil med Nicolas Sparks och Danielle Steel. Harlequinromaner fixar jag inte heller. Inte på grund av sexscenerna som ofta är med (i alla fall i det jag har läst), utan för att sexscenerna och allt annat för den delen också är så överdrivet och inte känns det minsta verklighetstroget.

Longest book you've read?
Jag vet egentligen inte, men jag skulle tippa på att Harry Potter och fenixorden med sina 1000 sidor (vet inte exakt hur många det är i den engelska) ligger rätt bra till där. Fascinerande nog läste jag ut den på två och en halv dag första gången jag läste den och då hade jag precis fyllt tio år. Snabbläsare? Jajamän!

Major bookhangover because of?
Åh! Här får det nog bli Of mice and men av John Steinbeck. Saken var den att när jag läste boken så var jag inte överförtjust, men så kom jag till slutet och allt blev så sorgligt och jag kunde liksom inte släppa det. När jag sedan skulle skriva en analys på den (att jag läste den från första början var en skoluppgift) så slutade det med att jag började storgråta.

Number of bookcases you own?
Jag har en egen, proppfull i mitt rum. Sedan har vi sju gemensamma i lägenheten och jag har rätt många böckr stående där också. Yes, we do love books in this family. Åtminstone jag och några till.

One book you have read multiple times?
Är det ens okej om jag svarar något annat än Harry Potterserien här? När jag var liten var det till och med så att mamma inte ville att jag skulle läsa de böckerna innan hon gjort det och visste vad det handlade om, så i väntan på att hon skulle läsa klart tredje och fjärde boken läste jag första och andra om och om igen. Jag är rätt säker på att jag kan rabbla upp vad kapitlena heter i ordning på svenska i första och kanske även i andra. Nu vet ni det.

Preferred place to read?
Sängen tror jag. Alternativt någonstans ute om det är fint väder.

Quotes that inspire you/give you all the feels?
Until the very end. Jag tror inte något citat kommer kunna bli så betydelsefullt som det.

Reading regret?
Nä, alltså, jag ångrar inte saker, så det får bli ett nej här.

Series you've started and need to finish (all books are out in the series)?
Divergenttriologin är för visso inte klar, men det finns en bok i den ute som jag inte läst, så det måste jag göra. Jag måste även läsa de två sista delarna i Torka aldrig tårar utan handskar.

Three of your All-Time Favourite books?
Är det ens rättvist att jag nämner Harry Potter här? Jag tror inte det, så vi tar The Perks of being a Wallflower, The Hunger Games och Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken här.

Very excited for this release more than all the others?
Åh! Får tillfället är det nog Nyckeln, sista delen i Egelsforstriologin.

Worst Book Habit?
Jag misshandlar mina böcker lite. Knäcker ryggar, vikar hörn om jag inte hittar bokmärken och sådana saker.

X Marks the spot: Start at the top of your shelf and pick the 27th book?
Håkan Hellström - PS. Lycka till ikväll

Your latest book purchase?
Det måste nog ha varit när jag köpte fyra böcker på Myrorna för sammanlagt 45 kronor eller något i den stilen. Det var bland annat Stolthet och fördom och zombier, minns tyvärr inte exakt vilka de andra var.

ZZZ-snatcher book (book that kept you up WAY late)?
Eleanor & Park

Ålder du lärde dig läsa?
Jag tror jag var fem år, möjligtvis sex. Jag vet i alla fall att jag läste texten till en film när jag var sex, så då kunde jag det definitivt.

Äldsta boken du läst (i originalutgivningsår)?
Räknas det om man inte har läst exakt hela? Bibeln såklart! Annars, beroende på hur nyöversatta och grejade med de får vara är det antingen Romeo och Julia eller Jane Eyre, tror jag.

Översta boken i din bokhög (dvs. vilken bok du inte läst innan som du kommer läsa härnäst)?
Jag vet inte vad jag tar när jag är klar med den jag håller på med nu. Jag brukar inte göra listor, utan går på känsla efter vad jag känner för att läsa, så den som lever får se typ.

Mensblodsröda läppar

Jag köpte ett nytt läppstift idag som jag är kär i, så jag tycker ni får en pinsam bild där jag imiterar den där True Blood-grejen.

(Japp, varje tillfälle att nämna mens i titeln måste tas)

fredag 30 augusti 2013

Lite relationsrådgivning på morgonkvisten


För övrigt, undrar om det vore kul att jobba som relationsrådgivare. Jag bestämmer hädanefter att alla borde komma till mig med sina problem så kan jag hjälpa till att lösa dem. Å andra sidan, kanske inte. Jag vet inte om jag skulle vara så bra på det egentligen.

torsdag 29 augusti 2013

Eleanor & Park-Rainbow Rowell

Det här är en bok som två av de bokbloggare jag följer recenserat nyligen och det var därför jag blev sugen på att faktiskt ta tag i att läsa den. Den har legat på min mentala lista över böcker som jag borde ta och läsa i evigheter, men jag har aldrig kommit till skott med att göra det. Hur som helst är jag glad att jag gjorde det nu, för det är en riktigt söt kärlekshistoria.

Boken handlar om Park som är en av skolans nördiga killar och om Eleanor som är den konstiga, nyinflyttade tjejen med en knäpp familj. De båda hamnar bredvid varandra på skolbussen, mest för att det inte finns någon annanstans att sitta om de inte vill bråka med den starkt etablerade statushierarkin som råder i skolan. Till bådas förvåning visar sig den andre faktiskt vara trevlig, trots första intrycket som konstig. Park börjar låna ut serietidningar till Eleanor och de lyssnar på musik tillsammans, samtidigt som de sakta men säkert förälskar sig i varandra.

Jag är helt kär i den här boken. Saken är den att jag egentligen älskar kärlekshistorier, bara det att jag tycker om de som inte är så dramatiska med klassiska charmprinsar och vackra prinsessor, utan jag gillar kärlekshistorier som är lite annorlunda och sticker ut, med karaktärer som känns mer som personer än som de stereotyper jag ofta tycker att personer i romantik blir och som i första hand inte bygger på dramatiska händelser, utan på fina, enkla, välskrivna scener. Eleanor & Park passar väldigt bra in på den beskrivningen.

Jag tycker väldigt mycket om båda huvudpersonerna och det är karaktärer som faktiskt stannar hos en. De försvinner inte bara så fort man har läst klart sista sidan och jag kan tänka mig att jag kommer komma ihåg dem väl även om ganska länge, inte bara som ett blurr i en handling som vissa huvudpersoner tenderar att bli. De är annorlunda och utstötta, båda på sitt egna sätt. De är inte de där personerna som författaren bara säger är outsiders, men som inte visar det så mycket själva i handlingen, utan de är annorlunda och har både positiva och negativa egenskaper och det är nog en stor anledning till att jag tycker om dem.

Hur boken slutar tänker jag inte ta upp, men jag måste ändå nämna lite om vad jag tycker om det allra, allra sista. Utan att avslöja alldeles för mycket kan jag säga att det är en cliffhanger och att det faktiskt inte går att veta hur det slutar till sist. I många fall tycker jag att sådant kan kännas irriterande, ofta för att det inte blir ett ordentligt avslut på berättelsen, men här älskade jag det. Först blev jag alldeles paff och kände mest bara att "Hallå, vad är det här, så här kan man väl inte göra?", men samtidigt så tycker jag att det är så bra. Det öppna slutet gör det också svårt att sluta tänka på hur det gick. Det finns så många alternativ. Samtidigt så öppnar det upp för en fortsättning, men jag måste nog säga att jag i ärlighetens namn hoppas att det inte kommer någon. Om det görs på rätt sätt kan det funka, men en del i charmen med slutet är att man inte riktigt får veta. Jag skulle definitivt inte vilja börja läsa något som tar vid där den här boken slutade, det skulle förstöra charmen med slutet helt.

Angående språket så vet jag inte om den finns översatt till svenska. Jag har googlat, men inte hittat något, så det är mycket möjligt att den inte finns. Jag läste den hur som helst på engelska och känner därför egentligen inte att jag kan uttala mig om hur välskriven eller inte den är, men jag hade inga som helst problem med språket. Jag tror inte den är så fruktansvärt svårläst heller, jag hade i alla fall inga problem alls. Nu är jag för visso relativt duktig på engelska, men jag skulle tippa på att om man i regel klarar av böcker på engelska så borde man klara av den här.

Rent spontant känner jag att jag borde ta med något negativt, men jag har svårt för det. Egentligen känns det lite dumt, för i nästan alla recensioner jag har gjort hittills så har jag varit så överälskade, men jag tycker verkligen jättejättemycket om den. Samtidigt så tror jag att det kan vara en bok som man antingen älskar eller hatar. Den är lite speciell. För min del är det dock något positivt och faller mig helt i smaken, så pass att jag nog skulle räkna det här till min lilla skara favoritböcker.


Saken jag vill ha, men aldrig köper

Ända sedan jag var liten har jag tyckt väldigt mycket om att fota. Mamma är fotointresserad och har fått intresset från sina föräldrar (morfar har till och med extraknäckt som bröllopsfotograf om jag inte har förstått saken helt fel) och i och med det så har det alltid funnits kameror att fota med. När jag var liten hade jag till och med en egen ärvd som jag använde för att ta sneda kort på leksaker och katten vi hade på den tiden.

Jag vet inte i hur många år jag har sagt att jag ska spara ihop pengar till en systemkamera. Fem? Sex? Vid det här laget borde jag helt klart ha haft råd, om jag faktiskt hade gått in ordentligt för att spara. Egentligen kanske det inte ens är det, för samtidigt så vet jag att jag är väldigt duktig på att vara mycket sparsam om jag måste. Mitt problem då? Jag prioriterar alltid annat före. Det har varit ridkurser, tågbiljetter, medryttarhästar som varje månad skulle ha sin beskärda del av min månadspeng eller av studiebidraget. Så har jag alltid varit, jag gör saker snarare än att köpa saker och när det är en så dyr sak som en kamera, nej, det blir uppenbarligen aldrig av.

Kanske någon gång i framtiden. När jag tjänar så mycket att jag inte måste spara i evigheter för att ha råd med en kamera eller när jag har råd med att spara och åka tåg, gå ridkurser, ha medryttarhäst och allt det andra också. Någon gång kanske jag kan få skutta omkring med min systemkamera och se ut som någonting hämtat från weheartit. 

onsdag 28 augusti 2013

Sweet Lorraine

Notes


  1. Finns det någon som tittar på Pretty Little Liars? Alltså, omg. OMG. Jag tror jag gillar det här och jag kan inte annat än hoppas på Bonnie and Clyde nu.
  2. Lundsberg lägger ner. Var inte det mest bara på tiden?
  3. Jag är pepp på London. Pepp på att skriva. Pepp på att jag ska ner till mina gosemänniskor om ca en och en halv vecka. Under rådande omständigheter .
  4. Vi släppte ihop Ginny med de andra två krabaterna idag. Det gick bra. Jag tror hon tycker att Remus har varit lite väl närgången och han har försökt använda henne som trappsteg en gång, men i övrigt verkar det ha gått fint mellan dem.


tisdag 27 augusti 2013

Feed me like one of your french girls

Jag är på återbesök kring mina kära födelsetrakter och äter för tillfället väldigt god pasta i Skärholmen.
Jag vet inte vad jag gjorde för exakt ett år sedan, men jag tror att det här är godare än den lunch jag fick den dagen.

Rest in peace

Nu lever inte världens finaste häst längre
Vila i frid, älskade Odinn

måndag 26 augusti 2013

sådär trött inflikande

Dagens middag: Sallad
Tredje målet i rad om man räknar bort frukosten. Så går det när systrar barnvälsignad och sallad så det skulle räcka att föda ett fotbollslag med tonårskillar. 

I övrigt dricker jag te och är allmänt trött just nu. Kom hem nyligen. Ska sova snart. Åker till Stockholm imorgon. 


Far inte till Stockholm för du blir aldrig mer den samma

Nu har jag kommit ut ur duschen och sitter och äter lunch. Det där får det att låta som att jag inte har gjort något vettigt idag, men det har jag faktiskt. Vettigt i annan mån än att rebloga bilder på tumblr och sucka över 11 doctors perfektion. Saker jag faktiskt behövde göra med andra ord.

I haz cat!!

Övrigt noterat idag:
  • Han som spelar Glenn Coco i Mean Girls är även med i den amerikanska versionen av Skins. Har ingen aning om ifall det är en stor eller liten roll, men det är han i alla fall.




Dagens dos av fangirling

lördag 24 augusti 2013

I've been dreaming of my true love's kiss

Tvillingarna barnvälsignas imorgon och på tisdag flyttar en av mina kompisar till Tunisien för ett år. Av dessa anledningar har jag haft fullt upp idag.

Lite Disney och te hinner man däremot alltid.


Titeln enligt autocorrect: I've Beethoven Dreamscape of my Ture love's kiss

The boy on fire

God morgon!

Jag tycker vi börjar denna fantastiska lördag med att förundras över hur snygg Josh Huchterson är som Peeta Mellark.



fredag 23 augusti 2013

Why can't we have christmas the whole year around?

Nu har jag bakat massor av småkakor och lyssnat på julmusik under tiden. Kakorna ser väldigt goda ut. Eventuella friare som vill ha mig som hemmafru kan höra av sig, dock har jag en tendens att använda köket som min musikalscen, sjunger uppenbarligen julsånger redan i augusti och suger på att städa. Att ha tama giraffer ökar chanserna för dig som friare.


Ungefär sådär glad blir jag av julkänslor och julmusik. Av just den anledningen borde det vara jul året om.

Det där med vänskap


Älskade/hatade höst

Jag har alltid varit en sådan person som tycker om idealbilden av hösten, ni vet den som visas på tumblr. Typ så här:

Verkligheten? Not really that pretty, eller? Oftast blir höstarna skolstress i massor och att det börjar bli mörkt både när jag åker hemifrån och när jag kommer hem. Samtidigt så kommer jag ju inte gå i skolan nu i höst. När jag tänker på det så är det nog höstens skolstress (för min del har det nästan alltid känts som att vi har mest under hösten) som har gjort att det blir jobbigt. Det finns ju många väldigt fina saker med hösten också, som till exempel:

  • Att det blir kallare (seriöst, jag tycker egentligen inte ens om när det är så varmt som det är på sommaren)
  • Gula löv
  • Regn (Ja! Regn är positivt! Jag älskar regn.)
  • Att tvånget på att gå ut bara för att det är sommar släpper, på hösten för jag sitta inne och skriva utan att skämmas.
  • Nanowrimo
  • Det är inte så fasligt långt till jul och jag älskar att gå runt och längta efter julen under hösten
Ganska fint ändå. Jag ska ta i höst på mig att fundera över om hösten egentligen är min favoritårstid även i praktiken och inte bara i teorin och på tumblr.

Livet med katt

Jag var nyss inne i badrummet med låst dörr. Helt ensam. Trodde jag. Helt plötsligt känner jag något pälsigt stryka längs med mitt ben och där står Remus. Jag har ingen aning om vart han kom ifrån, såg inte honom överhuvudtaget när jag gick in. Kanske badkaret. Vilket i sig är väldigt skumt eftersom badkaret i regel är samma sak som att bada i hans värld och han hatar att bada.

Skönheten bara svettigt hår, en webbkamera i ett halvdåligt belyst rum och en katt som aldrig blir bra på bild kan uppbringa. Gotta love it.

torsdag 22 augusti 2013

Nick Hornby-Om en pojke

Vet ni vad? VET NI VAD? Det är fortfarande torsdag. (Paus för allmänt party).

Hur som helst, boken jag har läst nu heter alltså Om en pojke och är skriven av Nick Hornby. Jag har hört talas om den innan, men inte riktigt haft så stor koll på och precis som med En komikers uppväxt kom jag mest över den för att en kompis till mig ville bli av med böcker. Den handlar i alla fall om Marcus och Will. Marcus är 12 år, lite av en udda fågel och har precis flyttat till London tillsammans med sin mamma. Willl är 36 år, lever ungkarlsliv och har aldrig i hela sitt liv behövt jobba, utan lever på pengarna han får av en låt hans pappa skrev för många år sedan. De två träffas i en förening för ensamstående föräldrar där Will går med för att ragga på mammorna och de båda blir vänner. En underlig vänskap som växlar mellan att vara just vänskap mellan en vuxen och ett barn och en far och son-liknande relation.

Jag tyckte om boken. Den var helt okej och även om det inte var någon revolutionerande upplevelse som vände upp och ner på hela min världsbild eller något i den stilen var det helt klart en rätt trevlig bok. Det finns flera karaktärer jag tycker om och som känns rätt välgenomtänkta ändå och i synnerhet huvudpersonenerna. Jag tycker speciellt om kapitlena ur Marcus perspektiv, hans skildring av verkligheten och hur han ser sina vänner, sin familj och företeelser i vardagslivet.

Språkmässigt var den inget revolutionerande egentligen. Nu läste ju jag en svensk version översatt från engelska, så egentligen är det inte ens riktigt rättvist att bedöma författaren efter språket, men hur som helst kan jag nog egentligen mest säga att det var okej. Inget som störde, men inget som fick mig att bli förälskad bara för hur boken är skriven.

Kortfattat så kan jag nog mest säga att det var en bra bok. Fin historia, fina karaktärer, inget fel på språket. Det är ingen ny favorit, men samtidigt definitivt inte en dålig bok. Jag skulle helt klart rekommendera den, åtminstone till någon som tycker om att läsa om lite annorlunda relationer och som tycker om att läsa om hur relationer utvecklas. Jag ska försöka ta och se filmen någon gång nu också, det skulle vara intressant.


Istället för stege

Hej kära bloggläsare!

Eftersom jag ändå har en blogg där jag kan förmedla åsikter, tankar och idéer tänkte jag passa på att ta tillfället i akt och klaga lite över ett I-landsproblem så kan vi, om ni också har samma problem, sitta och tycka synd om oss själva tillsammans.

Som ni läsare kanske vet så tycker jag väldigt mycket om att läsa. Myrorna är min bästa vän, för där hittar jag ofta böcker för mellan 10 och 15 kronor och eftersom jag sällan planerar mina köp, utan oftast bara spontanköper är det helt perfekt, åtminstone om man ser till att jag får mycket böcker för lite pengar.

Det som är lite mindre perfekt är det här med många böcker är att det kräver en hög bokhylla. Tyvärr är jag inte heller dotter till något amerikanskt basketproffs och även om mina 169,5 centimeter inte är fy skam de heller så är det inte tillräckligt långt för att jag enkelt ska kunna nå översta hyllan. Det blir snarare att jag hoppar och nästan slänger in böckerna, alternativt att jag aldrig läser böckerna som står där eftersom jag inte når dem.

En lösning har jag dock. Jag kan skaffa mig en bomlift. Den lösningen kanske inte är så verklighetsförankrad eller optimal, med tanke på att mitt rum inte är det största heller, men jag tycker att det låter som en väldigt rolig lösning. Med bomliften kan jag även få det städat överst på min garderob (som "bara" är lika hög som jag och för bred för att jag ska kunna nå) och om jag har tråkigt och inte riktigt vet vad jag vill göra så kan jag leka med den. Det heter ju alltid att man inte får leka i hissar, men jag kan ju låtsas att det är en hiss och få nästan samma effekt. Skaffar jag mig en tillräckligt hög behöver jag inte heller köpa en dyr flygbiljett för att gå med i 10 000-metersklubben. Bara att ta med den ut, hissa upp och så sexar vi på där uppe.


En fantastisk lösning tycker jag, vad tycker ni?

tisdag 20 augusti 2013

Spaghetti

Nu är jag hemma igen. Jag har traskat runt i Örebro med Linnea, sett kungen, tjatat på mamma om att vi skulle åka hem och bränt tungan på McDonaldspaj. När jag kom hem åt jag spaghetti och tomatsås med bara gaffel. Det kändes typ så här:
Nu är jag trött

Pyssel: Finn en kung

Pris: ÄRAN

Hur man håller Rebbi glad i bilen, lektion 1


Good morning sunshine

Jag skulle gå upp och duscha och hitta på lite vettiga saker idag, innan lunch då jag ska åka till Örebro och handla böcker till Annies och Maries barnvälsignelse och träffa en kompis.

Klockan är över halv elva och jag sitter i min säng i pyjamas och med ett glas juice och är trött.
Jag konstaterade för övrigt förut att jag alltid är så vacker på bilder på bloggen. Undrar när jag ens la upp någon fin bild senast.

måndag 19 augusti 2013

Utdrag från tankgång angående skolstart

Idag var jag på min åttaåriga lillebrors upprop. Samtidigt så är det första året som jag faktiskt inte har ett eget upprop att gå till. Första året då jag inte ska få papper och busskort och ha friluftsdagar för att starta upp och det ena med det tredje. Första hösten sedan 2000 som jag inte förväntas sitta i skolbänken måndag till fredag.

Som sagt så började mina syskon skolan idag. En började ettan, en tvåan, en åttan och en andra året på gymnasiet. Jag minns något av hur alla de skolstarterna var för min egen del. Ettan då vi blev så många fler i klassen och då jag och mina kompisar kände oss stora för att vi inte längre var yngst i klass F1. Tvåan då vi var om möjligt ännu större och jag då samtidigt lite ledset berättade för mina kompisar att jag och min familj skulle flytta ifrån Västerås. Åttan då det lät så skumt att min klass hette M8A och då jag hamnade framför killen jag var förälskad i just då. Tvåan då jag och mina kompisar satt längst bak och inte hörde många ord av vad som sades för att vi pratade för mycket och då det började ösregna sedan då jag cyklade hem. Det där är bara 4 av 13 olika skolstarter. 13 år. Det är mer än två tredjedelar av mitt liv och egentligen inte så långt från tre fjärdedelar.

Egentligen känns det väldigt skönt att inte gå i skolan nu. Gymnasiet var egentligen mest jobbigt, även om det hade sina guldkorn i form av fina människor och roliga ämnen och redan innan det, sedan åttan, så har jag bara blivit mer och mer skoltrött. Jag vet att det är bättre så här, för det som har fått mig att inte totalt ge upp sista året har varit att jag har vetat att det är det sista, att jag inte måste gå i skolan förrän jag själv vill det sedan. Samtidigt så kan jag inte låta bli att tycka att det känns smått vemodigt nu. Att skoltiden är över (om man bortser från universitet, men det tror jag inte alls riktigt kommer bli samma sak) och att jag egentligen inte längre kan titulera mig som skolungdom vad det gäller bussbiljetter och liknande. Jag tror det är det där med att en så stor del av mitt liv är över nu. Slutet på en era. Medan alla mina yngre kompisar och syskon fortfarande hade sommarlov så kändes det inte som det lika mycket, för jag hade också lika gärna bara kunnat vara på sommarlov, men så börjar de och jag inser att "Nej, just nej, jag ska ju faktiskt inte börja skolan."

Egentligen är jag glad ändå. Egentligen är det här vad jag har längtat efter. Den dagen då jag inte måste gå till skolan, utan kan göra själv vad jag vill. Den dagen då jag får välja hur jag ska tillbringa mina vardagar, istället för att tvingas tillbringa dem med någonting jag hatar. Det har jag lovat mig själv, att jag aldrig någonsin ska gå en sådan utbildning eller ha ett sådant jobb som får mig att må så dåligt under så lång tid som skolan har gjort. Nu har den tiden å det är möjligt och jag ska verkligen ta vara på den. Jag ska bara inse hur riktigt och bra det faktiskt är först.

Jan Björklund vs Dolores Umbridge

Nu när de flesta börjar skolan någon gång den här veckan känns det här som en fin jämförelse att börja veckan med.

Hej, jag hatar hur samhället ser ut/morgondagens utfit

Det här

Imorgon går jag på min lillebrors upprop så här:

söndag 18 augusti 2013

40 dagars dejtande

Har ni sett det här. Det handlar om två vänner som tröttnat på hela dejtingdjungeln och bestämmer sig för att testa dejta varandra under 40 dagars tid. Smått galet, men samtidigt fruktansvärt intressant. Läs den people, läs den.

För övrigt. Jag vill ha jul. Nu, typ. Ska alldeles strax gå på promenad och lyssna på julmusik. I augusti.

lördag 17 augusti 2013

Brains brains brains

Hej kära bloggläsare!

Jag sov alldeles för lite i natt och känner mig därför så här idag:

Zombies är inte heller något vidare på att skriva blogginlägg, så därför blir det här nog också det enda blogginlägget idag.

fredag 16 augusti 2013

En komikers uppväxt-Jonas Gardell

DET ÄR FORTFARANDE TORSDAG, DET ÄR FORTFARANDE TORSDAG I...okej, nej, det är inte torsdag någonstans längre. Jag kollade nyss upp det. Dessutom lyckades jag sedan räkna ut att i Auckland, där Jessika bor nu, är det till och med lördag. Fint. Bra med deadlines och sådär.



Hur som helst, torsdagsboken. Just den här boken kan jag faktiskt erkänna att jag nog inte hade läst om det inte varit för att jag blivit kär i Jonas Gardells sätt att skriva precis innan en vän till mig ville bli av med lite böcker, bland dem En komikers uppväxt. Jag är däremot glad att jag gjorde det, för det var en bra bok.

Den handlar om Juha som är 12 år och växer upp i ett helt vanligt svenssonområde med mamma, pappa och lillasyster på 70-talet. Under bokens gång får vi följa hans vardag och framför allt handlar den mycket om hans klass, om de populära, de inte så populära och alla relationer och rangordningen där. Jag skulle nog mest av allt beskriva den som en vardagsskildring, en ganska mörk, men samtidigt realistisk sådan.

Som ni antagligen märkte efter Torka aldrig tårar utan handskar så blev jag helt kär i Gardells sätt att skriva efter den boken och den förälskelsen håller i sig fortfarande. Det är så fint skrivet, plus att jag mycket väl känner igen mig i boken i både positiva och negativa aspekter. Det känns som en väldigt rå och otillgjord bild av slutet av barndomen/början av tonåren. En ganska sorglig, men fin bild.

Kortfattat skulle jag absolut rekommendera den här boken. Läs den, den är jättefin.

Running Through Rivers

Jag känenr att jag bloggar ganska mycket om musik just nu. Hur som helst, här kommer en fin låt, gjord av en av mina stora förebilder. Just låten i sig är en av mina favoritinspirationslåtar vad det gäller skrivande. Lyssna på den och vet du inte vem Carrie Fletcher är, så titta på hennes youtubekanal.


Det finns för övrigt så fina gifs till den här sången med Doctor Who. 






torsdag 15 augusti 2013

Det där med klasskillnader och ekonomi

Kära idioter som tror att klasskillnader inte existerar som jag har träffat på under mitt liv, skulle ni vilja vara så vänliga och titta på det här?
Mitt favoritämne nu igen. Mens. Bra video av awesomiga Laci Green. Titta gärna samtidigt som ni äter jordgubbskräm eller annan valfri röd föda som är något trögflytande.

Oh no, not another list

Snodd härifrån

Vilket är ditt bästa sommarprat?
Jag har faktiskt inte riktigt lyssnat på ett helt sommarprat i sommar, utan bara lösa bitar från flera, så inget riktigt antar jag. Det känns åtminstone inte riktigt rättvist att välja en favorit.

Vilken är den bästa kombinationen av två saker du vet?
Måste jag välja en? Bara? Jag vet inte och jag vet inte om det räknas som saker egentligen, men tågstationer och fredagen av en helg tillsammans med någon/några av mina fina vänner som bor långt bort. Eftersom vi nästan alltid ses över helger blir det naturligtvis på fredagen vi ses och vi ses nästan alltid på tågstationen. Det är nog en av de finaste stunder jag vet, när jag träffar någon jag tycker om som jag inte träffat på länge.

Inte en fredag och inte på en tågstation (om jag inte missminner mig helt angående den här bilden), men när jag och Vitalia typ precis träffats för första gången på två månader eller så.

Vad gjorde du för exakt två månader sedan?
15 mars 01.22. 15 mars är min äldsta lillebrors födelsedag, så den här dagen för fem månader sedan antar jag att jag firade hans sjuttonårsdag. Just den här minuten för exakt fem månader sedan låg jag nog däremot och sov. Annars, i allmänhet där runt mitten av mars så vet jag att jag pluggade mycket, jag red inte ens Odinn för att jag gjorde mitt bästa med att försöka hinna ikapp med allt. Någonstans där i krokarna var jag i Ullared med delar av familjen och köpte bland annat en av mina älskade gula tröjor och ett par svartvitleopardmönstrade strumpbyxor. Jag hittade mycket fina kläder den dagen. Jag lyssnade allmänt mycket på Vitt, Snälla bli min och Jag Vill Ha Allting. Jag fyllde 19 år sista mars. Där mot slutet av mars vet jag att jag även planerade inför Campnano, något jag tyvärr fick ge upp ett par dagar in i april. Tiden räckte bara inte till just då.

När var du avundsjuk på någon senast?
Senaste idag, när jag läste en blogg och såg bilder från Way Out West. Jag ville också vara där och se Håkan.

Har du något onödigt du gör?
Herregud, vill ni ha min eller min mammas version av den här listan? Nej, men stökar ner och plockar inte upp efter mig. Packar inte upp väskor förrän jag ska åka iväg och måste packa ner saker i väskan igen (nästan i alla fall). Plockar alltid bort ändarna på korvskinnet om jag tvingas äta korv som har sådana. Vänder på dygnet om jag är ledig för länge. Listan kan göras längre än jag tror att ni orkar läsa.

Kan du visa en bild på något jättebra?
Remus vid en dator. Den katten vid sociala medier alltså, jag säger då det. Det vore definitivt en upplevelse.

Vad är det sämsta med denna vecka?
Att jag har mens, men är allmänt för pank för att köpa choklad och att Vitalia inte har den samtidigt som mig, alternativt är här och kan vara  min blodsbroder på allra bästa sätt. Det suger. Jag vill ha henne här en vecka igen så vi kan titta på Skins och äta "Hurra, jag är inte på smällen"-tårta.

Vad ska du göra resterande dagar den här veckan?
Ja du, God knows. Troligtvis skriva, umgås med någon kompis, klappa katter, skypa sådär en fjärdedels dygn (händer alldeles inte alls för ofta), titta på serier. Mest chilla helt enkelt.

När hade du hjärtklappning senast?
Jag vet inte riktigt om jag hade hjärtklappning egentligen, men jag blev väldigt rädd häromdagen när Tonks fick en epilepsiattack. Jag har inte skrivit om det nej, men det var hur som helst första gången det hände och vi har varit hos veterinären. De hittade inget och just nu verkar hon mår bra.

Vad ska du göra i höst?
Jag styr mina planer mot London, som au pair. Väl där planerar jag väl förutom att jobba att skriva, njuta av att jag är i London och umgås med de av mina kära vänner som antingen redan bor där eller som flyttar nu. Jag hoppas även på att skaffa nya vänner.

Har du några planer för slutet av sommaren?
Nja, allting är lite halvpreliminärt nu. Marie och Annie ska barnvälsignas i alla fall, det är ett som är säkert. Sedan ska jag kanske ner till Haverdal (fast det är första veckan i september, så det räknas kanske inte).

Vad är det konstigaste du gjort för kärlekens skull?
Åh, herregud. Jag vet inte. Jag gör så mycket konstigt alltid, så det verkar inte så konstigt i mängden. En fin sak jag kan berätta att jag har gjort är i alla fall att jag en gång i mer vuxen ålder har skrivit och personligen levererat ett kärleksbrev till en person. Vi var inte tillsammans eller något sådant, så jag måste faktiskt också säga att jag var rätt modig där. Det var lite läskigt, men det är en sak jag är glad att jag gjorde i alla fall.

Vad borde du göra, men orkar bara inte?
Städa mitt rum. Typ.

Vad har du i ditt kylskåp?
Mat. Jag orkar inte med en grundlig redovisning, så mat får räcka. Vi har Annies och Maries kolikmedicin där inne också.

Kan du bjuda på någon teaser inför kommande blogginlägg?
Svenska språket, skolan och bröst. BRÖST!!!


onsdag 14 augusti 2013

Utdrag direkt ur ett oredigerat dokument v.33

De senaste dagarna har Emma insett två saker. Den första är att hon har känslor för Spencer, känslor som är andra än vad man annars bara har för den trevliga, tre år äldre kollegan. Den andra är att hon är osäker på om hon insett det bara under de senaste dagarna. Det kan ha funnits där hela tiden, samtidigt som det kan ha varit så att hon fattat först nu, i en soffa, omringade av barnböcker, medan regnet slår mot glasrutan.

-

Vi står på en tågstation, på en perrong, mitt emellan två tåg. Mitt emellan ditt tåg och mitt tåg. Två slutstationer och vi möts på mitten. Två ytterligheter och den här lilla asfaltsperrongen med biljettautomat och bänkar. Den Gyllene Medelvägen. 

Varken du eller jag kan ta oss till den andra slutstationen, så vi möts på Den Gyllene Medelvägen. Vi räcker inte längre än hit, men vi räcker till varandra. Vi når inte till varandras verkligheter, men vi når båda två till en slags dröm. Till någon fantasi, vår gemensamma, fiktiva verklighet.

"Kan du inte följa med mig hem?"
"Jag önskar jag kunde."

tisdag 13 augusti 2013

I en nedlagd hamnstad full av misstro

Mina syskon börjar skolan om en vecka. Kanske till och med mindre än en vecka, jag har dålig koll på om de börjar på måndagen eller tisdagen. Själv börjar jag ju inte skolan alls och det är en ovan känsla. Jag började skolan 2000 och sedan dess har en skolstart varit ett obligatoriskt inslag varje år i augusti. Så är det inte så längre. Jag måste aldrig mer sätta mig i en skolbänk om jag inte vill (vilket jag vill, bara inte just nu).

Det jag tillbringar dagarna med just nu är istället att skriva, till allas förvåning. Det var det jag skulle skriva om egentligen. Att jag har skrivit nästan hela dagen och att det därför inte finns speciellt mycket att blogga om. Inte om vad jag har gjort i alla fall, så jag kommer med en fin liten låt.


Det skulle vara ni

Jag har en kompis vid namn Ingrid som är galet duktig på musik. Så pass duktig att hon skriver bra låtar själv. En av hennes låtar fick nyligen 4000 visningar på youtube, men det är inte därför jag tycker att ni ska höra den. Jag tycker ni ska höra den för att det är en väldigt bra låt med ett väldigt bra budskap.

måndag 12 augusti 2013

9 favoritfilmer

Jag personligen tittar ganska mycket på film. Kanske egentligen mer på serier senaste tiden, men jag älskar film. Därför tänkte jag göra en liten 9 topplista. Harry Potter fick dock inte vara med, just för att det egentligen känns lite orättvist, för att den inte är i samma liga och för att listan skulle tas över av åtta olika filmer. De åtta är dock egentligen ettorna.

9. Back to the future (1985)
Den filmen av dem som jag har som favorit är första, även om jag tycker om hela grejen med alla alternativa verkligheter som blir i andra filmen. Hur som helst så älskar jag tidsresande och 50-tal och den här filmen lyckas kombinera båda två. En rätt mysig film helt enkelt.


8. Titanic (1997)
För ungefär sex år sedan älskade jag Titanic galet mycket och jag älskar den fortfarande, om än inte riktigt på samma sätt som mitt trettonåriga jag. Kanske skulle jag inte alls bli lika förtjust om jag såg den för första gången idag, jag vet inte, men jag tycker väldigt mycket om den och den är som sagt en liten nostalgitripp också. Bara en sådan sak som att jag kan betydligt fler repliker utantill än vad som är socialt accepterat.


7. The Amazing Spider-Man (2012)
Jag har en kändiscrush å Emma Stone. Jag har en kändiscrush på Adnrew Garfield. Jag har en karaktärscrush på Peter Parker. Ni kan ju bara tänka er hur det går när alla de tre möts i en och samma film. Nej, men faktiskt, jag tycker om filmen väldigt mycket, egentligen inte så mycket för all action, utan mer för hur Peter är och hans historia.


6. Lol (2008)
Amerikanska versionen av den här filmen tycker jag är hyfsat okej, men den som verkligen är söt är den franska. Den känns mer okonstlad. Det är egentligen bara en historia om en helt vanlig sextonåring och hennes vänner under ett skolår (har jag förstått det som). Drama som uppstår mellan personer, saker man kan känna igen sig i. Bra musik. Bland annat så spelas Somwhere Only We Know på ett ställe tillsammans med massor av fina klippa på huvudpersonen och hennes kärleksintresse.


5. 500 days of Summer
Innan någon kommer med den kommentaren, ja, jag vet att Summer oftast avfärdas som en Manic Pixie Dream Girls, men jag tänker inte bry mig om det, för jag älskar den här filmen. En slags romantisk komedi, men som ändå inte följer reglerna för romantisk komedi. Jag tycker om det helt enkelt. Plus att den också innehåller bra musik, också ett plus.


4. Flipped (2010)
Det här kan vara en av de sötaste små kärlekshistorier jag någonsin sett. Två barn som växer upp sida vid sida, där hon är kär i honom och han inte alls är kär i henne. Det jag gillar är att jag tycker att den känns som att den ger en så bra bild över hur kärlek ser ut precis innan tonåren och i övergångsfasen till tonår. Jag känner igen mig i alla fall.


3. The perks of being a wallflower (2012)
Ocksp en film jag tänker kalla söt, för uppenbarligen så gillar jag att använda det adjektivet om filmer. Jag älskar den här filmen, jag älskar Charlie som karaktär, jag älskar hans relationer till de andra i gänget och allmänt bara JA! Bra musik har den också.


2. Hungerspelen (2012)
Hungerspelen är en av mina favoritböcker och jag älskar den även som film. Det är troligtvis en av de mest boktrogna filmatiseringar jag har sett och det tycker jag om. Det är efter boken, samtidigt som de har klippt det jag i ärlighetens namn tror skulle bli svårt att få in i filmen. Det är synd med en karaktär som försvinner, men samtidigt kanske det var bäst så. Som sagt, sjukt bra film, bra och spännande historia som man lätt kan dra paralleller till verkligen världen med.


1. Känn ingen sorg (2013)
Kanske är det bara nyhetens behag, men ärligt talat, jag älskar den här filmen. Har någon missat det? Troligtvis inte i och för sig, men ja, en film med samma känsla som Håkan Hellströmslåtar kan nog inte bli annat än perfekt. För övrigt kan jag väl passa på att nämna att också den här filmen har väldigt bra musik i sig.


Let me introduce Abigail Johnstone-Smith

Ni av mina läsare som skriver mycket, håller på med rollspel eller liknande, ni vet när man har en karaktär som man verkligen fastnar för. Den där karaktären som man inte kan få nog att skriva om, som på något sätt blir en egen person som man inte kan styra, man bara vet vad hen skulle göra i olika situationer för att man känner hen så bra.

Jag har flera karaktärer jag verkligen älskar, men så har jag en som kanske är min favorit. En brittisk, Londonfödd tjej, numera femton år, men när jag började skriva om henne var hon elva. Hon har en tendens att vara något dramatisk lite nu och då, älskar politik och tillbringar större delen av sin fritid med att skriva, spela gitarr, sy och att umgås med vänner och pojkvän.

Abigail Emily Johnstone-Smith började som en liten förströelse i ett av mina block. Jag satt på en gudstjänst och började rita i blocket som låg framför mig. Det blev en emotjej och denna emotjej fick jag plötsligt en väldig lust att skriva mer om. Hon fick namn, uppväxt, familjeförhållanden. personlighet, intressen, vänner. Jag fyllde på, funderade, strök vissa delar och gjorde om. Planerade noggrant och under ett par månaders tid tills hon till sist faktiskt var en färdig karaktär. Den 12 augusti 2011 började jag skriva något med henne som inte vara var planering eller förarbete, utan något som faktiskt var "på riktigt".

Det är två år sedan idag. I verkliga livet fyller Abi 2 år, medan hon på pappret har gått från en elvaåring som helst av allt ville vara stor till en femtonåring som faktiskt börjar bli stor. Det är skillnad och det har varit roligt att se henne växa under de här två åren.

Jag misstänker att det här bara verkar totalt jätteskumt. Hur en påhittad karaktär, påhittad av mig dessutom kan bli något jag väljer att lägga så mycket tankeenergi på, att jag känner henne så väl och bara att man allmänt kan bli så fäst vid en fiktiv karaktär. Det kanske är jätteskumt i och för sig, men det är roligt. Ni borde testa det.

Aldrig långt bort

När vi ändå är inne på fina göteborgare och jag sitter och tänker på att jag väldigt gärna skulle bo i Göteborg och att jag önskar att jag kunde åka till Göteborg imorgon så kan vi väl ta och lyssna på den här. För att jag aldrig tröttnar på den och för att den är så fin och för att jag senaste gångerna jag har kommit till Göteborg alltid har börjat med att möta upp människor jag tycker väldigt, väldigt, VÄLDIGT mycket om på centralstationen. För att jag saknar dem också. Mer än vad jag saknar Göteborg.

söndag 11 augusti 2013

Håkan Hellström för nybörjare

Jag och Maia gjorde en jättefin spellista till Wilma för att introducera henne i Håkan Hellström.
Maia: "Ja, men det är typ som att man börjar med att ge barn finmosade rotfrukter och sedan får de överkokta bitar och så blir det stegvis och till sist så får de en rå morotsbit att knapra på. Den här spellistan är liksom de finmosade rotfrukterna av Håkan Hellström."



lördag 10 augusti 2013

Do your nails, little sim

De här naglarna är något av det coolaste jag någonsin sett i nagelväg.

Det verkar vara en tjej i Danmark som gjort de för en tävling. Hittade lite bilder och info på hennes blogg och hon verkar sjukt duktig. Något att titta på om ni är intresserade av nagellack med andra ord.

HE'S SEXY AND HE KNOWS IT

torsdag 8 augusti 2013

Jag är med barn

Typ i alla fall. Ungen tittade just ut. Jag har inte velat skriva något, men jag har fått en asiatisk unge med Nicolas Cage.

Familjefoto:

Skolmassaker

Jag tittade på en film som heter Elephant på så här på kvällskvisten. Så här beskrivs den av Netflix:
"Detta är skildringen av en helt vanlig dag i en amerikansk high school. En dag som fylls med lektioner, fotbollsträning, hobbyverksamhet och skvaller i korridorerna."
Jo, men Netflix, så fint att ni nämnde att filmen egentligen handlar om en skolmassaker. Det blev inte alls något av en chock eller så.

Om filmen i sig kan väl sägas att det var speciell. Kanske lite också för att jag inte alls var beredd på att folk skulle skjutas ihjäl.  Där har ni trailern också.

Torka aldrig tårar utan handskar 1: Kärleken-Jonas Gardell

Jag tror det är svårt att ha kunnat missa Torka aldrig tårar utan handskar. Det verkar som att mer eller mindre alla såg eller åtminstone hörde om serien när den gick i vintras (visst var det vintras?). Den kritikerrosades och hyllades och jag tänkte redan då att jag måste se den, men det blev inte av förrän nu i somras. I samma veva läste jag även boken.

Boken handlar i stort om en grupp homosexuella män i Stockholm. De två främsta huvudpersonerna heter Rasmus och Benjamin. Båda är i ungefär samma ålder och relativt nyutexaminerade från gymnasiet. Benjamin är Jehovas vittne och är mycket ute i tjänst för att frälsa. Rasmus har precis lämnat den lilla hålan Koppom bakom sig för att leva det liv han drömt om. De båda träffar Paul, som beskrivs som "den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud har skapat", Rasmus på en av Stockholms bakgator och Benjamin när han är ute i tjänsten. De blir hembjudna till  Paul på julafton och det är där kärlekssagan mellan Rasmus och Benjamin börjar.

Jag trodde att jag hade läst något av Jonas Gardell tidigare, men jag undrar verkligen om jag har gjort det, för jag är totalförälskad i hans sätt att skriva, så i så fall borde jag ha kommit ihåg det. Han berättar så fint och det är verkligen som om lycka och sorg går hand i hand. Ena sekunden skrattar man åt något. för att i nästa få en klump i halsen av en hint om något sorgligt längre fram. Att historien dessutom är fin gör inte saken sämre. Just slutet, när de träffas, är det jag tycker bäst om och eftersom jag i serien tycker bäst om bitarna där Benjamin och Rasmus är tillsammans så tror jag att jag rent historiemässigt kommer tycka om de två nästkommande böckerna mer. Egentligen känns det här mer som en prolog, att man vet att något mer ska komma. Det är en mysig prolog ändå. Helt klart fin och som sagt så höjer språket den väldigt många snäpp.

Ska jag ha in något som var lite negativt så är det nog att jag i början tyckte att det var lite förvirrande med alla karaktärer och hade lite svårt för att reda ut vem som var Paul, vem som var Rasmus och vem som var Benjamin. Det löste sig snabbt, men i början var det virrigt.

Oavsett så tycker jag att det här är en helt klart läsvärd bok och den når nog till och med upp till att vara en av mina favoritböcker. Jag ser fram emot att läsa de kommande två.





let the bokbloggande begin

Sedan i februari har jag planerat att skaffa en bokblogg. Jag tänkte att dels så älskar jag ju böcker och kan skriva om det där och dessutom vore det ett jättebra sätt för mig att komma igång och läsa så mycket som jag faktiskt önskar att jag gjorde. Mitt läsande har gått neråt under hela gymnasietiden och det känns inte helt bra. Därför, om jag har ett visst krav på mig att skriva om en bok varje vecka så måste jag ju läsa böcker också.

Jag började förbereda och greja och sedan insåg jag en sak. En sak jag insett många gånger. Jag är mycket dålig på att hålla mig till ett ämne under en längre tid. Eftersom jag inte tänkt överge den här bloggen skulle det nog ändå bara sluta med ett inlägg i veckan på bokbloggen och allt annat här. Varför inte bara börja bokblogga här då?

Så det är precis vad jag ska göra nu. Hädanefter kommer jag publicera bokinlägg varje torsdag (Haha, torsdagar komemr snart vara både fredagar, lördagar och söndagar). Nu har jag sagt det till er också, så det är bara för mig att hålla det nu. Läsa och skriva om det.